När jag ändå var ute och surfade hittade jag detta mästerverk.
söndag 31 januari 2010
Lat morgon...
Oj, vilken lat men otroligt skön morgon. Har precis avslutat en lång frukost med alla möjliga godsaker och inte minst den timslånga morgonläsningen som jag älskar.
Nu ut en liten promenad i vintervärlden och därefter tvåårskalas hos brorsdottern. Söndagen avslutas sedan med middag hos fina vännen Jessica.
Nu ut en liten promenad i vintervärlden och därefter tvåårskalas hos brorsdottern. Söndagen avslutas sedan med middag hos fina vännen Jessica.
lördag 30 januari 2010
Energitjuvar och energigivare
Det finns människor som ger energi, och så finns det människor som tar energi. De sistnämnda ska man akta sig för. De går under samlingsnamnet ”energitjuvar” men tillvägagångssättet skiljer sig åt. Det finns de som åtminstone är ärliga med sina avsikter, som inte låtsas vara någonting annat än otrevliga svin och som man därför lätt kan skydda sig mot. Sedan finns det de som är insmickrande och otroligt trevliga på ytan, för att i nästa stund hugga till och ta ett stort bett när man minst anar det. Den tredje och sista sorten är också den värsta och tillika svåraste att upptäcka. De är som grupp nummer två, på så sätt att de vaggar in en i falsk trygghet, men skillnaden är att den här sorten inte tar ett stort bett utan små tuggor vid olika tillfällen. De bryter ner, långsamt men säkert.
Energitjuvar är bittra människor som inte unnar andra lycka och framgång, eftersom det är precis vad de själva saknar. Det som de inte har, ska ingen annan heller få, anser de. Men var inte rädd, utan kom ihåg att det är du som väljer vilka du vill ha i din närhet. Tvätta av dig skiten och se till att omge dig med människor som vill dig väl, och som är genuint glada när du mår bra.
När jag läser mitt text om energitjuvar här ovan, så inser jag plötsligt att de tar upp all plats i texten. Jag glömde ju helt bort mina första ord i texten "Det finns människor som ger energi". Ja, det finns underbara otroliga människor som ger och ger och sedan ger lite till. Som alltid ställer upp, finns där och lyssnar eller bara lånar ut en axel att luta sig mot när tillvaron är svajig. Till er fantastiska personer vill jag bara säga Tack! Tack för att ni är som ni är och för att jag fått äran att lära känna er. Bamsekramar från mig till er.
Energitjuvar är bittra människor som inte unnar andra lycka och framgång, eftersom det är precis vad de själva saknar. Det som de inte har, ska ingen annan heller få, anser de. Men var inte rädd, utan kom ihåg att det är du som väljer vilka du vill ha i din närhet. Tvätta av dig skiten och se till att omge dig med människor som vill dig väl, och som är genuint glada när du mår bra.
När jag läser mitt text om energitjuvar här ovan, så inser jag plötsligt att de tar upp all plats i texten. Jag glömde ju helt bort mina första ord i texten "Det finns människor som ger energi". Ja, det finns underbara otroliga människor som ger och ger och sedan ger lite till. Som alltid ställer upp, finns där och lyssnar eller bara lånar ut en axel att luta sig mot när tillvaron är svajig. Till er fantastiska personer vill jag bara säga Tack! Tack för att ni är som ni är och för att jag fått äran att lära känna er. Bamsekramar från mig till er.
Kickis visdomsord...
"Ett nej är ett nej, det kan låta komplicerat men det är så det är."
- Kicki, gäst på Stadsmissionens härbärge, till en påflugen man.
- Kicki, gäst på Stadsmissionens härbärge, till en påflugen man.
Lördag på stan...
Sitter uppkrupen i sängen. Kinder och lår håller så smått på att tina upp. Efter några timmar på jobbet gav jag mig ut i ishavskylan för att...
1. Köpa träningsskor för inomhusbruk. För även om jag inte alls hänger med i aerobicsstegen så kan jag ju åtminstone försöka se proffsig ut, på ytan.
2. Köpa present till brorsdottern som imorgon har kalas. Hmm, vad köper man till en tvååring? Det blev motvilligt BR-leksaker i Gallerian. När man äntligen kommer ut från den butiken så känns det som om man snurrat runt i en torktumlare några varv. Man är svettig, trött och har en begynnande huvudvärk. Efter att ha scannat av varenda hylla samt förföljt en unge som såg ut att vara i Alicias ålder för att se vad som lockar en tvååring (svar: allt som låter), ryckte jag till slut åt mig två skivor med välkända barnsånger. Alicia älskar att dansa. Perfekt val Sara, nu styr du dina steg mot utgången.
Och nu halvligger jag här i sängen. En lördagkväll som knappt börjat och sova hur länge jag vill imorgon. Härligt!
Lurre hanns också med.
Inte världens mest näringsrika måltid dock...
1. Köpa träningsskor för inomhusbruk. För även om jag inte alls hänger med i aerobicsstegen så kan jag ju åtminstone försöka se proffsig ut, på ytan.
2. Köpa present till brorsdottern som imorgon har kalas. Hmm, vad köper man till en tvååring? Det blev motvilligt BR-leksaker i Gallerian. När man äntligen kommer ut från den butiken så känns det som om man snurrat runt i en torktumlare några varv. Man är svettig, trött och har en begynnande huvudvärk. Efter att ha scannat av varenda hylla samt förföljt en unge som såg ut att vara i Alicias ålder för att se vad som lockar en tvååring (svar: allt som låter), ryckte jag till slut åt mig två skivor med välkända barnsånger. Alicia älskar att dansa. Perfekt val Sara, nu styr du dina steg mot utgången.
Och nu halvligger jag här i sängen. En lördagkväll som knappt börjat och sova hur länge jag vill imorgon. Härligt!
Lurre hanns också med.
Inte världens mest näringsrika måltid dock...
Jobbar i dag
Här sitter jag och jobbar en lördag. Men bara några timmar. Snart ut och göra stan osäker. Ps. Jag må se väldigt ledsen ut, men det är bara en bild, inte verklighet.
fredag 29 januari 2010
En våldtäktsman är inte frisk...
Hur kan den som misshandlar, våldtar eller mördar anses vara frisk? Jag bara undrar… Majoriteten av de personer som döms för att ha begått sådana grova brott hamnar i fängelse. De anses vara för friska för att dömas till vård. Friska? Man våldtar eller mördar inte om man är vid sina sinnens fulla bruk. Så gör en inte en fungerande människa. Nej, men så gör en mycket sjuk människa.
Men trots det sätts alltså dessa människor i fängelse, med ytterst lite vård (som man dessutom får välja själv om man vill ha) och efter några år är många av dem ute igen, lösa och minst lika sjuka som innan. Och en stor del fortsätter den brottsliga bana de påbörjat, och kanske åker de dit igen, och så fortsätter det… Sjukt!
Men trots det sätts alltså dessa människor i fängelse, med ytterst lite vård (som man dessutom får välja själv om man vill ha) och efter några år är många av dem ute igen, lösa och minst lika sjuka som innan. Och en stor del fortsätter den brottsliga bana de påbörjat, och kanske åker de dit igen, och så fortsätter det… Sjukt!
Åskådaren tittar, kommer... och går.
Plötsligt dyker de upp här på gatorna i Stockholm, som från ingenstans kommer de rullande. Sakta så att alla ska hinna ta del av dem, oavsett om man vill eller inte. Ibland får jag för mig att de har försvunnit, att någon har kommit på bättre tankar och ställt undan dem för gott. Men precis då man trodde att man var fri från dem så dyker de upp. Vad tjatar människan om kanske ni tänker vid det här laget. Ska hon aldrig komma till saken? Jo, det ska jag, och saken är inget mindre än de två porrklubbsbilar som när man minst anar det rullar förbi på gatan. Alltid tillsammans, tätt efter varandra. Så att om man tack och lov skulle missa den första bilen i alla fall inte missar nummer två som kommer direkt efter.
På bilarna sitter stora skyltar med reklam för en specifik porrklubb. Lättklädda tjejer med öppna munnar och gärna en tunga utstucken stirrar ner från bilderna, men men blicken är avtrubbad, död. Varje gång jag ser de här bilarna blir jag illa till mods och blänger på chaufförerna i hopp om att de ska ta sitt förnuft till fånga och byta jobb. Men de tittar alltid bara rakt fram (om de skäms eller är likgiltiga är svårt att veta), så någon respons får jag aldrig.
Texten på skyltarna utlovar dans, privat sådan om man föredrar det, och shower och hela fadderrullan. Och jag tänker på dessa kvinnor som på nätterna måste dansa framför fulla drägg, det är som djur på en boskapsmarknad. Dessa kvinnor (och även en del män) säljer sin kropp för att någon annan okänd människa ska bli tillfredsställd, och detta till vulgära utrop och en stönande stämma.
Usch, blä och fy! Snacka om att känna sig smutsig när ”åskådaren” väl kommer… och går. Varför inte lägga pengarna man lägger på porrklubbsbesök på något som håller lite längre. Bjud ut någon trevlig person på middag så kanske detta leder till mer än bara njutning för stunden, och dessutom ger båda parter njutning.
På bilarna sitter stora skyltar med reklam för en specifik porrklubb. Lättklädda tjejer med öppna munnar och gärna en tunga utstucken stirrar ner från bilderna, men men blicken är avtrubbad, död. Varje gång jag ser de här bilarna blir jag illa till mods och blänger på chaufförerna i hopp om att de ska ta sitt förnuft till fånga och byta jobb. Men de tittar alltid bara rakt fram (om de skäms eller är likgiltiga är svårt att veta), så någon respons får jag aldrig.
Texten på skyltarna utlovar dans, privat sådan om man föredrar det, och shower och hela fadderrullan. Och jag tänker på dessa kvinnor som på nätterna måste dansa framför fulla drägg, det är som djur på en boskapsmarknad. Dessa kvinnor (och även en del män) säljer sin kropp för att någon annan okänd människa ska bli tillfredsställd, och detta till vulgära utrop och en stönande stämma.
Usch, blä och fy! Snacka om att känna sig smutsig när ”åskådaren” väl kommer… och går. Varför inte lägga pengarna man lägger på porrklubbsbesök på något som håller lite längre. Bjud ut någon trevlig person på middag så kanske detta leder till mer än bara njutning för stunden, och dessutom ger båda parter njutning.
Marilyn Monroe
"Vi är alla stjärnor och alla förtjänar att få skina."
- Marilyn Monroe
En brunhårig Marilyn nedan!
- Marilyn Monroe
En brunhårig Marilyn nedan!
Då är det lätt att vara kaxig...
Tove Jansson var en mycket klok dam, och enligt mig en av världens bästa barnboksförfattare. Nedanstående kloka ord är hennes och fick mig att tänka på alla fega maktmissbrukare som sitter vid sina stora skrivbord och leker Gud (eller Djävulen är det väl om något...).
"Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd."
- Tove Jansson
Nej, det är lätt att vara kaxig när man själv är i säkerhet, men det är betydligt svårare när man står ensam och utlämnad och ser döden i vitögat.
"Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd."
- Tove Jansson
Nej, det är lätt att vara kaxig när man själv är i säkerhet, men det är betydligt svårare när man står ensam och utlämnad och ser döden i vitögat.
torsdag 28 januari 2010
Tummen upp för Linda Hammar
Linda Hammar - så omtänksam, snäll och klok. En gulligare människa får man leta efter. Du förgyllde min kväll Linda.
Tummen upp för dig!
Tummen upp för dig!
Grattis fisen två år...
I dag fyller världens bästa brorsdotter två år. Grattis till dig allra käraste Alicia.
Alicia, fisen, lilla lis, skruttan - kärt barn har många namn.
Som den outtröttliga Piiiiiippi-älskare hon är så måste jag ju bara spela denna låt.
Alicia, fisen, lilla lis, skruttan - kärt barn har många namn.
Som den outtröttliga Piiiiiippi-älskare hon är så måste jag ju bara spela denna låt.
Dags att gå skilda vägar...
Jag pressade och tryckte. Jag lade mig ner på golvet, höll andan och drog och slet. Och trägen vinner. Jag kom i jeansen, mina favoritjeans som jag jämt hade förut. Det var några år sedan jag provade dem sist måste medges, och jag vet inte hur det har gått till med de har krympt i garderoben. När jag tidigare i dag satte mig ner lät det bara ritsch ratsch, filibom bom bom, tur att jag var hemma.
Ve och fasa. Så här såg det ut när jag vände bakdelen mot spegeln.
Vi hade många fina stunder ihop älskade jeans. Men nu är det dags att gå skilda vägar.
Ve och fasa. Så här såg det ut när jag vände bakdelen mot spegeln.
Vi hade många fina stunder ihop älskade jeans. Men nu är det dags att gå skilda vägar.
Svar på tal
"Hora", ropade mannen till kvinnan som gick förbi. "Trist att höra. Själv siktar jag på att bli tandtekniker", svarade kvinnan.
Älta inte - lev nu!
Låt inte det förgångna ta energi från nuet och framtiden. Här nedan lite buddhistisk visdom om att inte älta, utan leva här och nu.
Två munkar som var ute på vandring kom till en flod där de mötte en ung kvinna. Hon var rädd för strömmen, så en av munkarna erbjöd sig att bära henne på sina axlar över floden. Han bar henne över vattnet och satte ner henne på den andra stranden. Hon tackade honom och försvann därifrån.
De båda munkarna fortsatte sin väg, den ene grubblande och förströdd. Till slut kunde han inte hålla tyst utan sade: "Broder, vår andliga träning säger oss att undvika varje kontakt med kvinnor, men du tog upp en kvinna på dina axlar och bar henne!"
"Broder", svarade den andre munken, "Bär du fortfarande på henne? Själv satte jag ner henne för flera timmar sedan."
Två munkar som var ute på vandring kom till en flod där de mötte en ung kvinna. Hon var rädd för strömmen, så en av munkarna erbjöd sig att bära henne på sina axlar över floden. Han bar henne över vattnet och satte ner henne på den andra stranden. Hon tackade honom och försvann därifrån.
De båda munkarna fortsatte sin väg, den ene grubblande och förströdd. Till slut kunde han inte hålla tyst utan sade: "Broder, vår andliga träning säger oss att undvika varje kontakt med kvinnor, men du tog upp en kvinna på dina axlar och bar henne!"
"Broder", svarade den andre munken, "Bär du fortfarande på henne? Själv satte jag ner henne för flera timmar sedan."
onsdag 27 januari 2010
Dr Jekyll och Mr Hyde bor i Sverige...
Läser om den före detta polischefen som nu är misstänkt för våldtäkt mot barn samt våldtäktsförsök. Mannen, som är i 60-årsåldern, har under sin karriär föreläst mycket om jämställdhet och sexuella trakasserier. Snacka om Dr Jekyll och Mr Hyde.
Det ligger en hel del "oblurrade"-bilder på mannen ute på internet. Jag tycker dock att man ska vänta med att publicera sådana bilder tills den misstänkta personen är dömd för brott.
Det ligger en hel del "oblurrade"-bilder på mannen ute på internet. Jag tycker dock att man ska vänta med att publicera sådana bilder tills den misstänkta personen är dömd för brott.
Anorexi flyttar in i hjärnan...
Jag läser hennes blogg, och förundras över hur snabbt tiden går. Jag satt barnvakt åt henne en hel del när hon var fyra år, om några månader fyller hon femton. Jag läser hennes blogg och funderar över den sjukdom som hon så väl känner till och berättar om, anorexi.
Tänk ändå vad många sjukdomar det är som utgår från vårt huvud, från våra tankar. Anorexi är ett sådant exempel. Det är en sjukdom som flyttar in i hjärnan och vägrar att ge sig av, detta trots att den drabbade med alla medel försökte att kasta ut den. En ovälkommen hyresgäst som betalar hyran i tårar, ångest och självhat.
Långsamt tar den hjärnan i besittning, och den är inte nöjd förrän den tagit över allt. Den krossar det goda som kommer i dess väg och förgör allt som kan förknippas med självkänsla, stolthet och egenvärde. Sjukdomen är stark och farlig och det krävs mod för att våga stå upp och kämpa emot. Men det går. Jag läser i hennes blogg om hur hon försöker.
Jag hittade den här dikten på poeter.se. Den är till alla som kämpar med och för sig själva.
du kom till mig
lyfte upp
frågade vad jag gjort med mig själv
34 kilos trasighet
i din famn
och tårar i dina ögon
du undrade hur världen kunde tillåta
en sådan reducering
jag undrade hur du
orkade lyfta mig
Tänk ändå vad många sjukdomar det är som utgår från vårt huvud, från våra tankar. Anorexi är ett sådant exempel. Det är en sjukdom som flyttar in i hjärnan och vägrar att ge sig av, detta trots att den drabbade med alla medel försökte att kasta ut den. En ovälkommen hyresgäst som betalar hyran i tårar, ångest och självhat.
