Första december i dag och ute lyser snön vit på marken. Jag ser ett gäng människor på väg mot Gärdet. De bär sina skidor och stavar med breda leenden, kanske ska de öva inför det kommande Vasaloppet. En liten hund busar i snön. Den dyker ner i det vita mjuka täcket och hoppar sedan upp med en vit puderhög på nosen som den snabbt slickar bort med tungan. Solen strålar från en klarblå himmel och får snökristallerna att glittra som diamanter. Miljontals miljarder små små diamanter, samtliga helt unika i sin utformning.
Ja, så är utsikten från mitt fönster. Nej, förlåt, jag ljög. Eller kanske inte ljög direkt men jag överdrev väl en aningens. Det där jag nyss berättade om, det är i mitt huvud jag ser det, såsom jag vill att det ska vara. Jag vill ha vinter, jag vill ha snö, jag vill kunna ta fram längdskidorna och ge mig ut och få några mil i benen. Kung Bore du är saknad
Mitt andra hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar