Jag ser på Faddergalan på teve. Där får jag bland annat ta del av sextonåriga Elisabeths livsöde. Elisabeth lever i Sudan under fattiga förhållanden. Fram tills för några år sedan gick hon i skolan, men så blev hon bortgift och eftersom maken inte vill att hon ska utbilda sig så nu tar nu hon hand om hemmet i stället. Ja, och om sin nyfödda bebis såklart. Elisabeth säger att hennes man ännu inte har sett sitt barn eftersom han är bortrest. Hon berättar även om förlossningen som var väldigt svår. Hon förlorade mycket blod och har i dag ont när hon går.
En kort stund efter att jag sett och hört om Elisabeths livsöde läser om jag om tjejerna som förstorade läpparna för halva priset, fick komplikationer och nu anmäler frisersalongen som utförde ingreppet. Jag säger inte att det är synd om dessa tjejer, de har säkert jätteont, men det är också ett bevis på våra I-landsproblem är rätt patetiska i jämförelse med de som finns där ute i stora vida världen.
måndag 30 november 2009
Julpimpet som kom av sig...
Min lägenhet ligger på femte våningen, högst upp. I kväll när jag kom från jobbet och såg huset från utsidan skämdes jag. I samtliga lägenheter under min glittrande det ljusslingor på balkongerna och i fönstren tävlade adventsljusstakarna om att lysa starkast. Högst upp på femte våningen var det dock kolsvart, det enda som syntes var en svag siluett av balkongen. Jag tyckte synd om min lägenhet och därför åkte jag inte ens upp med matkassarna först utan tryckte istället ned hissen till källarförrådet. Här skulle hämtas julpynt!
Och utan att ens ta av mig min varna dunjacka satte jag igång att riva runt blad kartongerna. Kartonger fullproppade med böcker är tunga, men jag tog i för både kung och fosterland, nu skulle här julpimpas i lägenheten. Och där, längst bort längst ner skymtade jag något som liknade en röd luva.
Klick! För miljöns skull (och kanske lite för ekonomin i bostadsrättsföreningen) så släcks ljuset automatiskt efter en viss tid. Så där stod jag i bäckmörkret och visste knappt vad som var fram och bak. Jag var omringad av kartonger tunga som bly och ljusknappen satt vid dörren några meter bort. Med krafter á la Magnus Samuelsson sköt jag undan kartongerna och famlade i blindo fram till målet.
Klick! Varde ljus. Jag fick upp några små tomtefigurer och en halmkrans, för det var vad som fanns i just den kartongen. Dock nöjde jag mig med detta då jag varken hade ork eller lust att fortsätta mitt sökande. Lite åt gången är mitt motto när det gäller julpimp, i alla fall ikväll.
Ingen jul utan mina små tomtar.
Och utan att ens ta av mig min varna dunjacka satte jag igång att riva runt blad kartongerna. Kartonger fullproppade med böcker är tunga, men jag tog i för både kung och fosterland, nu skulle här julpimpas i lägenheten. Och där, längst bort längst ner skymtade jag något som liknade en röd luva.
Klick! För miljöns skull (och kanske lite för ekonomin i bostadsrättsföreningen) så släcks ljuset automatiskt efter en viss tid. Så där stod jag i bäckmörkret och visste knappt vad som var fram och bak. Jag var omringad av kartonger tunga som bly och ljusknappen satt vid dörren några meter bort. Med krafter á la Magnus Samuelsson sköt jag undan kartongerna och famlade i blindo fram till målet.
Klick! Varde ljus. Jag fick upp några små tomtefigurer och en halmkrans, för det var vad som fanns i just den kartongen. Dock nöjde jag mig med detta då jag varken hade ork eller lust att fortsätta mitt sökande. Lite åt gången är mitt motto när det gäller julpimp, i alla fall ikväll.
Ingen jul utan mina små tomtar.
söndag 29 november 2009
En orgie i mat, dryck och sötsaker
Ojoj, vilken matglad dag. Lunch på stan, mysigt adventsfika hos Challe och Stefan samt supergod födelsedagsmiddag hos Sven och Maggan. Och detta är bara starten på frosserimånaden som komma skall. December är en orgie i mat, dryck och sötsaker. Vad tur jag har då som gillar att äta. Och vad tur att det hela sker en månad då man kan gömma sig i tjocka ylletröjor och varma koftor. December är helt enkelt ett bra tillfälle att njuta lite extra. Så nu ser jag fram emot nästa helg med inbokade julbord och adventsmingel.
Allt gott till dig! Och grattis Zlatan för att du kom in och räddade situationen i kväll. Och det gör inget att du inte gör så mycket väsen av dig under resten av matchen. Ett mål räcker liksom och sedan har du gjort ditt på planen.
Söta Charlotte (och Stefan) bjöd på adventsmys.
Svenpa fick ta första tårtbiten.
Allt gott till dig! Och grattis Zlatan för att du kom in och räddade situationen i kväll. Och det gör inget att du inte gör så mycket väsen av dig under resten av matchen. Ett mål räcker liksom och sedan har du gjort ditt på planen.
Söta Charlotte (och Stefan) bjöd på adventsmys.
Svenpa fick ta första tårtbiten.
Första advent med sväng...
Så här första advent och allt var min första tanke att bjuda er på en riktig skön julklassiker. Så jag surfade runt på YouTube och hittade till slut denna. Jag vet, det är kanske så långt ifrån advent och jul man kan komma, men oj så bra det är. Mycket bättre än originalet. Håll till godo!
lördag 28 november 2009
Kvällens tänkvärda ord...
"Det är nog bra att ha båda fötterna på jorden men inte för länge för risken är då stor att man inte kommer någon vart."
- Min vän Jean-Claude
- Min vän Jean-Claude
Demi fick modellens kropp på omslaget
Oj då... Tanken var säkert god någonstans men resultatet blev inte så bra.
På W Magazines senaste omslag poserar den 47-åriga skådespelerskan Demi Moore i en tajt och utmanande klänning. Demi är jättevacker, men man behöver inte titta särskilt länge på bilden för att upptäcka att något ser väldigt märkligt ut. Titta själv på bilden här nedan. Demis vänstra höft är smalare än låret. Är hon vanskapt eller är det månntro resultatet av en dålig retuschering? Faktum är att kritiker, bland dem andra modefotografer, menar att kroppen inte ens är Demis utan helt enkelt tillhör modellen Anja Rubik som på catwalken bar en likadan klänning som den Demi poserar i. Efter att ha snott kroppen rakt av har man sedan beskurit den lite här och där i Photoshop.
Jag förstår inte varför man lägger ner så mycket tid och pengar på att retuschera bilder när resultatet blir så fruktansvärt dåligt. Pinsamt!
Bild från DagensPS.
På W Magazines senaste omslag poserar den 47-åriga skådespelerskan Demi Moore i en tajt och utmanande klänning. Demi är jättevacker, men man behöver inte titta särskilt länge på bilden för att upptäcka att något ser väldigt märkligt ut. Titta själv på bilden här nedan. Demis vänstra höft är smalare än låret. Är hon vanskapt eller är det månntro resultatet av en dålig retuschering? Faktum är att kritiker, bland dem andra modefotografer, menar att kroppen inte ens är Demis utan helt enkelt tillhör modellen Anja Rubik som på catwalken bar en likadan klänning som den Demi poserar i. Efter att ha snott kroppen rakt av har man sedan beskurit den lite här och där i Photoshop.
Jag förstår inte varför man lägger ner så mycket tid och pengar på att retuschera bilder när resultatet blir så fruktansvärt dåligt. Pinsamt!
Bild från DagensPS.
Min lördag fram till nu...
Något trött i dag måste jag erkänna, men med viss ansträngning så har jag lyckats hålla mig vaken ända sedan klockan tio i morse. Faktum är att jag inte alls har legat i soffan och glott på film utan vandrat runt på stan i några timmar. Först en fika med Petrus och göteborgaren Igge nere på ett café på Norr Mälarstrand. Jag var lite småhungrig redan då, trots att jag hade ätit en rejäl havregrynsgröt-frukost bara en kort stund innan. Men tyvärr åt jag ingenting där på cafét och detta kände jag av ett par timmar senare på väg hem i mörkret med lite nyinförskaffade prylar.
Jag har väldigt lågt blodtryck och har svimmat tidigare, så därför vet jag också hur det känns alldeles innan - det snurrar i huvudet och svetten börjar rinna. Med försiktiga och långsamma steg lyckades jag dock ta mig hem. Jag pratade med min mormor en bit på vägen och hon blev orolig och ville inte lägga på luren. Jag försäkrade henne dock om att det inte var så illa, men i varje steg jag tog så kände jag mig allt närmre asfalten under mig. Men det slutade alltså lyckligt. Nu har jag fått i mig en stor skål fil med gryn, russin och äpple och njuter av dagens inköp.
Min vackra gammelmormor i en av ramarna jag köpte på Åhléns i dag.
Köpte mossa i dag, och ljusstaken inhandlade jag tidigare i veckan på Indiska.
Jag har väldigt lågt blodtryck och har svimmat tidigare, så därför vet jag också hur det känns alldeles innan - det snurrar i huvudet och svetten börjar rinna. Med försiktiga och långsamma steg lyckades jag dock ta mig hem. Jag pratade med min mormor en bit på vägen och hon blev orolig och ville inte lägga på luren. Jag försäkrade henne dock om att det inte var så illa, men i varje steg jag tog så kände jag mig allt närmre asfalten under mig. Men det slutade alltså lyckligt. Nu har jag fått i mig en stor skål fil med gryn, russin och äpple och njuter av dagens inköp.
Min vackra gammelmormor i en av ramarna jag köpte på Åhléns i dag.
Köpte mossa i dag, och ljusstaken inhandlade jag tidigare i veckan på Indiska.
Där vänner spelade skivor,,,
Så var jag hemkommen efter en kväll på Elverket på Östermalm där vänner spelade skivor. Jag kunde ha varit kvar tills de stängde, det vill säga om tre minuter, men jag är för trött. Direkt från jobbet och dit, det blev en ovanligt lång after work ändå. Nu vill jag bara krypa ner under det gosiga täcket och sova tills kroppen säger att det är dags att vakna. I morgon blir en lugn dag, inga planer och inga måsten - otroligt skönt! Önskar dig en härlig helg!
fredag 27 november 2009
Glimrande kärlekstecken
Mina goda vänner Maria och Cristian har förlovat sig. Det hela skedde på en strand i Thailand, och nu bär det båda ett glimrande kärlekstecken.
Så här ser Marias vänsterhand ut nu för tiden.
Så här ser Marias vänsterhand ut nu för tiden.
Ta hand om ditt barn-kurs
Ibland, eller rättare sagt rätt ofta, så tänker jag att det vore bra om alla blivande föräldrar fick gå en kurs i hur man tar hand om sitt barn. Och då menar jag inte bara kunskaper i hur man ammar eller byter blöja, utan även hur man exempelvis agerar mot ett trotsigt barn, vad man kan göra för att lugna ner sig själv om man känner att man börjar närma sig bristningsgränsen. Det borde även finnas ett journummer dit föräldrar kan ringa om de känner att de håller på att förlora kontrollen.
Kanske hade kvinnan som slår ner sin lille son mitt på öppen gata ringt det här journumret och fått hjälp i tid, och därmed hade en liten pojke sluppit bli misshandlad och förnedrad av sin egen mamma.
Den amerikanska polisen har nu släppt bilder på misshandeln, för att på så sätt få tag i kvinnan och hennes barn.
Kanske hade kvinnan som slår ner sin lille son mitt på öppen gata ringt det här journumret och fått hjälp i tid, och därmed hade en liten pojke sluppit bli misshandlad och förnedrad av sin egen mamma.
Den amerikanska polisen har nu släppt bilder på misshandeln, för att på så sätt få tag i kvinnan och hennes barn.
torsdag 26 november 2009
Tjocka personer med smala beundrare
Generation fett heter programmet jag tittar på. Det handlar om extremt tjocka personer och deras betydligt smalare beundrare. Och samtidigt som jag förundras över fenomenet så frågar jag mig själv varför jag förundras så. Är det för att det inte är den vardag jag lever i? Eller fenomenet, kan man skriva så? Är det ett fenomen? För personerna i dokumentären är ju deras läggning det normala. För dem är en människa som suktar efter magrutor och pumpade muskler ett så kallat fenomen.
Eftersom vi alla är så olika till det yttre så är det ju tur att vi även är det på insidan, att vi faller för olika saker. Så länge vi är lyckliga och inte skadar någon annan så har vi rätt att leva som vi vill, hur vi vill och med vem vi vill.
Läs mer om programmet Generation fett här!
Eftersom vi alla är så olika till det yttre så är det ju tur att vi även är det på insidan, att vi faller för olika saker. Så länge vi är lyckliga och inte skadar någon annan så har vi rätt att leva som vi vill, hur vi vill och med vem vi vill.
Läs mer om programmet Generation fett här!
Jag återhämtade mig bra...
Klockan 07:45 gick jag hemifrån imorse, och nu drygt fjorton timmar senare är jag hemma igen. Först en hektisk jobbdag. Gå hem och sov, skrek kroppen när jag stängde av jobbdatorn. Gå på spanskan, sa hjärnan, och jag lydde den sistnämnda.
En och en halv timme senare och med ett några ord större ordförråd slog jag ihop spanskaböckerna. Äta, skrek magen. Gå på mingel och titta på vackra saker, sa shoppingsuget och jag lydde det sistnämnda. Jag och Maria gled in på Elle/Indiskas mingel på Drottninggatan. En stund senare kom jag ut en vit adventsljusstake och en söt portmonä rikare och magen hade jag för stunden lurat med en pepparkaka och ett glas julmust.
Nu sätter du dig på bussen och åker raka vägen hem, skrek mina trötta fötter. Och jag hade gjort detta om inte telefonen ringt just då. Det var Petrus, han och kollegan Tomas satt på ett sushiställe så jag styrde mina steg dit istället. Magen fick något att arbeta med, mina fossingar fick en liten rast och min hjärna blev något smartare av all fisk (intalar jag mig i alla fall).
Jag återhämtade mig så bra där på restaurangen att jag promenerade hela vägen hem därifrån. En timme tog det, och nu känner jag att jag kommer att sussa väldigt gott.
En och en halv timme senare och med ett några ord större ordförråd slog jag ihop spanskaböckerna. Äta, skrek magen. Gå på mingel och titta på vackra saker, sa shoppingsuget och jag lydde det sistnämnda. Jag och Maria gled in på Elle/Indiskas mingel på Drottninggatan. En stund senare kom jag ut en vit adventsljusstake och en söt portmonä rikare och magen hade jag för stunden lurat med en pepparkaka och ett glas julmust.
Nu sätter du dig på bussen och åker raka vägen hem, skrek mina trötta fötter. Och jag hade gjort detta om inte telefonen ringt just då. Det var Petrus, han och kollegan Tomas satt på ett sushiställe så jag styrde mina steg dit istället. Magen fick något att arbeta med, mina fossingar fick en liten rast och min hjärna blev något smartare av all fisk (intalar jag mig i alla fall).
Jag återhämtade mig så bra där på restaurangen att jag promenerade hela vägen hem därifrån. En timme tog det, och nu känner jag att jag kommer att sussa väldigt gott.
onsdag 25 november 2009
Förverkliga dina drömmar...
Vem du än är och var du än är - sov gott! Och kom ihåg att bästa sättet att förverkliga sina drömmar är att vakna.
Grymt - vilka elaka bönder...
Jag förstår inte hur de tänker riktigt, om de nu gör det alls. Jag talar om de grisbönder som nu misstänks för djurplågeri. För inte nog med att de har plågat djur, det är dessutom sina egna djur som de utsatt för vanvård. Dessa bönder lever på sina grisar och därmed tycker man ju också att de borde ta hand om dem på bästa möjliga sätt. Men icke! Dessa bönder har låtit sina grisar gå så hungriga och rastlösa att de till slut har börjat äta på varandra. Det är helt sanslöst och går inte att rentvå sig ifrån. Det är liksom svårt, ja nästintill omöjligt, för bönderna att påstå att de inte kände till dessa missförhållanden, såvida de inte är både blinda och döva förstås.
En del av mig vill bara gå tillbaka till att bli vegetarian och aldrig ens nosa på en köttbit igen. Fast samtidigt är det inget som hindrar framtida djurplågeri, för det kommer att ske igen. Förhoppningsvis inte på dessa grisfarmar men med all säkerhet någon annanstans. Nej, det bästa man kan göra är helt enkelt att se till att köttet man köper kommer från en pålitlig bonde där djurens välmående sätts i främsta rummet.
Grymt! Jag skulle vilja slå in trynet på de där bönderna som varit taskiga mot mina släktingar.
En del av mig vill bara gå tillbaka till att bli vegetarian och aldrig ens nosa på en köttbit igen. Fast samtidigt är det inget som hindrar framtida djurplågeri, för det kommer att ske igen. Förhoppningsvis inte på dessa grisfarmar men med all säkerhet någon annanstans. Nej, det bästa man kan göra är helt enkelt att se till att köttet man köper kommer från en pålitlig bonde där djurens välmående sätts i främsta rummet.
Grymt! Jag skulle vilja slå in trynet på de där bönderna som varit taskiga mot mina släktingar.
Grr!
Hade sett fram emot en skön och stressfri kväll. Men det sprack redan innan jag ens kommit innanför dörren. Grävandes efter nycklarna i väskan insåg jag bittert att de fanns på andra sidan ytterdörren. Jag hade glömt ta med dem när jag gick till jobbet eftersom jag inte var den sista som lämnade lägenheten på morgonen.
Grr! Pulsen steg och tänderna gnisslade mot varandra. Men inte mycket annat att göra än att hoppa på bussen och sedan tunnelbanan för att möta Petrus och få hans nycklar och sedan tillbaka på tunnelbanan och därefter bussen igen. Och här sitter jag och skriver av mig medan linserna kokar över på spisen. Återkommer!
Grr! Pulsen steg och tänderna gnisslade mot varandra. Men inte mycket annat att göra än att hoppa på bussen och sedan tunnelbanan för att möta Petrus och få hans nycklar och sedan tillbaka på tunnelbanan och därefter bussen igen. Och här sitter jag och skriver av mig medan linserna kokar över på spisen. Återkommer!
tisdag 24 november 2009
Forne nazisten förälskad i fängelset
Mannen som intervjuas i dokumentärfilmen Bakom lås och bom på San Quentin är gift och har två barn. Han var tidigare med i en nazistisk organisation, "den värsta" som han själv beskriver den.
I dag sitter mannen inlåst på San Quentin, USA:s mest beryktade fängelse. I fängelset har han blivit förälskad i en yngre man med judiskt ursprung, och kärleken är besvarad. "Jag ser inte längre hudfärgen, utan det som finns i hjärtat", säger han och ler mot sin nya kärlek. Ett litet, men starkt ljus i mörkret.
Journalisten Louis Theroux. Foto: Kanal 9
Läs mer om programmet här!
I dag sitter mannen inlåst på San Quentin, USA:s mest beryktade fängelse. I fängelset har han blivit förälskad i en yngre man med judiskt ursprung, och kärleken är besvarad. "Jag ser inte längre hudfärgen, utan det som finns i hjärtat", säger han och ler mot sin nya kärlek. Ett litet, men starkt ljus i mörkret.
Journalisten Louis Theroux. Foto: Kanal 9
Läs mer om programmet här!
Någon som nappar på kroken?
Ojoj, det här var skönt, så skönt att jag redan funderar på hur jag ska kunna ta mig upp härifrån. Jag har placerat mig i den djupaste delen av soffan med fötterna på fotpallen och datorn på en liten kudde i knät. På teven intervjuas språkröret Maria Wetterstrand och komikern Peter Wahlbeck i programmet Robins. Peter Wahlbeck berättar om sin uppfinning - gubbar som man sätter på dragkroken. Nu behöver han bara en finansiär. Någon som nappar på kroken?
Nu ska jag tappa upp ett fotbad, hälla upp nötter i en skål och se en deckare. Hoppas du får en skön kväll. Ta hand om dig och njut!
Nu ska jag tappa upp ett fotbad, hälla upp nötter i en skål och se en deckare. Hoppas du får en skön kväll. Ta hand om dig och njut!
Hittade ett litet bortglömt kylskåp
När man väl har med sig matlåda, ja då finns det ingen plats för den i kylskåpet. Fick springa runt halva huset innan jag äntligen hittade en litet bortglömt kylskåp där min matlåda kunde breda ut sig.
Så här såg det ut på jobbet i dag!
Så här såg det ut på jobbet i dag!
måndag 23 november 2009
Se dig omkring
"Se dig omkring och du kommer att få uppleva många av livets alla mirakel och underverk."
- Min käre vän Jean-Claude
Barn är fantastiska på att se det stora i det lilla. Min brorsdotter Alicia är ett exempel på detta.
- Min käre vän Jean-Claude
Barn är fantastiska på att se det stora i det lilla. Min brorsdotter Alicia är ett exempel på detta.
Min intervju med Göran Persson
Jag hade förväntat mig en dryg man med översittarfasoner. Jag möttes av en avslappnad och glad man som numera titulerar sig bonde och ofta hämtar barnbarnen på dagis.
Här kan du läsa min intervju med Göran Persson för tidningen Gate Report!
Här kan du läsa min intervju med Göran Persson för tidningen Gate Report!
söndag 22 november 2009
Kvällens Jean-Claude
"När du planerar din livsresa så glöm inte bort att stiga på i tid."
- Min käre vän Jean-Claude
Ja, här sitter man...
- Min käre vän Jean-Claude
Ja, här sitter man...
Stå på dig nu Sara
För några år sedan satt jag ofta och pluggade nere på kvarterskrogen som låg i huset bredvid mitt. Anledningen till att jag gick dit var och varannan dag var främst för att jag var rätt förtjust i en av killarna som ägde stället, och eftersom förtjusningen var besvarad så fick jag gratis lunch eller fika så fort jag kom dit. Perfekt för en hungrig student!
Nåja, förutom flirten (som för övrigt ledde till ett antal dejter men inte längre än det) så gillade jag klientelet på min kvarterskrog. Det var ett antal stammisar som alltid satt där och drack öl, pratade och skrattade. Jag kom att lära känna några av dem och en äldre man, Jean-Claude, blev jag extra god vän med. Vi brukade stöta på varandra titt som tätt, och mannen som tidigare varit gynekolog var mån om att jag skulle ta hand om mig. Varje gång vi träffades avslutade han samtalet med att högt och tydligt säga: "Stå på dig nu Sara". Och jag svarade alltid, om än något lägre: "Detsamma".
En dag när vi möttes hade min käre vän skrivit ut en pappersbunt som han gav mig. "Här är tänkvärda ord som jag skrivit ner", sa han.
Jag har haft hans papper i en låda sedan dess, men nu är det dags för orden att synas. Så se hit, här kommer dagens Jean-Claude.
"Kom ihåg att alla har sitt värde och därför också något att erbjuda."
Nåja, förutom flirten (som för övrigt ledde till ett antal dejter men inte längre än det) så gillade jag klientelet på min kvarterskrog. Det var ett antal stammisar som alltid satt där och drack öl, pratade och skrattade. Jag kom att lära känna några av dem och en äldre man, Jean-Claude, blev jag extra god vän med. Vi brukade stöta på varandra titt som tätt, och mannen som tidigare varit gynekolog var mån om att jag skulle ta hand om mig. Varje gång vi träffades avslutade han samtalet med att högt och tydligt säga: "Stå på dig nu Sara". Och jag svarade alltid, om än något lägre: "Detsamma".
En dag när vi möttes hade min käre vän skrivit ut en pappersbunt som han gav mig. "Här är tänkvärda ord som jag skrivit ner", sa han.
Jag har haft hans papper i en låda sedan dess, men nu är det dags för orden att synas. Så se hit, här kommer dagens Jean-Claude.
"Kom ihåg att alla har sitt värde och därför också något att erbjuda."
Inte tid att vila...
Söndag, vilodagen. Men jag har inte tid att vila. Nu ska här arbetas. Var bara tvungen att berätta det, så att ni lediga typer njuter lite extra av att bara dega i soffan eller vad ni nu tar er för.
"Många drömmer om odödlighet fastän de inte vet vad de ska ta sig till en regnig söndagseftermiddag."
- Susan Ertz, författare
Världens bästa arbetsställning?
Nackspärr någon?
Ser jag rädd eller bara allmänt förvånad ut? Jag kan inte bestämma mig...
"Många drömmer om odödlighet fastän de inte vet vad de ska ta sig till en regnig söndagseftermiddag."
- Susan Ertz, författare
Världens bästa arbetsställning?
Nackspärr någon?
Ser jag rädd eller bara allmänt förvånad ut? Jag kan inte bestämma mig...
lördag 21 november 2009
Förslag på julklappar som skänker glädje...
De säger att årets julklapp är spikmattan. Det är vad de säger. Jag har några andra förslag på julklappar som skänker glädje i ett större perspektiv. Klicka på respektive förslag så kommer du direkt in till den aktuella sajten.
Jordnära Julklappstips
- Medlemskap i Naturskyddsföreningen.
- Medlemskap i Världsnaturfonden
- Fadderskap till utrotningshotade djur.
- Lott i Svenska Postkodlotteriet.
- Fadder till utsatta barn i världen.
- Plantera träd.
- En bit regnskog.
- En gåva för schimpansernas överlevnad.
- Stöd för den skandinaviska vargstammen.
- Presenter från Unicefs butik.
- Presenter från Rädda Barnens nätshop.
Har du några fler bra tips?
Jag behöver din hjälp. Foto: AP
Jordnära Julklappstips
- Medlemskap i Naturskyddsföreningen.
- Medlemskap i Världsnaturfonden
- Fadderskap till utrotningshotade djur.
- Lott i Svenska Postkodlotteriet.
- Fadder till utsatta barn i världen.
- Plantera träd.
- En bit regnskog.
- En gåva för schimpansernas överlevnad.
- Stöd för den skandinaviska vargstammen.
- Presenter från Unicefs butik.
- Presenter från Rädda Barnens nätshop.
Har du några fler bra tips?
Jag behöver din hjälp. Foto: AP
Min morgon, mina vänner
Hade planerat att sova ut imorse, men jag vaknade tidigt, av solens strålar genom fönstret. Sol, välkommen tillbaka ropade jag och skuttade ur sängen. Okej, det kanske var att överdriva en aning, men det låter bättre än: "Sol, välkommen tillbaka gäspade jag och masade mig ur sängen" eller "Sol, välkommen tillbaka tänkte jag och somnade om igen" eller varför inte "Sol, väste jag och drog snabbt ner rullgardinen".
Oavsett om eller vad jag nu ropade och på vilket sätt jag tog mig ur sängen så blev jag otroligt lycklig när jag såg att det inte var ytterligare en grå och regnig dag som väntade på mig därute. Det är lite som att häda att sitta framför datorn en sådan här dag. Förlåt solen, nu kommer jag för att njuta av dig!
Men innan jag stänger ner här vill jag bara skicka en stor bamsekram till mina vänner som jag tillbringade gårdagskvällen med! Ni är fantastiskt fina och bra människor, inifrån och ut!
Oavsett om eller vad jag nu ropade och på vilket sätt jag tog mig ur sängen så blev jag otroligt lycklig när jag såg att det inte var ytterligare en grå och regnig dag som väntade på mig därute. Det är lite som att häda att sitta framför datorn en sådan här dag. Förlåt solen, nu kommer jag för att njuta av dig!
Men innan jag stänger ner här vill jag bara skicka en stor bamsekram till mina vänner som jag tillbringade gårdagskvällen med! Ni är fantastiskt fina och bra människor, inifrån och ut!
fredag 20 november 2009
Vilken idiot tänker vi och jublar åt henne
Kom att ha en intressant diskussion med en kollega på lunchen i dag. Det hela tog sin början i att min kollega såg en man som han tyckte var lik Bert Karlsson och detta ledde vidare till frågan: Hur kommer det sig att en del människor i stort sett kan säga och göra vad som helst och komma undan med det?
Ta Bert Karlsson till exempel. I början av 1990-talet grundade han och Ian Wachtmeister det politiska partiet Ny Demokrati som snabbt fick kritik för att vara främlingsfientligt. I boken Lasermannen ges partiet en betydande roll till det då rådande samhällsklimatet, och även om jag inte anser att man kan skylla en ensam galnings verk på Ny Demokrati, så kan det mycket väl ha spett på hans ilska.
Nåväl, tillbaka till Bert Karlsson och dagens lunchsamtal. Både före och efter sin tid i partiet har herr Karlsson uttryckt rätt radikala åsikter kring svensk invandrarpolitik. Jag anklagar inte Bert Karlsson för att han vågar stå för sina åsikter, utan snarare resten av oss (merparten i alla fall) som fördömer hans åsikter men samtidigt skrattar hjärtligt åt honom i teveprogram som Talang och Berg flyttar in.
En annan som kläcker grodor stup i kvarten men som ändå står stadigt i våra folkhemshjärtan är Carola. I tidningen QX uttryckte hon för några år sedan sin åsikt om homosexuella: ”För mig kommer homosexualitet alltid att vara något onaturligt.” Vilken idiot, tänker vi, samtidigt som vi jublar åt henne i Melodifestivalen.
Och ta Paolo Roberto, sa min kollega. Han slog ner människor och förstörde deras liv, och nu gör han teve och böcker på löpande band.
På ett sätt är allt det här givetvis positivt, för det visar att vi är förlåtande i vår inställning till våra medmänniskor. Att fela är mänskligt. Men samtidigt är det ju rätt mycket dubbelmoral vi omger oss med. Usch och fy, hon/han är inte klok, ena stunden. För att i nästa köpa Carolas julskiva, skratta åt Bert Karlssons buskishumor och rösta fram Paolo Roberto till årets papa.
Ta Bert Karlsson till exempel. I början av 1990-talet grundade han och Ian Wachtmeister det politiska partiet Ny Demokrati som snabbt fick kritik för att vara främlingsfientligt. I boken Lasermannen ges partiet en betydande roll till det då rådande samhällsklimatet, och även om jag inte anser att man kan skylla en ensam galnings verk på Ny Demokrati, så kan det mycket väl ha spett på hans ilska.
Nåväl, tillbaka till Bert Karlsson och dagens lunchsamtal. Både före och efter sin tid i partiet har herr Karlsson uttryckt rätt radikala åsikter kring svensk invandrarpolitik. Jag anklagar inte Bert Karlsson för att han vågar stå för sina åsikter, utan snarare resten av oss (merparten i alla fall) som fördömer hans åsikter men samtidigt skrattar hjärtligt åt honom i teveprogram som Talang och Berg flyttar in.
En annan som kläcker grodor stup i kvarten men som ändå står stadigt i våra folkhemshjärtan är Carola. I tidningen QX uttryckte hon för några år sedan sin åsikt om homosexuella: ”För mig kommer homosexualitet alltid att vara något onaturligt.” Vilken idiot, tänker vi, samtidigt som vi jublar åt henne i Melodifestivalen.
Och ta Paolo Roberto, sa min kollega. Han slog ner människor och förstörde deras liv, och nu gör han teve och böcker på löpande band.
På ett sätt är allt det här givetvis positivt, för det visar att vi är förlåtande i vår inställning till våra medmänniskor. Att fela är mänskligt. Men samtidigt är det ju rätt mycket dubbelmoral vi omger oss med. Usch och fy, hon/han är inte klok, ena stunden. För att i nästa köpa Carolas julskiva, skratta åt Bert Karlssons buskishumor och rösta fram Paolo Roberto till årets papa.
torsdag 19 november 2009
Frige Dawit Isaak...
I åtta år har den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea.
Brott: Kritiserat de styrande i Eritrea och krävt demokratiska reformer.
Straff: Fängelse på obestämd tid utan möjlighet till rättegång.
I 2 979 dagar har Dawit Isaak varit berövad sin frihet och sina mänskliga rättigheter. Hans familj i Sverige saknar en make och en far.
Dawit Isaak kan inte själv göra sin röst hörd. Så därför är det upp till oss att höja våra röster och kräva: Frige Dawit Isaak!
Dawit Isaak - läs mer här!
Brott: Kritiserat de styrande i Eritrea och krävt demokratiska reformer.
Straff: Fängelse på obestämd tid utan möjlighet till rättegång.
I 2 979 dagar har Dawit Isaak varit berövad sin frihet och sina mänskliga rättigheter. Hans familj i Sverige saknar en make och en far.
Dawit Isaak kan inte själv göra sin röst hörd. Så därför är det upp till oss att höja våra röster och kräva: Frige Dawit Isaak!
Dawit Isaak - läs mer här!
Fantastiska sol, utan dig inget liv
Ja, så fick man känslan i kroppen bekräftad - vi har de senaste veckorna levt i ett konstant mörker. När jag fick höra hur många, eller rättare sagt hur få soltimmar vi haft hittills i november, fick jag kedja fast mig själv för att inte kasta mig in i en taxi med destination Arlanda och uppdraget att leta reda på solen.
Jag skulle ha kunnat gissa på att solen visat sig typ 10 timmar den här månaden. Men det är betydligt värre än så. Vår värmande stjärna har nämligen bara ägnat oss nordbor 3, 8 timmar under november månad. Och detta tider då vi vanliga dödliga suttit inomhus och jobbat. Med andra ord är solenergin jag kunnat lapa de senaste veckorna lika med noll. Inte konstigt att man känner sig trött när det är natt dygnet runt.
Fantastiska sol, utan dig inget liv. Kom tillbaka!
Sol över vattnet.
Sol över balkongen.
Sol över Odengatan.
Sol över mig.
Sol över Jämtland.
Jag skulle ha kunnat gissa på att solen visat sig typ 10 timmar den här månaden. Men det är betydligt värre än så. Vår värmande stjärna har nämligen bara ägnat oss nordbor 3, 8 timmar under november månad. Och detta tider då vi vanliga dödliga suttit inomhus och jobbat. Med andra ord är solenergin jag kunnat lapa de senaste veckorna lika med noll. Inte konstigt att man känner sig trött när det är natt dygnet runt.
Fantastiska sol, utan dig inget liv. Kom tillbaka!
Sol över vattnet.
Sol över balkongen.
Sol över Odengatan.
Sol över mig.
Sol över Jämtland.
onsdag 18 november 2009
Alicia bjöd upp till monsterleken...
Sådana här grå och regniga dagar får man kompensera med att boka in lite extra skoj i almanackan. Ikväll var Annika och Alica (svägerska och brorsdotter) här på tjejmiddag. Väldigt spontan inbjudan så på väg hem från jobbet kastade jag mig in i närmaste livsmedelsbutik, grabbade tag i lite bacon, ägg och pasta och småsprang vidare hem i regnet. Vad jag bjöd på? Ja, det man ofta gör med lite bacon, ägg och pasta, just precis - spaghetti carbonara.
I köket är jag en blandning av Per Morberg och Bridget Jones. Det vill säga jag som kock må så lite galen ut men när maten väl står på bordet smakar den fantastiskt gott(och ja, jag är faktiskt väldigt objektiv här).
Efter middagen, när magen precis börjat bearbeta det nyanlända godsakerna, bjöd Alicia upp till dansleken, rullleken, monsterleken, snurrleken och ett antal andra lekar jag inte kan namnet på. Man borde låta små barn leda träningspass, för tusan vad varm och svettig jag blev, och för att inte tala om vilken energi det gav. Behövs inget träningskort här inte.
Fin svägerska och fin brorsdotter.
I köket är jag en blandning av Per Morberg och Bridget Jones. Det vill säga jag som kock må så lite galen ut men när maten väl står på bordet smakar den fantastiskt gott(och ja, jag är faktiskt väldigt objektiv här).
Efter middagen, när magen precis börjat bearbeta det nyanlända godsakerna, bjöd Alicia upp till dansleken, rullleken, monsterleken, snurrleken och ett antal andra lekar jag inte kan namnet på. Man borde låta små barn leda träningspass, för tusan vad varm och svettig jag blev, och för att inte tala om vilken energi det gav. Behövs inget träningskort här inte.
Fin svägerska och fin brorsdotter.
Hurra, vi är störst!
Hurra vad vi är bra! Recept.nu fortsätter att vara Sveriges största matsajt med 325 000 unika besökare vecka 46. Ingen kommer i närheten av oss. Allt hårt jobb ger resultat!
Den visa kvinnans gåva...
Det vackraste och mest värdefulla här i livet är alltid inte det som går att se och ta på.
En gammal sägen berättar om en kvinna som ständigt var på resande fot. En dag såg hon en glänsande sten i en bäck och som väckte hennes intresse. Hon plockade upp stenen och såg att det var en mycket ovanlig och värdefull sten.
Nästa dag mötte hon på sin färd en annan människa, en man som var utmattad, trött och hungrig. Hon stoppade honom och delade sin mat med honom. Mannen kunde inte låta bli att lägga märke till den blänkande stenen och frågade kvinnan om han kunde få den. Utan att tveka gav hon mannen stenen.
Mannen reste förvånad vidare och kunde knappast fatta vilken fantastisk tur han hade haft. Han visste att stenen var värd så mycket att den kunde ge honom ett tryggt och säkert liv så länge han levde. Men han kunde inte släppa tanken på kvinnans godhet och beslöt sig för att söka upp henne för att lämna tillbaka stenen.
”Jag vet hur värdefull den här stenen är”, sa han. ”Men jag vill lämna tillbaka den med förhoppning om att du kan ge mig något ännu värdefullare”.
Kvinnan såg frågande på honom, och mannen fortsatte: ”Ge mig den kraft i ditt hjärta som fick dig att ge mig en sådan värdefull sten”.
En gammal sägen berättar om en kvinna som ständigt var på resande fot. En dag såg hon en glänsande sten i en bäck och som väckte hennes intresse. Hon plockade upp stenen och såg att det var en mycket ovanlig och värdefull sten.
Nästa dag mötte hon på sin färd en annan människa, en man som var utmattad, trött och hungrig. Hon stoppade honom och delade sin mat med honom. Mannen kunde inte låta bli att lägga märke till den blänkande stenen och frågade kvinnan om han kunde få den. Utan att tveka gav hon mannen stenen.
Mannen reste förvånad vidare och kunde knappast fatta vilken fantastisk tur han hade haft. Han visste att stenen var värd så mycket att den kunde ge honom ett tryggt och säkert liv så länge han levde. Men han kunde inte släppa tanken på kvinnans godhet och beslöt sig för att söka upp henne för att lämna tillbaka stenen.
”Jag vet hur värdefull den här stenen är”, sa han. ”Men jag vill lämna tillbaka den med förhoppning om att du kan ge mig något ännu värdefullare”.
Kvinnan såg frågande på honom, och mannen fortsatte: ”Ge mig den kraft i ditt hjärta som fick dig att ge mig en sådan värdefull sten”.
tisdag 17 november 2009
Något mer träffande kan jag inte komma på...
När jag pluggade arbetade jag även extra på Stadsmissionens härbärge vid Slussen. Under en av mina första dagar kom en av besökarna, en man i 30-årsåldern, fram till mig. Han började prata med mig, först trevligt och sedan alltmer hotfullt. "Jag ska ta med dig till mitt ställe i skogen", sa han. "Nej, det har jag ingen lust med", sa jag. "Det bryr jag mig inte om, jag ska ta med dig dit", fortsatte mannen och såg på mig med ett hånfullt leende. "Det ska du inte alls, jag ska inte med dig någonstans", svarade jag honom gång på gång.
Hela situationen kändes mycket obehaglig och som om hon hört mina tankar kom Kicki, en bastant kvinna och tillika stamgäst, fram till oss. Mannen som inte verkade bry
sig om henne fortsatte försöka skrämma mig, eller vad nu hans syfte var, och Kicki lyssnade och skakade på huvudet. Till slut spände hon ögonen i mannen och tog till orda: "Ett nej är ett nej, det kan låta komplicerat, men det är så det är".
Något mer träffande än det Kicki sa där och då kan jag inte komma på. Mannen stod gapade en stund och lommade sedan iväg därifrån, och faktum är att jag inte såg honom där någon mer gång efter det. Det hela blev väl antagligen för komplicerat för honom.
Hela situationen kändes mycket obehaglig och som om hon hört mina tankar kom Kicki, en bastant kvinna och tillika stamgäst, fram till oss. Mannen som inte verkade bry
sig om henne fortsatte försöka skrämma mig, eller vad nu hans syfte var, och Kicki lyssnade och skakade på huvudet. Till slut spände hon ögonen i mannen och tog till orda: "Ett nej är ett nej, det kan låta komplicerat, men det är så det är".
Något mer träffande än det Kicki sa där och då kan jag inte komma på. Mannen stod gapade en stund och lommade sedan iväg därifrån, och faktum är att jag inte såg honom där någon mer gång efter det. Det hela blev väl antagligen för komplicerat för honom.
måndag 16 november 2009
Ingen väljer att må dåligt...
Träffade två goda vänner och vi kom bland annat att prata om människans skörhet, om känslor och tankar som vi bär på, vissa mer och starkare än andra och som vi inte alltid kan styra över. Alla är vi förmögna att känna saker inom oss, men när somliga kan släppa det och gå vidare så stannar andra kvar och fastnar i tankegångar som de inte kan ta sig ur på egen hand. Det handlar inte om att ”rycka upp sig” eller ”försöka se det positivt” för om det vore så enkelt så skulle människor göra det, ingen väljer att gå omkring och må dåligt. Nej, det är inget val man gör.
Jag såg på tv-programmet Efter Tio som gästades av Roy Sällström, pappa till skådespelaren Johanna Sällström som tog sitt liv för två års sedan. Utåt sett såg hon ut att ha allt - vacker, talangfull och framgångsrik. Hon efterlämnade en fyraårig dotter som man som utomstående kan tycka borde ha fått henne att vilja stanna kvar i den här världen, men vilka demoner som rör sig i en människas inre vet vi ingenting om. Om livet är plågsamt kan döden te sig som den enda vägen till frid.
Och listan kan göras lång med människor som varit rika på materiella ting men som varit mentalt utblottade - Kurt Cobain, Marylin Monroe, Britney Spears, Mikael Ljungberg och Micke Dubois – för att nämna några. Pengar kan inte bota en trasig själ. Ta hand om dig själv och människorna runt omkring dig. Prata, lyssna, se och trösta. Våga be om hjälp och vänd dig inte bort när någon behöver din axel att luta sig mot. ”Älska mig som mest när jag förtjänar det som minst, för det är då jag behöver det bäst."
Jag såg på tv-programmet Efter Tio som gästades av Roy Sällström, pappa till skådespelaren Johanna Sällström som tog sitt liv för två års sedan. Utåt sett såg hon ut att ha allt - vacker, talangfull och framgångsrik. Hon efterlämnade en fyraårig dotter som man som utomstående kan tycka borde ha fått henne att vilja stanna kvar i den här världen, men vilka demoner som rör sig i en människas inre vet vi ingenting om. Om livet är plågsamt kan döden te sig som den enda vägen till frid.
Och listan kan göras lång med människor som varit rika på materiella ting men som varit mentalt utblottade - Kurt Cobain, Marylin Monroe, Britney Spears, Mikael Ljungberg och Micke Dubois – för att nämna några. Pengar kan inte bota en trasig själ. Ta hand om dig själv och människorna runt omkring dig. Prata, lyssna, se och trösta. Våga be om hjälp och vänd dig inte bort när någon behöver din axel att luta sig mot. ”Älska mig som mest när jag förtjänar det som minst, för det är då jag behöver det bäst."
I kväll blir det detta...
Nu är jag hungrigare än hungrigast, om man nu kan vara det... Och här framför datorn lär jag knappast bli mätt. Dags att göra en insats i köket.
I kväll blir det detta mumsiga till middag!
Bild från recept.nu.
I kväll blir det detta mumsiga till middag!
Bild från recept.nu.
Pia Sundhage tar fotbollsherrarna till VM
Pia Sundhage är före detta elitfotbollsspelare och numera tränare för USA:s damlandslag i fotboll, som hon bland annat vann OS-guld med förra året. I intervju nyligen fick hon frågan om hon blev erbjuden rollen som förbundskapten efter Lars Lagerbäck.
Pia Sundhage svarade då:
"Jag har icke fått frågan. Och jag tror inte jag var så aktuell heller. Herrfotbollen har skygglappar. Jag fick frågan; När är du mogen att träna ett herrlag? Jag ställde motfrågan; När är våra herrar som spelar fotboll mogna för en kvinnlig ledare. Det finns i alla andra sammanhang,men i fotbollens värld är det väldigt främmande. Men det kommer att ske förr eller senare, det är bara frågan om när."
Heja Pia, nästa gång är det du som tar våra fotbollsherrar till VM.
Hör hela intervju med Pia Sundhage här!
Pia Sundhage svarade då:
"Jag har icke fått frågan. Och jag tror inte jag var så aktuell heller. Herrfotbollen har skygglappar. Jag fick frågan; När är du mogen att träna ett herrlag? Jag ställde motfrågan; När är våra herrar som spelar fotboll mogna för en kvinnlig ledare. Det finns i alla andra sammanhang,men i fotbollens värld är det väldigt främmande. Men det kommer att ske förr eller senare, det är bara frågan om när."
Heja Pia, nästa gång är det du som tar våra fotbollsherrar till VM.
Hör hela intervju med Pia Sundhage här!
söndag 15 november 2009
Ett förlåt är inget värt...
Jag undrar vad som försiggår i huvudet på dig som ger dig på och slår och sparkar en annan människa. Tänker du alls eller är det bara ett sort tomrum där innanför pannbenet? Var finns samvetet och känslor som medmänsklighet och empati – för de måste väl finnas där någonstans i bakgrunden. Gömda och undantryckta, kanske till och med blockerade och utan möjlighet att förhindra tragedin och skrika ”stopp, sluta det här fel, du gör en annan människa illa."
Ser du inte blodet och rädslan i ögonen, hör du inte jämret? Kan du inte känna hur ont det gör av slagen från dina knutna nävar och hårda knogar, kan du inte uppleva smärtan när du tar sats och sparkar någon som ligger ner? Gör det inte ont i dig när du ser att någon lider?
Och så dessa bortförklaringar efteråt – att du inte ville att den du misshandlade blodig och medvetslös skulle dö. Och det är förmodligen sant. Men det är likväl världens sämsta försvarstal. För även om alla medmänskliga sinnen är avstängda så måste du ju någonstans inse konsekvenserna av dina handlingar, det vill säga att om du sparkar någon i huvudet så kan det också innebära att du bokstavligt talar sparkar livet ur den personen.
Och oavsett om du sedan menade det eller inte så går det inte att göra ogjort. Det är inget våldsamt dataspel eller en actionfilm där man kan trycka på stopp och spola tillbaka i tiden. Verkligheten är betydligt skörare och brutalare än så. Verkligheten är här och nu, och förlåt är inget värt för den som inte längre kan höra det.
Ser du inte blodet och rädslan i ögonen, hör du inte jämret? Kan du inte känna hur ont det gör av slagen från dina knutna nävar och hårda knogar, kan du inte uppleva smärtan när du tar sats och sparkar någon som ligger ner? Gör det inte ont i dig när du ser att någon lider?
Och så dessa bortförklaringar efteråt – att du inte ville att den du misshandlade blodig och medvetslös skulle dö. Och det är förmodligen sant. Men det är likväl världens sämsta försvarstal. För även om alla medmänskliga sinnen är avstängda så måste du ju någonstans inse konsekvenserna av dina handlingar, det vill säga att om du sparkar någon i huvudet så kan det också innebära att du bokstavligt talar sparkar livet ur den personen.