Långsamt tar den hjärnan i besittning, och den är inte nöjd förrän den tagit över allt. Den krossar det goda som kommer i dess väg och förgör allt som kan förknippas med självkänsla, stolthet och egenvärde. Sjukdomen är stark och farlig och det krävs mod för att våga stå upp och kämpa emot. Men det går. Jag läser i hennes blogg om hur hon försöker.
Jag hittade den här dikten på poeter.se. Den är till alla som kämpar med och för sig själva.
du kom till mig
lyfte upp
frågade vad jag gjort med mig själv
34 kilos trasighet
i din famn
och tårar i dina ögon
du undrade hur världen kunde tillåta
en sådan reducering
jag undrade hur du
orkade lyfta mig
tisdag 26 januari 2010
Hon dödade sin dotter av kärlek...
I sjutton år var Kay Gilderdales dotter Lynn sängliggande, svårt sjuk i Chronic Fatigue, en neurologisk sjukdom som påverkar det centrala nervsystemet.
Under dessa sjutton år levde Lynn i ständig smärta och kunde varken äta själv eller prata. De sista åren av sitt bad Lynn om att få hjälp med att dö. När hon nekades detta försökte hon ta sitt liv men misslyckades. Det sägs att en människas kärlek till sitt barn är starkare än allt annat. Mamma Kay som delat sin dotters plågor under alla dessa år insåg till slut att hon var tvungen att acceptera sin dotter sista önskan.
För hur fruktansvärt det än är när den vi älskar dör, så måste det vara värre att se vår älskade lida. Kay Gilderdale hjälpte därför sin dotter att dö, att få frid. Hon åtalades för barmhärtighetsmord, men kunde efter en utdragen rättegång i dag lämna domstolen i Sussex i England som en fri kvinna.
- Jag brukar normalt sett inte kommentera juryns utslag, men i det här fallet så har man visat att sunt förnuft, vanlig hygglighet och humanitet, sa domaren i målet efter avslutad rättegång.
Läs mer här!
Under dessa sjutton år levde Lynn i ständig smärta och kunde varken äta själv eller prata. De sista åren av sitt bad Lynn om att få hjälp med att dö. När hon nekades detta försökte hon ta sitt liv men misslyckades. Det sägs att en människas kärlek till sitt barn är starkare än allt annat. Mamma Kay som delat sin dotters plågor under alla dessa år insåg till slut att hon var tvungen att acceptera sin dotter sista önskan.
För hur fruktansvärt det än är när den vi älskar dör, så måste det vara värre att se vår älskade lida. Kay Gilderdale hjälpte därför sin dotter att dö, att få frid. Hon åtalades för barmhärtighetsmord, men kunde efter en utdragen rättegång i dag lämna domstolen i Sussex i England som en fri kvinna.
- Jag brukar normalt sett inte kommentera juryns utslag, men i det här fallet så har man visat att sunt förnuft, vanlig hygglighet och humanitet, sa domaren i målet efter avslutad rättegång.
Läs mer här!
måndag 25 januari 2010
En golfboll i munnen
Mannen med golfbollen innanför kinden har stupat i säng. Jo, så såg lille Petrus ut när han kom hem i kväll, som om han stått med öppen mun på golfbanan och någon misstagit honom för 18:e hålet.
Hos tandläkaren kunde man inget göra mer än att skriva ut smärtstillande, svullnaden runt tanden måste lägga sig först sa de. Hade jag inte haft något samvete så hade jag lagt ut en bild på Petrus tagen vid middagsbordet för några timmar sedan, men eftersom jag är född med ett överskott på just samvete så får den som önskar istället använda sin fantasi.
Kvällens god natt-sång är passande nog Vem tänder stjärnorna med Eva Dahlgren.
Hos tandläkaren kunde man inget göra mer än att skriva ut smärtstillande, svullnaden runt tanden måste lägga sig först sa de. Hade jag inte haft något samvete så hade jag lagt ut en bild på Petrus tagen vid middagsbordet för några timmar sedan, men eftersom jag är född med ett överskott på just samvete så får den som önskar istället använda sin fantasi.
Kvällens god natt-sång är passande nog Vem tänder stjärnorna med Eva Dahlgren.
Tandvärken har spridit sig...
Min tandvärk har spridit sig. Under natten har den vandrat från min mun över kudden till Petrus där den rotat sig i hans munhåla. Han sov, ovetandes om nattens invasion, när jag gick hemifrån men ringde en stund senare och beklagade sig. ”Jag är jättesvullen på ena sidan i ansiktet och det värker i käken”. Stackaren fick en akuttid hos tandläkaren klockan fyra i dag, och jag vet ännu inte vad domen blev.
Ps. Till er som nu funderar på att sluta träffa mig så länge jag smittar kan jag bara säga att det enbart sprider sig till personer som inte varit hos tandläkaren på sex år eller mer, med andra ord så låg Petrus helt klart i riskzonen.
"Visa mig dina tänder och jag ska berätta hur du mår."
Ps. Till er som nu funderar på att sluta träffa mig så länge jag smittar kan jag bara säga att det enbart sprider sig till personer som inte varit hos tandläkaren på sex år eller mer, med andra ord så låg Petrus helt klart i riskzonen.
"Visa mig dina tänder och jag ska berätta hur du mår."
söndag 24 januari 2010
Min teaterkarrär...
Jag har anmält mig till en teaterkurs. Det ska bli superkul. Jag är dock lite nervös ska erkännas. Nej, inte för att jag ger mig in på okänd mark. Jag har nämligen varit där förut.
När jag var åtta år spelade jag prinsessa i skolpjäsen Lille Pär. Jag hade en enda replik, som dock inte ska förminskas. När Pär förklarade sin kärlek till mig så skulle jag med ljuv stämma säga: "Jag älskar dig också Pär". Saken var bara den att jag inte hade den minsta lust att säga detta just där och då. Jag var ju en självständig prinsessa och behövde ingen tråkig prins i mitt liv. När ridån drogs för stod vi där, en sur liten Pär som just blivit ratad och en prinsessa som kunde ta hand om sig själv.
Drygt fem år senare var jag med i Vår Teater i Stockholm. Där satte vi upp pjäsen Mormor gråter, skriven av Jonas Gardell. Eftersom det inte fanns någon cool prinsessa att spela så valde jag att spela rollen som morfar (en roll vi själva skrev in i pjäsen). Som morfar skulle jag sitta i en stol på scenen under hela pjäsen. Jag hade en nyckelroll och jag klarade denna svåra uppgift galant. Hur jag lyckades komma ihåg alla repliker? Nja, somliga har det och andra inte. Alltså, okej, det var väl inga jättekomplicerade repliker för min del. Morfar var nämligen väldigt trött och sov hela pjäsen igenom. Japp, jag snarkade en timme i sträck där i gungstolen. Och det gjorde jag jäkligt bra.
När jag var åtta år spelade jag prinsessa i skolpjäsen Lille Pär. Jag hade en enda replik, som dock inte ska förminskas. När Pär förklarade sin kärlek till mig så skulle jag med ljuv stämma säga: "Jag älskar dig också Pär". Saken var bara den att jag inte hade den minsta lust att säga detta just där och då. Jag var ju en självständig prinsessa och behövde ingen tråkig prins i mitt liv. När ridån drogs för stod vi där, en sur liten Pär som just blivit ratad och en prinsessa som kunde ta hand om sig själv.
Drygt fem år senare var jag med i Vår Teater i Stockholm. Där satte vi upp pjäsen Mormor gråter, skriven av Jonas Gardell. Eftersom det inte fanns någon cool prinsessa att spela så valde jag att spela rollen som morfar (en roll vi själva skrev in i pjäsen). Som morfar skulle jag sitta i en stol på scenen under hela pjäsen. Jag hade en nyckelroll och jag klarade denna svåra uppgift galant. Hur jag lyckades komma ihåg alla repliker? Nja, somliga har det och andra inte. Alltså, okej, det var väl inga jättekomplicerade repliker för min del. Morfar var nämligen väldigt trött och sov hela pjäsen igenom. Japp, jag snarkade en timme i sträck där i gungstolen. Och det gjorde jag jäkligt bra.
När värken är mig övermäktig...
Jag gnisslar tänder på natten, eller rättare sagt jag tror att så är fallet. Helt säker kan jag ju inte vara eftersom jag sover när det händer. Kanske pressar jag ihop tänderna, något måste jag i alla fall göra för jag har ont när jag vaknar. Ont i käkarna och ont i tänderna. Häromdagen såg jag en man på bussen vars käkmuskler arbetade oavbrutet. Jag undrar vad han tänkte på där han stod och bet ihop tänderna så hårt. Om han funderade på något just då i den stunden eller om stressen pulserade runt i blodet. Jag önskar att jag hade haft mod att le mot honom och säga: "Slappna av, det kommer att ordna sig."