Och oavsett om du sedan menade det eller inte så går det inte att göra ogjort. Det är inget våldsamt dataspel eller en actionfilm där man kan trycka på stopp och spola tillbaka i tiden. Verkligheten är betydligt skörare och brutalare än så. Verkligheten är här och nu, och förlåt är inget värt för den som inte längre kan höra det.
Brunch en gråregnig söndag
I dag var mamma, mormor, Bengt och Gusten här på brunch. De bjöds på omelett, bacon, korv, sallad, nybakat bröd, kaffe och lite annat smått och gott. Perfekt en gråregnig dag som denna.
Är det brunch så är det.
Bengt spexar.
Fina lilla mormor.
Mormor ställde frågan vad ordet "fil" kommer ifrån. Vi googlade och mamma läste en förklaring som jag tyvärr inte förstod och därför inte kan återge.
Petrus stod för maten, jag dukade :-)
Jag - mätt och belåten.
Är det brunch så är det.
Bengt spexar.
Fina lilla mormor.
Mormor ställde frågan vad ordet "fil" kommer ifrån. Vi googlade och mamma läste en förklaring som jag tyvärr inte förstod och därför inte kan återge.
Petrus stod för maten, jag dukade :-)
Jag - mätt och belåten.
lördag 14 november 2009
Den som väntar på något gott...
Klockan kvart över elva, det vill säga om åtta minuter ska jag stänga ner datorn, hänga upp tvätten samt krypa ner i sköna sängen och läsa några kapitel ur den fantastiska bok jag för tillfället läser. Flera gånger varje dag kommer jag på mig själv med att vilja dra mig undan med min bok. "Ja, men gör det då", muttrar säkert en och annan nu. Ja om jag kunde så skulle jag, men det är svårt att luta mig tillbaka och läsa på jobbet, eller vid middagsbordet, eller under fikaträffen med en kär vän, det känns liksom inte riktigt bra. Och dessutom som man klyschigt säger; Den som väntar på något gott...
Så vad läser jag nu då för bok som är så himla bra?
Jo den 650 sidor tjocka Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates - rekommenderas!
Så vad läser jag nu då för bok som är så himla bra?
Jo den 650 sidor tjocka Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates - rekommenderas!
Då kommer mosters present vara bäst...
Tänk vad tiden går snabbt. Alldeles nyss låg han nykläckt i mina armar och i dag firade vi hans sexårsdag - min gulliga systerson Wille. I mitt paket låg en bok, "Trollkarlens elefant", det kunde man se utan att öppna det. Wille önskade sig böcker men när han samtidigt fick ett jättepaket från Stor & Liten smällde detta aningen högre.
Mitt paket hamnade oöppnat på soffan och efter en stund fick jag påminna födelsedagsbarnet om att han faktiskt hade fler presenter som väntade. Jag förstår Wille, en legoborg är kalaskul att få men i kväll när du krupit ner i sängen då kommer mosters present att vara bäst.
Wille med sin kusin och lill-syrran Isabelle.
Mitt paket hamnade oöppnat på soffan och efter en stund fick jag påminna födelsedagsbarnet om att han faktiskt hade fler presenter som väntade. Jag förstår Wille, en legoborg är kalaskul att få men i kväll när du krupit ner i sängen då kommer mosters present att vara bäst.
Wille med sin kusin och lill-syrran Isabelle.
Kalas och lägenhetsvisning...
Sitter i soffan, mätt och belåten efter en rejäl frukost. Eller säger man brunch den här tiden på dygnet? Utanför fönstret vatten, stan är full av vatten. Mot himlen avtecknar sig fåglarna, de är inte rädda för att bli lite blöta om vingarna.
I dag blir det tårta och paket för hela slanten när min älskade systerson bjuder på sexårskalas. Eftersom jag anar att han inte läser det här så kan jag avslöja att jag köpt honom en bok, Trollkarlens elefant heter den. Hans mor och tillika min syster viskade i mitt öra att han just nu är inne på kapitelböcker (högläsning) och trolleri. Så jag slog två flugor i en smäll och köpte en bok om magiska under.
Men innan kalas blir det lägenhetsvisning tre trappor ner. En likadan lägenhet som denna fast omvänd. Ska kila dit och titta hur de har möblerat, kanske får man något tips på hur man kan eller kanske inte kan göra.
Badande systerson för några år sedan.
I dag blir det tårta och paket för hela slanten när min älskade systerson bjuder på sexårskalas. Eftersom jag anar att han inte läser det här så kan jag avslöja att jag köpt honom en bok, Trollkarlens elefant heter den. Hans mor och tillika min syster viskade i mitt öra att han just nu är inne på kapitelböcker (högläsning) och trolleri. Så jag slog två flugor i en smäll och köpte en bok om magiska under.
Men innan kalas blir det lägenhetsvisning tre trappor ner. En likadan lägenhet som denna fast omvänd. Ska kila dit och titta hur de har möblerat, kanske får man något tips på hur man kan eller kanske inte kan göra.
Badande systerson för några år sedan.
fredag 13 november 2009
Nattskriverier...
Skrev en dikt så här innan läggdags.
Min gåva - mitt ok
Jag ska kämpa, för att jag kan
Min dröm, den ska bli sann
Är dags att leva varje dag
Här och nu, i varje andetag
En tänkare av stora mått
Är en gåva som jag fått
Och ett ok jag måste bära
Det är min läxa att lära
Min gåva - mitt ok
Jag ska kämpa, för att jag kan
Min dröm, den ska bli sann
Är dags att leva varje dag
Här och nu, i varje andetag
En tänkare av stora mått
Är en gåva som jag fått
Och ett ok jag måste bära
Det är min läxa att lära
Fredagen - det som varit och komma skall...
Fredagslistan
Trängts i en fullproppad tunnelbanevagn - check.
Jobbat som en liten tok - check.
Tränat - check.
Glömt nycklarna, utelåst - check.
Gått över till bror med familj, druckit julmust, ätit pepparkakor och busat med brorsdottern - check.
Kommit hem till kocken i köket som hade tacomiddagen klar - check.
Jäst i soffan med datorn i knät - check.
Kvar att göra denna fredag
Se film.
Äta snask.
Sussa gott.
Trängts i en fullproppad tunnelbanevagn - check.
Jobbat som en liten tok - check.
Tränat - check.
Glömt nycklarna, utelåst - check.
Gått över till bror med familj, druckit julmust, ätit pepparkakor och busat med brorsdottern - check.
Kommit hem till kocken i köket som hade tacomiddagen klar - check.
Jäst i soffan med datorn i knät - check.
Kvar att göra denna fredag
Se film.
Äta snask.
Sussa gott.
Tänk om jag använt energin till något vettigt...
Idag kraschade min dator på jobbet. Det var vid tiotiden som den helt plötsligt bara fick nog, gav upp, eller vad det nu var frågan om. Jag bönade och bad, öste komplimanger över den och klappade vänligt men bestämt på hårddisken, men icke.
Min dator hade som man säger ”hängt sig”, ett för övrigt väldigt märkligt uttryck. När min snälla sida inte gav något resultat började irritationen krypa i mig. ”Nu skärper du dig förbaskade dator”, väste jag fram mellan tänderna. Okej, riktigt så sa jag väl inte, men det kan ju faktiskt finnas barn som läser detta. Men inte heller hot och slag bet på min dator, den hängde helt enkelt kvar någonstans därute i cyberrymden och hade ingen tanke på att komma tillbaka. Min puls närmade sig max, min ansiktsfärg gick från blekbeige till högröd, mina tänder gnisslade som ett tåg vars lokförare tvingas tvärbromsa. Jag tryckte ner samtliga bokstäver, siffror och andra krumelurer på tangentbordet samtidigt, men inget, noll, nada hände…
Grrr, monstret i mig var på väg ut. Fort! Jag kastade mig ner på golvet och ryckte ut sladden. Poff! Datorn som hängt sig var nu död. I med sladden igen, återupplivningsförsök. Surr surr (eller hur en dator nu låter). På den tionde sekunden återuppstod den. Min puls var nu nere i 60, mitt ansikte mer rosa än rött och de tänder som fortfarande satt kvar pustade tacksamt ut.
Och plötsligt skämdes jag. För att en dator nästan hade fått mig att bli ett monster. En dator som hängde sig, som dog och som återuppstod. Vilken onödig stress, vilken urbota dum sak att bli arg på. All den energi som gick åt till att förbanna datorn, tänk om jag använt den till vettigare saker, som verkligen betyder något…
Min dator hade som man säger ”hängt sig”, ett för övrigt väldigt märkligt uttryck. När min snälla sida inte gav något resultat började irritationen krypa i mig. ”Nu skärper du dig förbaskade dator”, väste jag fram mellan tänderna. Okej, riktigt så sa jag väl inte, men det kan ju faktiskt finnas barn som läser detta. Men inte heller hot och slag bet på min dator, den hängde helt enkelt kvar någonstans därute i cyberrymden och hade ingen tanke på att komma tillbaka. Min puls närmade sig max, min ansiktsfärg gick från blekbeige till högröd, mina tänder gnisslade som ett tåg vars lokförare tvingas tvärbromsa. Jag tryckte ner samtliga bokstäver, siffror och andra krumelurer på tangentbordet samtidigt, men inget, noll, nada hände…
Grrr, monstret i mig var på väg ut. Fort! Jag kastade mig ner på golvet och ryckte ut sladden. Poff! Datorn som hängt sig var nu död. I med sladden igen, återupplivningsförsök. Surr surr (eller hur en dator nu låter). På den tionde sekunden återuppstod den. Min puls var nu nere i 60, mitt ansikte mer rosa än rött och de tänder som fortfarande satt kvar pustade tacksamt ut.
Och plötsligt skämdes jag. För att en dator nästan hade fått mig att bli ett monster. En dator som hängde sig, som dog och som återuppstod. Vilken onödig stress, vilken urbota dum sak att bli arg på. All den energi som gick åt till att förbanna datorn, tänk om jag använt den till vettigare saker, som verkligen betyder något…
Han döms för mordet på Romario
Den 19-årige mannen erkände mordet på Ahmed ”Romario” Ali men friades i Tingsrätten som ansåg att bevisen var för svaga. Nyligen tog mannen tillbaka sitt erkännande men Svea Hovrätt anser ändå att han är skyldig och dömer nu därför mannen till sju års fängelse för mord och försök till mord i två fall.
Den 19-åringen mannens advokat Johan Åkermark är starkt kritisk till domen.
- För mig är det fortfarande helt osannolikt att min klient skulle ha knivmördat en person och åsamkat livshotande skador på ytterligare två. Det kan inte ha gått till så, säger han till dn.se.
För mig som befinner mig utanför domstolens väggar ter sig allt detta som en enda röra. Först säger en person att han dödat någon men då räcker inte ett erkännande för en fällande dom och sedan när gärningsmannen ändrar sig och menar att han aldrig skadat någon, ja då fälls han för mord. Jag vet, det är säkert logiskt, på något sätt någonstans. Jag har bara inte lyckats lista ut det än…
Den 19-åringen mannens advokat Johan Åkermark är starkt kritisk till domen.
- För mig är det fortfarande helt osannolikt att min klient skulle ha knivmördat en person och åsamkat livshotande skador på ytterligare två. Det kan inte ha gått till så, säger han till dn.se.
För mig som befinner mig utanför domstolens väggar ter sig allt detta som en enda röra. Först säger en person att han dödat någon men då räcker inte ett erkännande för en fällande dom och sedan när gärningsmannen ändrar sig och menar att han aldrig skadat någon, ja då fälls han för mord. Jag vet, det är säkert logiskt, på något sätt någonstans. Jag har bara inte lyckats lista ut det än…
torsdag 12 november 2009
En liten dikt så här i svininfluensatider...
En liten dikt jag skrev så här i svininfluensatider...
Det är frågan
Vaccinera sig eller inte vaccinera sig, det är frågan:
Men något svar har jag ej
Ska jag lita på kroppens egen motståndskraft,
eller ska jag vaccinera mig?
Du kan ju dö, skriker förespråkarna. Vaccinet är din enda chans
Nej, ropar andra sidan. Biverkningarna kommer få dig ur balans
Vaccinera sig eller inte vaccinera sig, det är frågan:
Vem har svar?