För så försöker jag att tänka när värken i käkar och tänder nästan är mig övermäktig.
Tyst för mig själv viskar jag:
Ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden
För så försöker jag att tänka när värken i käkar och tänder nästan är mig övermäktig.
Tyst för mig själv viskar jag:
Ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden
Träningsskor och grodslukare...
Långkalsongerna är på och mössan likaså, nu bär det av ut och gå. Japp, ska promenera till Fridhemsplan och förhoppningsvis hitta nya träningsskor på Löplabbet. Kanske styr jag sedan stegen mot Karlbergs station och tar tåget ut till mammsen. En promenad med henne och Gusten i skogen passar nog perfekt en söndag som denna.
Jag och en rätt nykläckt Gusten-grodslukare.
Jag och en rätt nykläckt Gusten-grodslukare.
lördag 23 januari 2010
Dessa människor behöver tröst, stöd och hopp
Tittar på 30 days, ett amerikanskt program om en man som ska testa att sitta i fängelse i 30 dagar. När man hör internerna berätta om sina liv och problem så blir man så förbannad på att de inte får någon vård.
Många av dem är missbrukare med trasiga uppväxtförhållanden. Jo, de har begått brott och fängelse är deras straff. Men sedan då? Vad händer när de kommer ut igen? Det är ju inte så att en trasig människa blir hel genom att sitta inlåst i en fönsterlös cell. Vad dessa människor behöver är ju vård. Någon att prata med. Någon att få tröst, stöd och hopp av. Tröst när man inser vad man gjort, stöd för att kunna gå vidare och hopp om en ljusare framtid.
Många av dem är missbrukare med trasiga uppväxtförhållanden. Jo, de har begått brott och fängelse är deras straff. Men sedan då? Vad händer när de kommer ut igen? Det är ju inte så att en trasig människa blir hel genom att sitta inlåst i en fönsterlös cell. Vad dessa människor behöver är ju vård. Någon att prata med. Någon att få tröst, stöd och hopp av. Tröst när man inser vad man gjort, stöd för att kunna gå vidare och hopp om en ljusare framtid.
Markus säljer sin kropp lagligt
Före detta marinsoldaten Markus arbetar nu som prostituerad på en bordell i Nevada, helt lagligt dessutom. Markus säger att han trivs med sitt jobb och jämställer sin pionjärroll i sexbranschen med människorättkämpen Rosa Parks kamp.
Rosa Parks kämpade för alla människors lika värde. Markus kämpar för att fler män ska prostituera sig, vilket innebär att en människa köper en annan människa, som en vara. Tyvärr Markus, men jag kan inte se likheten mellan dessa två.
Rosa Parks kämpade för alla människors lika värde. Markus kämpar för att fler män ska prostituera sig, vilket innebär att en människa köper en annan människa, som en vara. Tyvärr Markus, men jag kan inte se likheten mellan dessa två.
Vernissage på Yeadio...
Ska du köpa nya hörlurar? Bege dig då till Yeadio på Tulegatan. Japp, här gör man reklam men that´s what friends are for... Var där i dag på vernissage, inte av hörlurar dock utan fina tavlor som en tjej jag precis tappade namnet på ställer ut där. Hann inte vara kvar så länge men fick ändå i mig en kaffe och några nävar jordnötter, glufs glufs.
Vernissage på Yeadio.
I kväll blir det kalas hos Carin i nya lägenheten i Solna. Köpte födelsedagspresent till henne i dag. Det blev (Carin om du läser detta sluta då genast nu) två koppar från servisen Mateus som hon samlar på. Nu hoppas jag bli bjuden på många mysiga fikastunder framöver.
Vernissage på Yeadio.
I kväll blir det kalas hos Carin i nya lägenheten i Solna. Köpte födelsedagspresent till henne i dag. Det blev (Carin om du läser detta sluta då genast nu) två koppar från servisen Mateus som hon samlar på. Nu hoppas jag bli bjuden på många mysiga fikastunder framöver.
fredag 22 januari 2010
Fyll inte väskan med toblerone Mona...
I dag har Aftonbladet skippat Haiti och istället satt Mona Sahlin på löpsedeln. Det är Monas väska som upprör, en socialdemokrat som köpt en väska för 6 000 kronor, fy skäms! Vad ska väljarna tro och tycka. Ja, visste de inte redan att Mona sitter på en rätt hygglig lön så vet de i alla fall om det nu.
Själv tycker jag att om Mona Sahlin nu vill ha en väska för 6 000 kronor så låt henne få det då, så länge hon inte fyller den med toblerone...
Själv tycker jag att om Mona Sahlin nu vill ha en väska för 6 000 kronor så låt henne få det då, så länge hon inte fyller den med toblerone...
Då kommer jorden att gunga...
En liten after work kanske är på sin plats nu. Frestande? Ja. Orkar jag? Vet ej. För tio år hade jag utan tvekan sagt ja. Men man blir äldre. Jag närmar mig ju trettio med stormsteg. Haha, ja man kan ju alltid försöka skylla på åldern i alla fall. Sanningen är nog att det går upp och ner hela livet. Jag vet 50-åringar som är piggare än vad jag är och orkar hålla igång bra mycket längre.
När jag var 22 år och bodde i London delade jag lägenhet med Miriam. Hon var 14 år äldre än mig men minst lika partysugen. Vi gick ut varje helg, gärna både fredag och lördag och dansade i timmar. Ja, vi stod faktiskt nonstop på dansgolvet mellan 23:00 och 04:00 med några avbrott för vätskepåfyllning samt vätskeutsläpp. Då var alltså Miriam sex år äldre än vad jag är nu, men energimässigt mycket yngre. Nåja, jag är inte så orolig, förr eller senare kommer det tillbaka. Och då kommer jorden att gunga :-)
Jag och Annica - party för ett par år sedan.
När jag var 22 år och bodde i London delade jag lägenhet med Miriam. Hon var 14 år äldre än mig men minst lika partysugen. Vi gick ut varje helg, gärna både fredag och lördag och dansade i timmar. Ja, vi stod faktiskt nonstop på dansgolvet mellan 23:00 och 04:00 med några avbrott för vätskepåfyllning samt vätskeutsläpp. Då var alltså Miriam sex år äldre än vad jag är nu, men energimässigt mycket yngre. Nåja, jag är inte så orolig, förr eller senare kommer det tillbaka. Och då kommer jorden att gunga :-)
Jag och Annica - party för ett par år sedan.
torsdag 21 januari 2010
Vi människor är fantastiska...
Tänk vad vi människor är fantastiska ändå. Majoriteten av oss känner empati och bryr oss om andra. Detta visar sig inte minst i samband med stora katastrofer som exempelvis nu efter jordskalvet i Haiti. Vi skänker pengar. Adoptionscentrum blir nerringt av människor som vill ta adoptera något av alla de barn som blivit övergivna eller föräldralösa. Det bloggas och twittras om hur och var du kan hjälpa, och på Facebook startas grupper som man kan gå med i och visa sitt stöd.
De stora medieföretagen tar sitt ansvar. Kvällstidningarna väljer för en gångs skull bort bantningstips och fokuserar istället på alla de som vill äta men inte har någon mat, på de svältande i Haiti. De anordnas galor och på teve visas specialinsatta program om katastrofen. Många företag väljer att under en dag ge hela eller delar av sin vinst till välgörenhetsorganisationer och kyrkorna fylls med besökare som hoppas att Gud nu ser till den som liten är. Finns det kärlek så finns det hopp.
Räck ut en hjälpande hand. För nästa gång kanske det är du som behöver tröst. (Här jag och brorsdottern)
De stora medieföretagen tar sitt ansvar. Kvällstidningarna väljer för en gångs skull bort bantningstips och fokuserar istället på alla de som vill äta men inte har någon mat, på de svältande i Haiti. De anordnas galor och på teve visas specialinsatta program om katastrofen. Många företag väljer att under en dag ge hela eller delar av sin vinst till välgörenhetsorganisationer och kyrkorna fylls med besökare som hoppas att Gud nu ser till den som liten är. Finns det kärlek så finns det hopp.
Räck ut en hjälpande hand. För nästa gång kanske det är du som behöver tröst. (Här jag och brorsdottern)
Tänkvärd historia...
Fick den här fina historien på mejlen. Så tänkvärd!