Jag litar på att jag klarar mig,
nej ge mig vaccin medan det finns kvar
Det är frågan
Vaccinera sig eller inte vaccinera sig, det är frågan:
Men något svar har jag ej
Ska jag lita på kroppens egen motståndskraft,
eller ska jag vaccinera mig?
Du kan ju dö, skriker förespråkarna. Vaccinet är din enda chans
Nej, ropar andra sidan. Biverkningarna kommer få dig ur balans
Vaccinera sig eller inte vaccinera sig, det är frågan:
Vem har svar?
Jag litar på att jag klarar mig,
nej ge mig vaccin medan det finns kvar
Trött spanskastudent
onsdag 11 november 2009
Bris anmäler "Ett fall för Louise"...
Det är inte etiskt försvarbart av Sveriges Television att exponera enskilda och identifierbara barns smärta och sårbarhet offentligt, menar Bris som nu anmäler programmet "Ett fall för Louise" till Granskningsnämnden.
Bra Bris!
Bra Bris!
Äter 100 gram per dag...
Det sägs att mörk choklad är bra för både kropp och själ. Det känns tryggt att jag äter 100 gram per dag då, för det är vad som ryms i en sådan här. Mums!
Göran Perssons tur att hämta på dagis...
Nu finns nya numret av tidningen Gate Report på landets flygplatser, och i den min intervju med förre statsministern och numera bonden Göran Persson. Ja, han är visserligen senior advisor (det heter så, fråga honom själv) och föreläsare också, men det är bonde han främst ser sig som och så han vill tituleras.
Jag hade stålsatt mig inför intervjun med Göran Persson eftersom jag trodde att jag skulle möta en uppblåst och lite dryg man. Göran visade sig dock vara på strålande humör, han var avslappnad, skrattade mycket och kom med små underfundiga kommentarer. Vi satt och pratade i närmare en och en halv timme och när fotografen stressat knackade på dörren kom Göran på att han skulle hämta på dagis. Alltså hunden, han är på dagis, tillade han snabbt då han såg våra förvånade blickar. Det blev till att boka in en ny fototid med herr Persson. Och resultatet? Ja, bege dig till närmsta flygplats och avgör själv.
Göran Persson poserar vant framför kameran.
Jag hade stålsatt mig inför intervjun med Göran Persson eftersom jag trodde att jag skulle möta en uppblåst och lite dryg man. Göran visade sig dock vara på strålande humör, han var avslappnad, skrattade mycket och kom med små underfundiga kommentarer. Vi satt och pratade i närmare en och en halv timme och när fotografen stressat knackade på dörren kom Göran på att han skulle hämta på dagis. Alltså hunden, han är på dagis, tillade han snabbt då han såg våra förvånade blickar. Det blev till att boka in en ny fototid med herr Persson. Och resultatet? Ja, bege dig till närmsta flygplats och avgör själv.
Göran Persson poserar vant framför kameran.
Politiker tvingas avgå efter sexköp
Läser om Åke Blomqvist, kommunalrådet som tillsammans med flera andra män hade gruppsex med en omyndig flicka i sitt vardagsrum. Politikern hävdar dock att han bara tittade på, fast flickans version är en helt annan.
Folkpartiledaren Jan Björklund tvingar nu Åke Blomqvist att avgå. Ja, tacka sjutton för det. Den mannen vill jag inte ha i politiken eller någon annanstans för den delen. Och jag hoppas verkligen inte att han får något avgångsvederlag. Som man bäddar får man ligga Åke!
Folkpartiledaren Jan Björklund tvingar nu Åke Blomqvist att avgå. Ja, tacka sjutton för det. Den mannen vill jag inte ha i politiken eller någon annanstans för den delen. Och jag hoppas verkligen inte att han får något avgångsvederlag. Som man bäddar får man ligga Åke!
tisdag 10 november 2009
Kosta på sig att må bra...
Vet du vad man får betala för ett besök hos en psykolog, frågade en god vän mig. Ja, inte exakt, men det är väl rätt mycket, svarade jag. Inte rätt mycket, utan väldigt mycket, sa min kompis.
Hon har rätt, det är väldigt dyrt att gå till psykologen, för 45 minuter ältande i en stol får man betala sisådär tusenlappen. Så går man en gång i veckan i ett halvår så blir det alltså närmare 25 000 kronor, mycket pengar det håller jag med om. Fast tänker man på alternativet så är det ju helt klart värt det. För när man ligger på dödsbädden och ser tillbaka på sitt liv då är det nog inte det man gjorde som man ångrar, utan snarare det man inte gjorde, exempelvis att inte kosta på sig att må bra och få vara lycklig.
Vi diskuterade så jag och min vän, och kom fram till att om en del lägger mer än det dubbla på ett par nya bröst, så skulle vi hellre välja att lägga pengarna på vår insida. För ett vackert yttre gör dig inte lycklig inuti. Men lycklig inuti gör dig vacker på utsidan.
Hon har rätt, det är väldigt dyrt att gå till psykologen, för 45 minuter ältande i en stol får man betala sisådär tusenlappen. Så går man en gång i veckan i ett halvår så blir det alltså närmare 25 000 kronor, mycket pengar det håller jag med om. Fast tänker man på alternativet så är det ju helt klart värt det. För när man ligger på dödsbädden och ser tillbaka på sitt liv då är det nog inte det man gjorde som man ångrar, utan snarare det man inte gjorde, exempelvis att inte kosta på sig att må bra och få vara lycklig.
Vi diskuterade så jag och min vän, och kom fram till att om en del lägger mer än det dubbla på ett par nya bröst, så skulle vi hellre välja att lägga pengarna på vår insida. För ett vackert yttre gör dig inte lycklig inuti. Men lycklig inuti gör dig vacker på utsidan.
Lite fritid med Challe
Nu ska jag snart möta upp min kära vän Challe. Mysigt! Blir nog en latte och något gott att tugga på... Ha en fantastisk kväll!
Min kära vän!
Min kära vän!
Dolph Lundgren leder Melodifestivalen
Nu är det klart – vårt svenska kraftpaket Dolph Lundgren blir programledare för Melodifestivalen 2010. Och Dolphan på scenen kan ju givetvis bara bli en hit.
måndag 9 november 2009
Ser Fotbollsgalan och gråter...
Och så ser jag Fotbollsgalan på teve och gråter ihop med Pontus Kåmark när Klas Ingesson berättar om sin cancer.
"Det positiva med sjukdomen, om man nu kan se något positivt, är att jag lärt mig vad som är viktigt i livet. Det viktiga är att leva i nuet, inte i gårdagen och inte i framtiden, utan här och nu", säger Klas Ingesson.
Och likt så många gånger förut så tänker jag "Sara, det är dags att leva i nuet". Och det går bra, i ungefär en minut, sedan är jag tillbaka i ältandet om det som varit och funderingarna kring det som komma skall. Men om jag upprepar mitt mantra var 60:e sekund, då borde jag ju rimligtvis också konstant leva i nuet. Och en vacker dag kanske det bara rullar på utan att jag behöver tänka på det. Oops, där hade det visst gått en minut. "Sara, det är dags att leva i nuet".
Klas Ingesson - du var och förblir en hjälte.
"Det positiva med sjukdomen, om man nu kan se något positivt, är att jag lärt mig vad som är viktigt i livet. Det viktiga är att leva i nuet, inte i gårdagen och inte i framtiden, utan här och nu", säger Klas Ingesson.
Och likt så många gånger förut så tänker jag "Sara, det är dags att leva i nuet". Och det går bra, i ungefär en minut, sedan är jag tillbaka i ältandet om det som varit och funderingarna kring det som komma skall. Men om jag upprepar mitt mantra var 60:e sekund, då borde jag ju rimligtvis också konstant leva i nuet. Och en vacker dag kanske det bara rullar på utan att jag behöver tänka på det. Oops, där hade det visst gått en minut. "Sara, det är dags att leva i nuet".
Klas Ingesson - du var och förblir en hjälte.
Ideal kommer och går...
”Det finns inget rätt eller fel när det gäller afrikansk dans. Det handlar om känsla och inlevelse och varje person har sin egen unika stil.” Orden är min danslärares, och under varje lektion upprepar han dem för att vi i gruppen ska våga släppa våra hämningar och skaka loss. Ja, för i afrikansk dans så ska man skaka på diverse kroppsdelar såsom bröstkorg och rumpa, och det är något som vi västerlänningar inte har fått lära oss på våra vals- och tangokurser. Och jag lovar, jag försöker verkligen att skaka, men det är svårt, försöker jag skaka bröst då följer axlarna med och ska rumpan dallra ja då känns hela jag som en sladdrig skakande klump och inte som den dansande rytmiska kvinna som jag vill föreställa. Rumpan är för övrigt en viktig del i den afrikanska dansen, ju större rumpa desto bättre. Tänk vad märkligt det är ändå. Här i Sverige skäms en del över sin breda bak och försöker banta bort den, medan de i Afrika skulle ses som otroligt attraktiva.
Ja, ”idealen” förändrar sig sannerligen både när det gäller tid och rum. På 1920-talet skulle kvinnor vara pinnsmala och i total avsaknad av kurvor á la Greta Garbo, på 1950-talet kom strutbrösten (eller var det bh:n…?) med Birgitte Bardot och Anita Ekberg i spetsen. På 60- och 70-talen gjorde kvinnorna revolt och släppte brösten fria, Twiggy var förebilden. Ett decennium senare gjorde några tjejer i röd baddräkt entré och silikonbröst var ett faktum.
När det gäller männens modekarta har jag inte så värst bra koll måste jag erkänna, men jag vet så pass mycket att det under 1800-talet ansågs fint att vara stormagad för det vittnade om en minst lika tjock penningbörs. På 50- och 60-talen ploppade muskelbyggarna upp på världens stränder och i samma veva som kvinnor slängde sina bh:ar så lät många män håret växa och bli långt och jeansen var minst lika tajta som det motsatta könets. Och nu 2009 får män i allt högre grad bejaka sin skönhetsintresserade och fåfänga sida utan att det ter sig konstigt.
Och med denna lilla utläggning vill jag alltså få fram att det inte finns något renodlat ideal, nej ideal är föränderligt och ideal kommer och går. Det vi svenskar anser vara snyggt och fult kan vara det motsatta i en annan kultur. Och om 100 år kanske våra barnbarns barn förbryllat skakar sina huvuden när de ser bilder på silikonbröst, stela botoxansikten och snoppförstoringar á la 2009.
Twiggy - hetare än hetast på 1960-talet.
Pamela Andersson - kvinnan som alltid springer i slow motion.
David Beckham - mannen som gav metrosexualiteten ett ansikte.
Ja, ”idealen” förändrar sig sannerligen både när det gäller tid och rum. På 1920-talet skulle kvinnor vara pinnsmala och i total avsaknad av kurvor á la Greta Garbo, på 1950-talet kom strutbrösten (eller var det bh:n…?) med Birgitte Bardot och Anita Ekberg i spetsen. På 60- och 70-talen gjorde kvinnorna revolt och släppte brösten fria, Twiggy var förebilden. Ett decennium senare gjorde några tjejer i röd baddräkt entré och silikonbröst var ett faktum.
När det gäller männens modekarta har jag inte så värst bra koll måste jag erkänna, men jag vet så pass mycket att det under 1800-talet ansågs fint att vara stormagad för det vittnade om en minst lika tjock penningbörs. På 50- och 60-talen ploppade muskelbyggarna upp på världens stränder och i samma veva som kvinnor slängde sina bh:ar så lät många män håret växa och bli långt och jeansen var minst lika tajta som det motsatta könets. Och nu 2009 får män i allt högre grad bejaka sin skönhetsintresserade och fåfänga sida utan att det ter sig konstigt.
Och med denna lilla utläggning vill jag alltså få fram att det inte finns något renodlat ideal, nej ideal är föränderligt och ideal kommer och går. Det vi svenskar anser vara snyggt och fult kan vara det motsatta i en annan kultur. Och om 100 år kanske våra barnbarns barn förbryllat skakar sina huvuden när de ser bilder på silikonbröst, stela botoxansikten och snoppförstoringar á la 2009.
Twiggy - hetare än hetast på 1960-talet.
Pamela Andersson - kvinnan som alltid springer i slow motion.
David Beckham - mannen som gav metrosexualiteten ett ansikte.
Snabbisfika och beroende
Jag och söta Matilda tog en snabbisfika nu på eftermiddagen. Blev en latte för min del (jag tror jag har blivit med ett beroende) och Matilda läskade svalget med en juice.
Mums!
Söta Matilda.
Mums!
Söta Matilda.
söndag 8 november 2009
Resan är äntligen bokad
Tjihoo, nu är resan till Barcelona äntligen bokad. Jag längtar! Väl där ska jag praktisera den spanska jag nu lärt mig (försökt lära mig) de senaste tre åren. Nos vemos Barcelona.
Min skofetish var direkt ohälsosam...
”Tänder, ögonbryn och armar.” Nej det är ingen version på barnvisan Huvud, axlar, knä och tå, utan helt enkelt det första min vän tänker på när hon träffar en kille. 1. Han ska ha vackra tänder. 2. Han ska ha fina ögonbryn. 3. Han ska ha snygga armar.
Tänder? Jag försöker erinra mig hur mina nära och käras tänder ser ut och kan nog på ett ungefär beskriva dem, men det är absolut ingenting jag kollar in extra mycket när jag möter folk. Visst, antagligen skulle jag reagera om det var något riktigt speciellt med dem, men annars nej. Och ögonbryn, där är jag helt lost. Eftersom jag inte lägger ner någon direkt tid på mina egna så vore det märkligt om jag granskade andras. Nej, det enda jag direkt kan förstå är väl hennes passion för armar då, snygga armar är trevligt att titta och ta på, men dock inget jag faller för.
Efter min väns utläggning om vad hon ”faller för” så var jag naturligtvis tvungen att tänka igenom vad jag själv kollar på hos det motsatta könet, och svaret blev: Jag vet inte, eller snarare allt, ja helheten. Hmm, det låter lite tråkigt ungefär som när man svarar ”jag är allätare” på frågan om vad man lyssnar på för musik.
En gång i tiden var skorna det viktigaste, nåja, en väldigt viktig del för mitt hjärtas val, eller mina ögons val i alla fall. Det gick så långt att en kille med snygga skor ansågs som ett större kap än en betydligt trevligare människa med fula skor (enligt mina kriterier). I dag har jag kommit över min skofetish, som när jag ser tillbaka var direkt ohälsosam. Nuförtiden är skor mer ett nödvändigt ont, fick jag bestämma skulle vi alla gå barfota.
En grupp vi alltid kommer att förknippa med...just det, skor!
Tänder? Jag försöker erinra mig hur mina nära och käras tänder ser ut och kan nog på ett ungefär beskriva dem, men det är absolut ingenting jag kollar in extra mycket när jag möter folk. Visst, antagligen skulle jag reagera om det var något riktigt speciellt med dem, men annars nej. Och ögonbryn, där är jag helt lost. Eftersom jag inte lägger ner någon direkt tid på mina egna så vore det märkligt om jag granskade andras. Nej, det enda jag direkt kan förstå är väl hennes passion för armar då, snygga armar är trevligt att titta och ta på, men dock inget jag faller för.
Efter min väns utläggning om vad hon ”faller för” så var jag naturligtvis tvungen att tänka igenom vad jag själv kollar på hos det motsatta könet, och svaret blev: Jag vet inte, eller snarare allt, ja helheten. Hmm, det låter lite tråkigt ungefär som när man svarar ”jag är allätare” på frågan om vad man lyssnar på för musik.
En gång i tiden var skorna det viktigaste, nåja, en väldigt viktig del för mitt hjärtas val, eller mina ögons val i alla fall. Det gick så långt att en kille med snygga skor ansågs som ett större kap än en betydligt trevligare människa med fula skor (enligt mina kriterier). I dag har jag kommit över min skofetish, som när jag ser tillbaka var direkt ohälsosam. Nuförtiden är skor mer ett nödvändigt ont, fick jag bestämma skulle vi alla gå barfota.
En grupp vi alltid kommer att förknippa med...just det, skor!
lördag 7 november 2009
De fick verkligen fart på festen
Nu hemma igen efter några timmars promenad, och frisk luft var precis vad jag behövde. Vaknade runt halv tolv imorse (förmiddags) och kände mig rätt mör minst sagt. Igår var det stor fest med jobbet och jag ramlade inte i säng förrän efter tre i natt. Men kul var det, och tusan vad jag dansade. På scenen stod bland annat Charlotte Perrelli och Hoffmaestro & Chraa, och de sistnämnda fick verkligen fart på festen. Hela stället gungade och hoppade och dansade. Detta elvamannaband spred verkligen glädje, deras energi smittade av sig och det var en fröjd att se dem uppträda. Jag var tvungen att leta upp dem på Spotify tidigare i dag och lägga till alla deras låtar till mina favoriter. Till den musiken kan man helt enkelt inte sitta still.
På väg till partaj!
Något lugnare musisk stod Amanda Jenssen för. Jag hörde att hon är tillsammans med före detta Refused-sångaren Dennis Lyxzén. Det är säkert ett jättefint par men det känns lite skumt ändå. Dennis Lyxzén har liksom alltid funnits och Amanda Jenssen känns som hon nyss föddes. Jag lyssnade en hel del på Refused i 15-årsåldern och på den tiden måste väl herr Lyxzén ha varit runt 25, så säg att han är närmare 40 år i dag då. Och Amanda Jenssen, hur gammal är hon? Typ 20 år. Fast vem är jag att förringa deras kärlek, Fy Sara. Kärlek kan aldrig vara något dåligt. Nej, glöm det jag skrev ovan. Allt jag ville säga var grattis kära Amanda och Dennis. Hoppas ni får ett underbart liv ihop.
Hoffmaestro & Chraa svänger loss.
På väg till partaj!
Något lugnare musisk stod Amanda Jenssen för. Jag hörde att hon är tillsammans med före detta Refused-sångaren Dennis Lyxzén. Det är säkert ett jättefint par men det känns lite skumt ändå. Dennis Lyxzén har liksom alltid funnits och Amanda Jenssen känns som hon nyss föddes. Jag lyssnade en hel del på Refused i 15-årsåldern och på den tiden måste väl herr Lyxzén ha varit runt 25, så säg att han är närmare 40 år i dag då. Och Amanda Jenssen, hur gammal är hon? Typ 20 år. Fast vem är jag att förringa deras kärlek, Fy Sara. Kärlek kan aldrig vara något dåligt. Nej, glöm det jag skrev ovan. Allt jag ville säga var grattis kära Amanda och Dennis. Hoppas ni får ett underbart liv ihop.
Hoffmaestro & Chraa svänger loss.
Smarta fåglar
fredag 6 november 2009
Snart dags för storfest
Snart stänga ner datorn och hoppa i klänning och högklackat. Ikväll är det nämligen storfest med jobbet. Några hundra personer är vi som ska äta, skåla och dansa natten lång. Underhållning blir det också, men av vem eller vilka är hemligt. Tidigare har bland annat Europe, Orup & Lena Philipsson samt Takida stått på scenen. Hmm, vad kan det tänkas bli i år... Paul Anka kanske, vem vet!
Kläderna är upphängda. Sjalen är från Uzbekistan. Ja, det var så mycket jag orkade skriva om "dagens outfit" :-)
Kläderna är upphängda. Sjalen är från Uzbekistan. Ja, det var så mycket jag orkade skriva om "dagens outfit" :-)
Psykiatrikerns blodbad på militärbasen Fort Hood
Tolv personer sköts i natt ihjäl på militärbasen Fort Hood i Texas i USA. Gärningsmannen, läkaren och majoren Nidal Malik Hasan, arbetade som psykiatriker på basen. Motivet till dådet sägs vara att Nidal Malik Hasan skulle skickas ut i krig, något han enligt släktingar var väldigt upprörd över.
Den 39-årige läkaren hann döda tolv personer och skada ytterligare 31 människor innan han sköts av militärpolisen.
Nidal Malik Hasan var livrädd för att gå ut i krig. Men istället startade han ett eget blodbad och dödade flera av sina kamrater. Den mänskliga hjärnan är ibland omöjlig att förstå sig på, även för en psykiatriker.
Den 39-årige läkaren hann döda tolv personer och skada ytterligare 31 människor innan han sköts av militärpolisen.
Nidal Malik Hasan var livrädd för att gå ut i krig. Men istället startade han ett eget blodbad och dödade flera av sina kamrater. Den mänskliga hjärnan är ibland omöjlig att förstå sig på, även för en psykiatriker.
torsdag 5 november 2009
Inlåst får mig att gråta en skvätt
Såg ett avsnitt av Inlåst i dag när jag kom hem från jobbet. Dessa trasiga fina unga grabbar på glid som möter dessa före detta interner som lämnat kriminaliteten bakom sig och nu vill hjälpa dessa ungdomar att göra detsamma. Där inlåsta i fängelset lär männen killarna att prata om sina känslor, att våga kramas och att det är okej att gråta. De ger dessa killar de manliga förebilder som de saknat under uppväxten.
Jag gråter en skvätt och håller tummarna för att allt ska gå bra för dessa trasiga fina unga grabbar. Att de hittar sin inre styrka och vågar stå emot drogerna och kompisarnas påtryckningar.
Walle, en av de före detta internerna uttryckte det så bra:
"Dessa killar är inte problem, de har problem."
Jag gråter en skvätt och håller tummarna för att allt ska gå bra för dessa trasiga fina unga grabbar. Att de hittar sin inre styrka och vågar stå emot drogerna och kompisarnas påtryckningar.
Walle, en av de före detta internerna uttryckte det så bra:
"Dessa killar är inte problem, de har problem."
Farväl Edsbacka krog
Edsbacka krog i Sollentuna har anor från 1626, men nu nästan 400 år senare stänger krogen. ”Det finns inte utrymme för en tvåstjärnig krog”, säger ägaren Christer Lingström och syftar då på de två stjärnor som krogen har i Guide Michelin.
Christer Lingström som drivit krogen i 27 år försvinner dock inte från restaurangbranschen.
”Jag och min personal ska öppna en ny restaurang i Strängnäs”, berättar han för Sveriges Radio.
Jag som ätit flera julbord på Edsbacka krog får se om jag orkar ta mig till Strängnäs framöver. Lutar åt att jag får hitta en ny favorit. Tipsa mig gärna!
Christer Lingström som drivit krogen i 27 år försvinner dock inte från restaurangbranschen.
”Jag och min personal ska öppna en ny restaurang i Strängnäs”, berättar han för Sveriges Radio.
Jag som ätit flera julbord på Edsbacka krog får se om jag orkar ta mig till Strängnäs framöver. Lutar åt att jag får hitta en ny favorit. Tipsa mig gärna!
En halvblind Gusten är ingen glad Gusten
Stackars lilla Gusten. Han går nu med tratt runt huvudet och måste ta ögondroppar i flera veckor. Igår när han var ute i skogen och busade med en kompis fick han en fem centimeter lång barkbit rätt in i ögat. Bengt som hörde hans hjärtskärande yl kom till undsättning och fick bort nästan hela barkbiten, men en liten bit satt kvar. Det blev gasen i botten till djurakuten Albano där Gusten lades in och blev opererad. Om det var chocken eller veterinärens pillande som gjorde Gusten dåsig är oklart men mitt under undersökningen ramlade han i alla fall plötsligt ihop, han hade somnat.
Och nu går allra finaste Gusten runt där hemma och är missnöjd med livet i tratt. Han kommer dock inte få några bestående men sa veterinären. Tur, för en halvblind Gusten är ingen glad Gusten. Ikväll ska jag köpa honom ett stort ben, för det är han verkligen värd.
Kusin Sofia, jag och allra finaste Gusten som valp.
Har ni sett något sötare...? Knappast!
Och nu går allra finaste Gusten runt där hemma och är missnöjd med livet i tratt. Han kommer dock inte få några bestående men sa veterinären. Tur, för en halvblind Gusten är ingen glad Gusten. Ikväll ska jag köpa honom ett stort ben, för det är han verkligen värd.