Historien handlar om en mamma som för en tid sedan skällde på sin 5-åriga dotter för att hon slösade på en rulle med dyrt guldfärgat omslagspapper. Pengar var det ont om och hon blev ännu mer upprörd när hon såg att dottern använde pappret att dekorera en ask som hon placerade under julgranen.
Hursomhelst, den lilla flickan gav presentasken till sin mamma nästa morgon och sade, 'Den är till dig, Mamma'.
Mamman blev generad för hennes tidigare ilska mot flickan, men hennes ilska blossade upp igen när hon öppnade presentasken och såg att den var tom.
Hon sa till sin dotter, med harmfull röst; 'Vet du inte unga dam, att när du ger bort en present är det meningen att det skall vara något i paketet?
Hon hade tårar i sina ögon och sa, 'Men, Mamma, den är inte tom! Jag blåste kyssar i den tills den blev full.'
Mamman blev förkrossad. Hon föll på knä och slog armarna om sin dotter och bad henne och förlåtelse för hennes obetänksamma ilska.
En kort tid senare tog en olycka dotterns liv, och det sägs att mamman behöll den gyllene asken bredvid sängen för resten av hennes liv.
När helst hon kände sig nere eller mötte svårigheter öppnade hon asken och tog ut en inbillad kyss och mindes kärleken från barnet som hade lagt kyssarna däri.
En verkligt underbar känsla, denna gåva till oss är en ask full med ovillkorlig kärlek och kyssar från våra barn, familjen, vännerna. Det finns inget mer värdefullare än detta.
Våra nära och kära är som änglar som lyfter upp oss på våra fötter, när våra vingar har problem med att komma ihåg hur man gör när man flyger.
Historien handlar om en mamma som för en tid sedan skällde på sin 5-åriga dotter för att hon slösade på en rulle med dyrt guldfärgat omslagspapper. Pengar var det ont om och hon blev ännu mer upprörd när hon såg att dottern använde pappret att dekorera en ask som hon placerade under julgranen.
Hursomhelst, den lilla flickan gav presentasken till sin mamma nästa morgon och sade, 'Den är till dig, Mamma'.
Mamman blev generad för hennes tidigare ilska mot flickan, men hennes ilska blossade upp igen när hon öppnade presentasken och såg att den var tom.
Hon sa till sin dotter, med harmfull röst; 'Vet du inte unga dam, att när du ger bort en present är det meningen att det skall vara något i paketet?
Hon hade tårar i sina ögon och sa, 'Men, Mamma, den är inte tom! Jag blåste kyssar i den tills den blev full.'
Mamman blev förkrossad. Hon föll på knä och slog armarna om sin dotter och bad henne och förlåtelse för hennes obetänksamma ilska.
En kort tid senare tog en olycka dotterns liv, och det sägs att mamman behöll den gyllene asken bredvid sängen för resten av hennes liv.
När helst hon kände sig nere eller mötte svårigheter öppnade hon asken och tog ut en inbillad kyss och mindes kärleken från barnet som hade lagt kyssarna däri.
En verkligt underbar känsla, denna gåva till oss är en ask full med ovillkorlig kärlek och kyssar från våra barn, familjen, vännerna. Det finns inget mer värdefullare än detta.
Våra nära och kära är som änglar som lyfter upp oss på våra fötter, när våra vingar har problem med att komma ihåg hur man gör när man flyger.
onsdag 20 januari 2010
Jag skickar styrka och hopp
Och så läser jag om läkarna i Haiti som tvingas amputera brutna armar och ben på drabbade eftersom de varken har resurser eller tid att hjälpa dem. Och så gråter jag en stund med dessa arma människor.
Men så slår de mig att mina tårar inte hjälper någon endaste själ. Så istället skickar jag i tanken styrka och hopp till alla de som nu mest behöver det. Och så sätter jag in pengar på Läkare utan gränser.
Gör det du med!
Men så slår de mig att mina tårar inte hjälper någon endaste själ. Så istället skickar jag i tanken styrka och hopp till alla de som nu mest behöver det. Och så sätter jag in pengar på Läkare utan gränser.
Gör det du med!
Tar ut över 700 00 kr i lön från Röda Korset
Läser att Röda Korsets ordförande Bengt Westerberg tar ut över 700 000 kr i lön varje år. Hmm, det är rätt många donationer det. Därför väljer jag att istället skänka pengar till Läkare utan gränser.
tisdag 19 januari 2010
Middag med världens bästa...
Har ätit middag med världens bästa mammsen i kväll. Det blev Rosa Drömmar, eller Pink Dreams om man vill vara internationell. Ja, det är som namnet antyder ett lokalt hak, men ett väldigt mysigt sådant. Mor och jag åt varsin underbart god fisksoppa med aioli och pratade snabbt bort några timmar. Nu choklad, fotbad och ett avsnitt CSI.
Mammsen sörplar fisksoppa.
Mammsen sörplar fisksoppa.
måndag 18 januari 2010
Deppigaste dagen på hela året...
I dag är tydligen den deppigaste dagen på hela året. I Storbritannien går den under smeknamnet Blue Monday. Mycket räkningar efter julshoppingen och långt till löning är enligt forskarna två av orsakerna. Ja, och så har vi mörkret också.
Men håll ut gott folk. Vi går mot ljusare tider. Solen går upp några minuter tidigare och ner några minuter senare för var dag som går. Det är bara en tidsfråga innan vi kan packa ner vinterkläderna, damma av sommargarderoben och ta ett glas vin på en uteservering i vårsolen.
En härlig dag i solen. (Och ja, hade jag kunnat redigera bilder på den här datorn så hade jag kanske inte tagit med saltet på bordet. But this is reality).
Men håll ut gott folk. Vi går mot ljusare tider. Solen går upp några minuter tidigare och ner några minuter senare för var dag som går. Det är bara en tidsfråga innan vi kan packa ner vinterkläderna, damma av sommargarderoben och ta ett glas vin på en uteservering i vårsolen.
En härlig dag i solen. (Och ja, hade jag kunnat redigera bilder på den här datorn så hade jag kanske inte tagit med saltet på bordet. But this is reality).
söndag 17 januari 2010
Klimatbloggen på Min Planet
Nu har jag uppdaterat min klimatblogg på Min Planet. Kika in och läs den här!
Dags att fånga dagen...
Nu har jag suttit och knapprat på datorn så intensivt och länge att kaffet bredvid mig hunnit bli kallt. Dags att fånga dagen Sara.
Knapper, knapper, knapper...
Knapper, knapper, knapper...
Lady Gaga hämtar inspiration från Sverige
Lady Gaga på MTV. Plötsligt slår de mig, Jag inser vem denna nya stjärna hämtat inspiration ifrån. Det är helt uppenbart. Det är ju från Sverige och tidigt 90-tal. Från en liten tjej med mörk röst. Från en partyglad (läs helvild) tjej som inte skrädde orden. Minns ni henne? Såklart ni gör. För hur skulle man kunna glömma Leila K.
Leila K, 1990- talets popdrottning.
Lady Gaga, sisådär 15 år efter Leila K.
Leila K, 1990- talets popdrottning.
Lady Gaga, sisådär 15 år efter Leila K.
lördag 16 januari 2010
Tur att jag har fina vänner då...
Efter en mysig kväll med goda vänner är jag nu hemma igen. Fyra av oss gick vidare ut och svängde sina lurviga, och två av oss styrde stegen hemåt. Jag är en av de två sistnämnda. Efter två glas vin, tikka masala och naanbröd är jag mer än nöjd. Dessutom glömde jag min plånbok hemma. Mm, så kan det gå när man byter väska innan avfärd.
Tur att jag har så fina vänner då :-) Monica betalade för två och försökte sedan få mig vidare med orden: "Jag har pengar. Jag betalar inträde och hur många drinkar du vill". Tack Monica!
Jag valde dock soffan framför bardisken. Får höra imorgon hur de hade det. Kanske kommer jag att ångra mig, men just nu känns det som rätt beslut.
Tur att jag har så fina vänner då :-) Monica betalade för två och försökte sedan få mig vidare med orden: "Jag har pengar. Jag betalar inträde och hur många drinkar du vill". Tack Monica!
Jag valde dock soffan framför bardisken. Får höra imorgon hur de hade det. Kanske kommer jag att ångra mig, men just nu känns det som rätt beslut.
Brand, byxlös och syskonkärlek...
Ojoj, skulle precis börja skriva om hur bra det är med syskon. Men precis innan fingret nådde första bokstaven så hör jag sirener utanför huset. Jag tittar ut genom köksfönstret och ser brandbil, räddningsbil och polis åka förbi och stanna längre upp på gatan. Med nyfikenheten pulserande i blodet slänger jag på mig jackan och springer ner för att se vad som händer.
När jag kommer ut inser jag att jag inte har några byxor på mig. Eller jo, jag har visserligen mina randiga långkalsonger i regnbågens färger som jag fick av mormor i julklapp på mig, men tanken var att ingen utom de närmaste skulle behöva se mig i dessa :-) (Okej Sara, jag tror ingen bryr sig om vad du har på benen när det brinner i grannhuset. Frågan är om folk någonsin bryr sig om detta?) Som tur är verkar det dock inte vara någon allvarlig brand. Det såg ut som om röken kom från utrymmet där man slänger tidningar och annat som ska återvinnas. Med andra ord rapporterar jag alltså inte direkt från platsen, utan nu är jag hemma igen.
Tillbaka till min syskonkärlek. I morse tog jag en promenad med min storebror och brorsdotter. Hon åkte pulka, medan jag och bror min gick och pratade om livet och konsten att fokusera på rätt saker och nå dit man vill. Det är bra med syskon. Raka rör, inga krusiduller. När Alicia somnade i pulkan förstod vi att det var dags att få upp blodsockret lite. En fika på Pappas Deli gjorde susen. En mysig början på denna lördag som om några timmar fortsätter med middag på söder ihop med fina vänner.
Bästa att skynda sig innan faster sätter i sig godsakerna.
Pride 2010! Jag i regnbågens färger.
När jag kommer ut inser jag att jag inte har några byxor på mig. Eller jo, jag har visserligen mina randiga långkalsonger i regnbågens färger som jag fick av mormor i julklapp på mig, men tanken var att ingen utom de närmaste skulle behöva se mig i dessa :-) (Okej Sara, jag tror ingen bryr sig om vad du har på benen när det brinner i grannhuset. Frågan är om folk någonsin bryr sig om detta?) Som tur är verkar det dock inte vara någon allvarlig brand. Det såg ut som om röken kom från utrymmet där man slänger tidningar och annat som ska återvinnas. Med andra ord rapporterar jag alltså inte direkt från platsen, utan nu är jag hemma igen.
Tillbaka till min syskonkärlek. I morse tog jag en promenad med min storebror och brorsdotter. Hon åkte pulka, medan jag och bror min gick och pratade om livet och konsten att fokusera på rätt saker och nå dit man vill. Det är bra med syskon. Raka rör, inga krusiduller. När Alicia somnade i pulkan förstod vi att det var dags att få upp blodsockret lite. En fika på Pappas Deli gjorde susen. En mysig början på denna lördag som om några timmar fortsätter med middag på söder ihop med fina vänner.
Bästa att skynda sig innan faster sätter i sig godsakerna.
Pride 2010! Jag i regnbågens färger.
fredag 15 januari 2010
Här kan du visa ditt stöd.
De drabbade efter jordbävningen i Haiti behöver all hjälp de kan få. Här kan du visa ditt stöd.
Röda korset, PG: 900800-4. Du kan även sms:a AKUT till 72900 och skänka 50 kronor (som debiteras på din telefonräkning) eller sätta in valfritt belopp på plusgiro 900800-4 eller bankgiro 900-8004. Märk talongen med "Haiti".
Läkare utan gränser, PG: 90 06 03-2, Bankgiro: 900603-2, SMS:a ordet LIV till 72990 (50 kr).
Unicef, PG 902001 -7, BG 902001-7.
Svenska kyrkans internationella arbete, Plusgiro 90 01 22-3, Bankgiro 900 122-3. Märk talongen "Haiti" Eller SMS:a "haiti" till 72950 så bidrar du med 50 kronor.
Läkarmissionen, Plusgiro: 90 00 21-7 , Bankgiro: 901-7187. Märk talongen ”Haiti". Eller SMS:a Haiti50 till 72930. Du skänker 50 kr till Jordbävningsoffren.
SOS Barnbyar, Plusgiro 90 02 29-6 eller Bankgiro 900-2031. Märk talongen "Haiti" eller SMS'a "SOSHAITI" till 72930, så bidrar du med 50 kronor.
Bild: aftonbladet.se
Röda korset, PG: 900800-4. Du kan även sms:a AKUT till 72900 och skänka 50 kronor (som debiteras på din telefonräkning) eller sätta in valfritt belopp på plusgiro 900800-4 eller bankgiro 900-8004. Märk talongen med "Haiti".
Läkare utan gränser, PG: 90 06 03-2, Bankgiro: 900603-2, SMS:a ordet LIV till 72990 (50 kr).
Unicef, PG 902001 -7, BG 902001-7.
Svenska kyrkans internationella arbete, Plusgiro 90 01 22-3, Bankgiro 900 122-3. Märk talongen "Haiti" Eller SMS:a "haiti" till 72950 så bidrar du med 50 kronor.
Läkarmissionen, Plusgiro: 90 00 21-7 , Bankgiro: 901-7187. Märk talongen ”Haiti". Eller SMS:a Haiti50 till 72930. Du skänker 50 kr till Jordbävningsoffren.
SOS Barnbyar, Plusgiro 90 02 29-6 eller Bankgiro 900-2031. Märk talongen "Haiti" eller SMS'a "SOSHAITI" till 72930, så bidrar du med 50 kronor.
Bild: aftonbladet.se
Nu upphör allt världsligt arbete...
Så var det åter helg. Jag smakar på ordet. Helg. Blir nyfiken på ordets ursprung. Vad betyder egentligen helg? Så jag gör som jag ofta gör för att stilla min nyfikenhet. Jag googlar. Min sökning tar mig till Forskningscentralen för inhemska språk (kotus.fi). Där står att läsa följande: "Ordet helg hör naturligtvis ihop med adjektivet helig, och har alltså ursprungligen religiös innebörd. Helgen inträdde vid helgmålsringningen på lördag kväll, och då skulle allt världsligt arbete upphöra."
Världsligt arbete? Ska jag bli tvungen att goggla det också. Nej, jag nöjer mig med "arbete upphöra". Och vad det gäller lördag kväll så måste de ha skrivit fel. Fredag kväll ska det vaturligtvis vara, och inget annat.
Gusten är bra på att koppla av. Han har helg sju dagar i veckan.
Världsligt arbete? Ska jag bli tvungen att goggla det också. Nej, jag nöjer mig med "arbete upphöra". Och vad det gäller lördag kväll så måste de ha skrivit fel. Fredag kväll ska det vaturligtvis vara, och inget annat.
Gusten är bra på att koppla av. Han har helg sju dagar i veckan.
torsdag 14 januari 2010
Hjälp! Stanna tiden...
Om två månader fyller jag 30 år. Hallå, hur gick det till? Vad hände med de senaste tio åren, de bara svischade förbi. Svisch, svisch och vips så var man där, eller här rättare sagt. Och visst känns det roligt också, men just nu känner jag mig faktiskt rätt stressad över dagen som närmar sig med stormsteg, dagen då jag plötsligt kommer vara närmare 40 än 20.
Bara den tanken sätter igång funderingar i mitt huvud. Jag är utbildad journalist och jobbar som det, och det har alltid känts som den rätta vägen. Men nu börjar jag tvivla. Tänk om jag är jättebra på någonting annat, något som jag ännu inte haft chansen att testa? Skådespelare kanske? Eller fotograf? Ja, något kreativt måste det i alla fall vara, så jag kan utesluta en hel del yrken, men samtidigt finns ett antal kvar som jag skulle vilja prova på. Hjälp! Stanna tiden. Jag får panik. Jag måste tänka.
Alldeles nyss var jag ju så här liten...
Bara den tanken sätter igång funderingar i mitt huvud. Jag är utbildad journalist och jobbar som det, och det har alltid känts som den rätta vägen. Men nu börjar jag tvivla. Tänk om jag är jättebra på någonting annat, något som jag ännu inte haft chansen att testa? Skådespelare kanske? Eller fotograf? Ja, något kreativt måste det i alla fall vara, så jag kan utesluta en hel del yrken, men samtidigt finns ett antal kvar som jag skulle vilja prova på. Hjälp! Stanna tiden. Jag får panik. Jag måste tänka.
Alldeles nyss var jag ju så här liten...
Hur ser ondska ut
Männen sålde den 17-åriga flickan som sexslav. Jag granskar deras ansikten på bilderna som nu publiceras i Expressen. Men vet inte vad jag ska leta efter. Hur ser ondska ut?
onsdag 13 januari 2010
Jag är inte gjord för rusningstrafik...