Kusin Sofia, jag och allra finaste Gusten som valp.
Har ni sett något sötare...? Knappast!
onsdag 4 november 2009
Efterlyst - två riktiga rötägg överföll äldre dam
Ska man nu nödvändigtvis begå en kriminell handling så kan man ju tycka att bovarna borde göra allt för att inte avslöja sin identitet. Men så ser jag Efterlyst på teve och förstår att så smarta är de inte.
I kvällens program kunde man bland annat se två rötägg misshandla och kidnappa en äldre dam. När männen tvingar med sig kvinnan för att tömma hennes bankkonto filmas de av en övervakningskamera i en butik. Men det märker inte rötäggen som tycker att de är jättecoola och smarta - ingen kommer att misstänka oss. Förra veckan greps den ene gärningsmännen, och jag hoppas jag att den andre såg Efterlyst i kväll och inser att han inte har så mycket att le åt.
Eller som Leif GW Persson uttryckte sig: "Det ska nog inte vara så svårt att hitta den där pellejönsen"
I kvällens program kunde man bland annat se två rötägg misshandla och kidnappa en äldre dam. När männen tvingar med sig kvinnan för att tömma hennes bankkonto filmas de av en övervakningskamera i en butik. Men det märker inte rötäggen som tycker att de är jättecoola och smarta - ingen kommer att misstänka oss. Förra veckan greps den ene gärningsmännen, och jag hoppas jag att den andre såg Efterlyst i kväll och inser att han inte har så mycket att le åt.
Eller som Leif GW Persson uttryckte sig: "Det ska nog inte vara så svårt att hitta den där pellejönsen"
Annika Östberg borde få bli en fri människa..
Jag tycker att Sverige många gånger är mesiga i sin straffsättning, att en del grova brott ger märkligt låga straff. Och antagligen hade Annika Östberg inte suttit 28 år i fängelse om hon blivit dömd här. Men nu var det i betydligt strängare Kalifornien i USA som svenskan fick sin dom: Livstids fängelse för dubbelmord.
Den då drogmissbrukande Annika Östberg var med när restaurangägaren Joe Torre och polisen Richard Helbush mördades, men det var inte hon utan hennes dåvarande pojkvän Bob Cox som höll i pistolen och avlossade de dödande skotten.
Annika Östberg har suttit mer än halva sitt liv i fängelse. Under den här tiden har hon:
- Inte haft en enda permission.
- Förlorat sin son och tillika enda barn i en trafikolycka.
- Skött sig exemplariskt enligt fängelsepersonalen.
Tidigare i år förflyttades Annika Östberg till Sverige och kvinnofängelset Hinseberg norr om Örebro. Detta innebär att Annikas mamma kan besöka sin dotter oftare då hon de senaste åren inte kunnat flyga till USA på grund av vacklande hälsa.
Jag vet, jag skrev inledningsvis att jag tycker att Sverige i allmänhet har för låga straff, men när det gäller Annika Östberg så tycker jag att hon nu suttit inlåst tillräckligt länge. Hon har avtjänat sitt straff. Jag tycker det är dags för Annika Östberg att åter få bli en fri människa.
Den då drogmissbrukande Annika Östberg var med när restaurangägaren Joe Torre och polisen Richard Helbush mördades, men det var inte hon utan hennes dåvarande pojkvän Bob Cox som höll i pistolen och avlossade de dödande skotten.
Annika Östberg har suttit mer än halva sitt liv i fängelse. Under den här tiden har hon:
- Inte haft en enda permission.
- Förlorat sin son och tillika enda barn i en trafikolycka.
- Skött sig exemplariskt enligt fängelsepersonalen.
Tidigare i år förflyttades Annika Östberg till Sverige och kvinnofängelset Hinseberg norr om Örebro. Detta innebär att Annikas mamma kan besöka sin dotter oftare då hon de senaste åren inte kunnat flyga till USA på grund av vacklande hälsa.
Jag vet, jag skrev inledningsvis att jag tycker att Sverige i allmänhet har för låga straff, men när det gäller Annika Östberg så tycker jag att hon nu suttit inlåst tillräckligt länge. Hon har avtjänat sitt straff. Jag tycker det är dags för Annika Östberg att åter få bli en fri människa.
tisdag 3 november 2009
Ondska - jag vill skala av monstret
Jag sitter och tittar på programmet Ondska på TV8. Det handlar om människor som begått handlingar så fasansfulla att man inte kan förstå hur de är möjliga att begå. Det är som den värsta skräckfilm, fast på riktigt. Och bakom dessa fasansfulla handlingar finns alltid en människa, en människa som likt du och jag en gång var liten och tultade runt i blöja och var nyfiken på världen runtomkring.
Jag försöker att tänka på detta när jag ser och hör om dessa fruktansvärd brott, som exempelvis Åmselemorden. Jag försöker förstå hur och varför detta lilla oskyldiga barn sakta men säkert förvandlades till ett monster. Vad hände där på vägen? Nej, det går inte att försvara en handling med en hemsk barndom, och det är inte försvar jag letar efter heller utan snarare än förklaring till hur det kunde bli så fel. Jag vill skala av monstret och se människan där bakom, även om det många gånger är svårt, och ibland faktiskt omöjligt.
Jag försöker att tänka på detta när jag ser och hör om dessa fruktansvärd brott, som exempelvis Åmselemorden. Jag försöker förstå hur och varför detta lilla oskyldiga barn sakta men säkert förvandlades till ett monster. Vad hände där på vägen? Nej, det går inte att försvara en handling med en hemsk barndom, och det är inte försvar jag letar efter heller utan snarare än förklaring till hur det kunde bli så fel. Jag vill skala av monstret och se människan där bakom, även om det många gånger är svårt, och ibland faktiskt omöjligt.
Elva år och mamma
Kordeza Zhelyazkova är elva år och mamma. Hon är ett barn som ska ta hand om ett annat barn.
”Nyss lekte jag med leksaker. Men min baby är min nya leksak”, säger Kordeza.
Det här låter lovande och bra, verkligen jättebra. Den nyblivne pappan Jeliazko Dimitrov är 19 år och riskerar nu fängelse för att ha haft sex med en minderårig. ”Jag trodde hon var 15 år”, försvarar sig Jeliazko. Okej, here we go again! Slipper Jeliazko fängelse lovar han att ta hand om sin nya familj, sin fru och sin dotter (eller sina två döttrar).
Elva år och mamma alltså. Tänk om jag skulle ha en 18-årig dotter eller son. Jag skulle kanske just nu planera inför mitt barns student. Kanske vara mormor eller farmor till och med.
När jag var elva år lekte jag med barbie, gick balansgång på staketet och retades med min bror. När jag var elva år hade jag inte fått mens, vågade jag inte sova med dörren stängd och killar var i mina ögon bråkiga och jobbiga.
Är man elva år är man ett barn. Ett barn ska inte behöva bli förälder, och ett barn ska inte behöva ha ett barn som förälder.
Läs mer här!
”Nyss lekte jag med leksaker. Men min baby är min nya leksak”, säger Kordeza.
Det här låter lovande och bra, verkligen jättebra. Den nyblivne pappan Jeliazko Dimitrov är 19 år och riskerar nu fängelse för att ha haft sex med en minderårig. ”Jag trodde hon var 15 år”, försvarar sig Jeliazko. Okej, here we go again! Slipper Jeliazko fängelse lovar han att ta hand om sin nya familj, sin fru och sin dotter (eller sina två döttrar).
Elva år och mamma alltså. Tänk om jag skulle ha en 18-årig dotter eller son. Jag skulle kanske just nu planera inför mitt barns student. Kanske vara mormor eller farmor till och med.
När jag var elva år lekte jag med barbie, gick balansgång på staketet och retades med min bror. När jag var elva år hade jag inte fått mens, vågade jag inte sova med dörren stängd och killar var i mina ögon bråkiga och jobbiga.
Är man elva år är man ett barn. Ett barn ska inte behöva bli förälder, och ett barn ska inte behöva ha ett barn som förälder.
Läs mer här!
Vi tror att vi är odödliga
Tänk vad kroppen är fantastisk ändå. Det är så lätt att ta den för givet, och anta att den ska hålla och fungera på samma sätt dag ut och dag in. Och när maskineriet någon gång brister någonstans, ja då blir vi förvånade. Egentligen borde det ju vara tvärtom, vi borde förundras över hur mycket kroppen orkar och klarar av. Att den varje sekund, dygnet runt kämpar för att vi ska må bra, för att vi ska fortsätta leva.
Med tanke på hur många människor lever sina liv så borde fler kroppar säga stopp, nu får du klara dig själv. Vi utsätter den medvetet för gifter såsom cigaretter, alkohol och droger. Vi svälter våra kroppar eller övergöder dem. Vi stressar oss sönder och samman och struntar i att kroppen signalerar ”bromsa”. Vi jobbar dygnet runt, även då vi är sjuka, och slutar inte förrän vi gått in i väggen och läkaren ordinerar vila. Vi tror att vi är odödliga fastän döden är det enda vi egentligen kan vara säkra på.
"Kroppen är en helig klädnad." - Martha Graham
Med tanke på hur många människor lever sina liv så borde fler kroppar säga stopp, nu får du klara dig själv. Vi utsätter den medvetet för gifter såsom cigaretter, alkohol och droger. Vi svälter våra kroppar eller övergöder dem. Vi stressar oss sönder och samman och struntar i att kroppen signalerar ”bromsa”. Vi jobbar dygnet runt, även då vi är sjuka, och slutar inte förrän vi gått in i väggen och läkaren ordinerar vila. Vi tror att vi är odödliga fastän döden är det enda vi egentligen kan vara säkra på.
"Kroppen är en helig klädnad." - Martha Graham
måndag 2 november 2009
Restauranggalan 2009 - vinnarna
Restauranggalan 2009 - vinnarna är utsedda och just nu pågår efterfesten. Jag valde dock att gå hem efter prisutdelningen och kan för den intresserade tala om segrarna i kvällens olika kategorier. Vinnarna är...
Årets servitör: Carl Frosterud, Operakällaren, Stockholm
Årets Hälsorestaurang: Matdistriktet, Stockholm
Journalisternas kock: Paul Svensson
Årets Framtidslöfte: Emma Erlandsson, PM & Vänner, Växjö
Årets Smaksättare: Marie Laveau, Stockholm
Årets Barkoncept: Kåken, Restaurang 1900, Stockholm
Årets Sommelier: Bodil Andersson, Långbro Värdshus
Årets Krogmiljö: Lydmar Hotel, Stockholm
Årets Medvetna Krog: Ängavallen, Vellinge
Årets Leverantör: Grönsakshallen Sorunda AB, Stockholm
Årets Förnyare: Skebo Herrgård, Skebobruk
Årets Matsalsteam: Rolfs Kök, Stockholm
Årets Krögare: Per Bengtsson, PM & Vänner, Växjö
RS Hederspris: Kurt Weid
Årets Krog: Mathias Dahlgren, Matsalen, Stockholm
Årets servitör: Carl Frosterud, Operakällaren, Stockholm
Årets Hälsorestaurang: Matdistriktet, Stockholm
Journalisternas kock: Paul Svensson
Årets Framtidslöfte: Emma Erlandsson, PM & Vänner, Växjö
Årets Smaksättare: Marie Laveau, Stockholm
Årets Barkoncept: Kåken, Restaurang 1900, Stockholm
Årets Sommelier: Bodil Andersson, Långbro Värdshus
Årets Krogmiljö: Lydmar Hotel, Stockholm
Årets Medvetna Krog: Ängavallen, Vellinge
Årets Leverantör: Grönsakshallen Sorunda AB, Stockholm
Årets Förnyare: Skebo Herrgård, Skebobruk
Årets Matsalsteam: Rolfs Kök, Stockholm
Årets Krögare: Per Bengtsson, PM & Vänner, Växjö
RS Hederspris: Kurt Weid
Årets Krog: Mathias Dahlgren, Matsalen, Stockholm
På gala
Jag - mätt och belåten.
Fina Maria - mätt och belåten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)