Låser ytterdörren. Tvivel. Låser upp ytterdörren, springer in och kollar att alla plattor är avstängda. Det är de, som alltid. Låser ytterdörren igen. Trycker på hissknappen. Men kom då #@#?#/#!! hiss. Okej nyvakna ben, nu visar ni vad ni går för. Jag slår nytt personligt rekord i fem våningar trapplöpning nerför.
Mot bussen och den ständiga frågan: Ska jag öka takten eller inte? Rundar ICA Nära. Ser bussen vid hållplatsen. Med en fart som skulle få Usain Bolt grön av avund hinner jag fram i sista stund. Jag tränger mig in genom bakdörrarna och blänker ilsket på kvinnan närmast mig. Men är du fastvuxen människa, du har ju minst en meter tillgodo bakom dig. Tänker jag, måste kanske tilläggas. Hon blänger tillbaka och flyttar sig en centimeter eller två åt sidan. Aha, jag förstår, en barnvagn. Jag ler lite skamset, en sekund, innan leende går över i tandgnissling. Var är dåren som tar med barnvagnen i rusningstrafik?
Mannen bredvid mig på höger sida har ätit ägg till frukost känner jag, och kvinnan till vänster har en härlig pormask på hakan. Jag undrar om hon tar illa upp om jag med vänlig röst frågar om jag får klämma den. Min bok jag hade tänkt läsa om jag mot förmodan hade fått en sittplats (Hallelujah!) får ligga kvar oöppnad i väskan.
Vid Fridhemsplan tar den här resan slut. Kvinnan längst in mot väggen får panik och vill ut först. Jag flyger ut ur bussen och in genom dörrarna till tunnelbanan. Ler mot spärrvakten som inte ler tillbaka. Ner i tunnelbanan. Ursäkta, ursäkta. Suck! Vilken planet kommer ni från, vet ni inte att man står till höger och går till vänster i rulltrappan? Jag hör tåget bromsa in. Detta ska jag åka med, kosta vad det kosta vill. Med nöd och näppe lyckas jag tränga mig in genom de redan stängda dörrarna. Testa, det finns alltid en liten glipa. Trött tuffar tåget vidare. Jag tittar upp och ser ett härjat ansikte stirra på mig. Inser att det är min egen trötta nuna som jag ser i tågfönstret. Andas, tänker jag. Jag hyperventilerar några gånger. När tåget äntligen stannar springer jag uppför rulltrappan, mot utgången, mot friheten.
Mot bussen och den ständiga frågan: Ska jag öka takten eller inte? Rundar ICA Nära. Ser bussen vid hållplatsen. Med en fart som skulle få Usain Bolt grön av avund hinner jag fram i sista stund. Jag tränger mig in genom bakdörrarna och blänker ilsket på kvinnan närmast mig. Men är du fastvuxen människa, du har ju minst en meter tillgodo bakom dig. Tänker jag, måste kanske tilläggas. Hon blänger tillbaka och flyttar sig en centimeter eller två åt sidan. Aha, jag förstår, en barnvagn. Jag ler lite skamset, en sekund, innan leende går över i tandgnissling. Var är dåren som tar med barnvagnen i rusningstrafik?
Mannen bredvid mig på höger sida har ätit ägg till frukost känner jag, och kvinnan till vänster har en härlig pormask på hakan. Jag undrar om hon tar illa upp om jag med vänlig röst frågar om jag får klämma den. Min bok jag hade tänkt läsa om jag mot förmodan hade fått en sittplats (Hallelujah!) får ligga kvar oöppnad i väskan.
Vid Fridhemsplan tar den här resan slut. Kvinnan längst in mot väggen får panik och vill ut först. Jag flyger ut ur bussen och in genom dörrarna till tunnelbanan. Ler mot spärrvakten som inte ler tillbaka. Ner i tunnelbanan. Ursäkta, ursäkta. Suck! Vilken planet kommer ni från, vet ni inte att man står till höger och går till vänster i rulltrappan? Jag hör tåget bromsa in. Detta ska jag åka med, kosta vad det kosta vill. Med nöd och näppe lyckas jag tränga mig in genom de redan stängda dörrarna. Testa, det finns alltid en liten glipa. Trött tuffar tåget vidare. Jag tittar upp och ser ett härjat ansikte stirra på mig. Inser att det är min egen trötta nuna som jag ser i tågfönstret. Andas, tänker jag. Jag hyperventilerar några gånger. När tåget äntligen stannar springer jag uppför rulltrappan, mot utgången, mot friheten.
tisdag 12 januari 2010
Ska ni se en film i år, se The Cove!
Har ikväll sett filmen The Cove på bio. Ska ni se en film i år, se den!
Denna dokumentär handlar om de grymheter som människan utsätter delfiner för. I den japanska staden Taiji fångar man in vilda delfiner för att sälja vidare till delfinarium världen över. De delfiner som inte säljs slaktar man på ett mycket brutalt sätt, dolt för omvärlden. Men ett filmteam lyckades fånga blodbadet på film vilket resulterade i dokumentären The Cove.
I dokumentären berättas det även om hur dåligt delfinerna mår i fångenskap. En del delfiner blir så deprimerade att de faktiskt tar sitt liv.
Delfiner anses oerhört intelligenta och ändå behandlar vi dem så illa. Det är sjukt. Se filmen så förstår ni vad jag menar.
För att hjälpa delfinerna bör du:
- Undvika att äta delfinkött.
- Inte besöka delfinarium.
- Stödja organisationer som kämpar för delfiner.
Trailer till The Cove / The Cove-trailer
Denna dokumentär handlar om de grymheter som människan utsätter delfiner för. I den japanska staden Taiji fångar man in vilda delfiner för att sälja vidare till delfinarium världen över. De delfiner som inte säljs slaktar man på ett mycket brutalt sätt, dolt för omvärlden. Men ett filmteam lyckades fånga blodbadet på film vilket resulterade i dokumentären The Cove.
I dokumentären berättas det även om hur dåligt delfinerna mår i fångenskap. En del delfiner blir så deprimerade att de faktiskt tar sitt liv.
Delfiner anses oerhört intelligenta och ändå behandlar vi dem så illa. Det är sjukt. Se filmen så förstår ni vad jag menar.
För att hjälpa delfinerna bör du:
- Undvika att äta delfinkött.
- Inte besöka delfinarium.
- Stödja organisationer som kämpar för delfiner.
Trailer till The Cove / The Cove-trailer
Fika, mor och bio - en perfekt kväll
I kväll blir det bio. Nej, jag ska inte se Avatar. Jag tänker inte se samma film som resten av mänskligheten (läs: Det är fullbokat grr).
Så vad ska jag då se? Ja, jag vet det knappt själv, informationen jag fick över telefonen var knapphändig. Men så mycket kan jag säga att det är en pressvisning och att det är en miljöfilm, vilket jag tolkar som en dokumentär om det rådande klimathotet. Om några timmar får vi se om jag är rätt ute. Jag är alltså bara medbjuden, Petrus står för biljetter och popcorn, hoppas jag ;-)
Mellan jobb och bio ska jag även hinna klämma in en dejt med mammsen. Fika, mor och bio – en perfekt kväll med andra ord.
Mammsen och Gusten grodslukare.
Så vad ska jag då se? Ja, jag vet det knappt själv, informationen jag fick över telefonen var knapphändig. Men så mycket kan jag säga att det är en pressvisning och att det är en miljöfilm, vilket jag tolkar som en dokumentär om det rådande klimathotet. Om några timmar får vi se om jag är rätt ute. Jag är alltså bara medbjuden, Petrus står för biljetter och popcorn, hoppas jag ;-)
Mellan jobb och bio ska jag även hinna klämma in en dejt med mammsen. Fika, mor och bio – en perfekt kväll med andra ord.
Mammsen och Gusten grodslukare.
måndag 11 januari 2010
Penélope Cruz: "Ålder är så vackert!"
Penélope Cruz är inte rädd för att bli gammal och få rynkor, det är snarare något hon längtar efter.
- Ålder är absolut ingenting jag är rädd för. När Judi Dench är i ett rum så lyser hon upp det. Ålder är så vackert! säger hon till femalefirst.
Heja Penélope, hoppas du med detta får fler att inse att skönhet inte sitter i ett stelt och uttryckslöst ansikte, utan i glädjen över att få leva. Och det är ju just livet som syns i rynkorna vi får - de visar att vi har levt och fortfarande lever - rynkor gör oss levande helt enkelt.
Vackra Judi Dench. /Beautiful Judi Dench. Age is beautiful.
- Ålder är absolut ingenting jag är rädd för. När Judi Dench är i ett rum så lyser hon upp det. Ålder är så vackert! säger hon till femalefirst.
Heja Penélope, hoppas du med detta får fler att inse att skönhet inte sitter i ett stelt och uttryckslöst ansikte, utan i glädjen över att få leva. Och det är ju just livet som syns i rynkorna vi får - de visar att vi har levt och fortfarande lever - rynkor gör oss levande helt enkelt.
Vackra Judi Dench. /Beautiful Judi Dench. Age is beautiful.
Simon Cowell öppnar för mig...
Simon Cowell meddelar att han lämnar den amerikanska Idoljuryn efter den här säsongen. Med andra ord, nu finns det en öppning för mig.
Call me Simon. I would love to have your job and most of all I would love to have your wage. Looking forward to hear from you!
Pleeeeease!
Call me Simon. I would love to have your job and most of all I would love to have your wage. Looking forward to hear from you!
Pleeeeease!
Ska göra detta till en vana...
Mörkt när jag åker till jobbet och mörkt när jag beger mig hem igen. Så när jag i dag såg att solen tittade fram vid lunchtid gick jag inte direkt ner till matsalen i huset som jag brukar. Istället satte jag på mig mössa och vantar och begav mig ut för att lapa solenergi.
Tjugo minuters promenad och sedan kände jag mig pigg och fräsch både utanpå och inuti. Från och med i dag ska jag göra detta till en vana. Om det inte regnar förstås, eller snöar, eller blåser, eller bara är väldigt kallt och olustigt. Men annars så… :-)
Gärdet i Stockholm, kl 11:45 i dag.
Tjugo minuters promenad och sedan kände jag mig pigg och fräsch både utanpå och inuti. Från och med i dag ska jag göra detta till en vana. Om det inte regnar förstås, eller snöar, eller blåser, eller bara är väldigt kallt och olustigt. Men annars så… :-)
Gärdet i Stockholm, kl 11:45 i dag.
söndag 10 januari 2010
Jag med min beslutsångest...
Jag vill och ska plugga under våren, på distans alltså, för jag ska samtidigt jobba som vanligt. Saken är bara den att jag kommit in på samtliga tre kurser som jag sökt och måste nu alltså välja. Jag som är vida känd för min beslutsångest måste göra ett val, ve och fasa. Nej, Sara tänk inte ens tanken, du kan omöjligt läsa alla tre kurserna samtidigt. Så vad göra då? Ja, jag får lista upp för- och nackdelar helt enkelt.
Kriminologi
Fördelar: Spännande. Något jag under lång tid funderat på att plugga. Bra kunskap att ha som journalist.
Nackdelar: Kan blir tuff läsning, ja inte mängden alltså utan innehållet.
Juridik
Fördelar: Alltid bra att ha ett hum om, oavsett vad man gör. Perfekt kunskap att ha som journalist. Intressant.
Nackdelar: Kan bli lite tradigt med alla lagar och termer.
Retorik
Fördelar: Roligt. Bra både personligen och yrkesmässigt.
Nackdelar: Kan bli svårt på distans. Vem avgör om jag pratar rätt?
Hjälpte detta? Nja... får nog bli ole dole doff istället.
Kriminologi
Fördelar: Spännande. Något jag under lång tid funderat på att plugga. Bra kunskap att ha som journalist.
Nackdelar: Kan blir tuff läsning, ja inte mängden alltså utan innehållet.
Juridik
Fördelar: Alltid bra att ha ett hum om, oavsett vad man gör. Perfekt kunskap att ha som journalist. Intressant.
Nackdelar: Kan bli lite tradigt med alla lagar och termer.
Retorik
Fördelar: Roligt. Bra både personligen och yrkesmässigt.
Nackdelar: Kan bli svårt på distans. Vem avgör om jag pratar rätt?
Hjälpte detta? Nja... får nog bli ole dole doff istället.
En riktig krutgumma...
Jag, lilla mormor och mammsen hade några mysiga timmar ihop i dag. Vi fikade, pratade om allt mellan himmel och jord samt fixade med lite av varje.
Hon är en riktig krutgumma mormodern min. Hon springer på vinklubben, litteraturklubben och går ut med sin vapendragare Cosmos i ur och skur (nej, inte Thomas Di Levas son, utan hennes hund).
Dessutom är hon mäkta stolt över att hon fortfarande kan stå med raka ben och nå ner med HELA handflatorna i golvet. Det du, det är det inte alla 84-åringar som kan.
Hon är en riktig krutgumma mormodern min. Hon springer på vinklubben, litteraturklubben och går ut med sin vapendragare Cosmos i ur och skur (nej, inte Thomas Di Levas son, utan hennes hund).
Dessutom är hon mäkta stolt över att hon fortfarande kan stå med raka ben och nå ner med HELA handflatorna i golvet. Det du, det är det inte alla 84-åringar som kan.
Hjälp, vargen kommer...
Äter frukost och ser Nyhetsmorgon. På nyheterna berättar de att flera vargar rymt från sin inhägnad på Skåne Djurpark. Usch då, tänker jag. Hoppas de lyckas fånga in dem.
Reportern berättar i nästa andetag att samtliga förrymda vargar skjutits till döds. Jag sätter kaffet i halsen. Till döds - varför inte med bedövningsskott? Detsamma frågar sig Skansens Jonas Wahlström som intervjuas av reportern. Sedan är inslaget slut och något svar får vi inte. Men fem minuter senare säger nyhetsankaret att Skåne Djurpark har hört av sig. Jag pustar ut, nu slipper jag gå i ovisshet. Men nej då, Skåne Djurpark vill bara meddela att man skjutit hela djurparkens vargstam och inte bara några av vargarna.
Okej, först skickar vi ut flera tusen jägare i skogen för att närmast okontrollerat jaga rätt på och skjuta ett gäng vilda vargar, och nu tar vi livet av en hel vargstam på Skåne Djurpark.
Jag förstår om en del renägare har tröttnat på vargar som äter upp deras djur, men just nu känns det lite som sagan om Peter och vargen, fast omvänt...
Läs mer om vargen på Svenska Rovdjursföreningen!
Reportern berättar i nästa andetag att samtliga förrymda vargar skjutits till döds. Jag sätter kaffet i halsen. Till döds - varför inte med bedövningsskott? Detsamma frågar sig Skansens Jonas Wahlström som intervjuas av reportern. Sedan är inslaget slut och något svar får vi inte. Men fem minuter senare säger nyhetsankaret att Skåne Djurpark har hört av sig. Jag pustar ut, nu slipper jag gå i ovisshet. Men nej då, Skåne Djurpark vill bara meddela att man skjutit hela djurparkens vargstam och inte bara några av vargarna.
Okej, först skickar vi ut flera tusen jägare i skogen för att närmast okontrollerat jaga rätt på och skjuta ett gäng vilda vargar, och nu tar vi livet av en hel vargstam på Skåne Djurpark.
Jag förstår om en del renägare har tröttnat på vargar som äter upp deras djur, men just nu känns det lite som sagan om Peter och vargen, fast omvänt...
Läs mer om vargen på Svenska Rovdjursföreningen!
lördag 9 januari 2010
Utställningen gjorde mig förbannad...
Det blev en promenad till Etnografiska museet denna underbara januaridag. Och det var inget unikt beslut, det här med att gå ut och gå i dag. Längs Norrmälarstrand köade människor för att komma fram, folk blir som galna när solen äntligen visar sitt gyllene ansikte.
Kanske ska ta cykeln ändå?
Slutligen nådde vi dock vårt mål. Goda vännerna (alltså inte smakmässigt) Maria och Cristian var redan på plats. På Etnografiska museet pågår en utställning om Trafficking, detta fasansfulla som drabbar miljontals kvinnor och barn varje år. Jag blev så förbannad när jag gick runt där och läste om vad dessa stackars människor utsätts för och samtidigt kände jag mig så hjälplös, man vill så gärna göra något för dem men vet inte riktigt hur man kan hjälpa. Utställningen pågår till och med imorgon, så har du inget annat planerat, gå och se den.
Någon timme senare var vi alla i behov av ett mål mat. Vi styrde stegen mot Tekniska museet mittemot där det surplades värmande gulaschsoppa. När vi ändå hade foten inne på ytterligare ett museum kikade vi runt lite även där. Fanns faktiskt en hel del roliga saker att leka med även för oss gamlingar (medelåldern på resten av besökarna var snäppet yngre). Två museum på en dag alltså, det höjer min årskvot rätt rejält. Efter ett snabbt spontanbesök hos bror med familj ska nu här lagas kyckling i ugn och sen blir det filmtajm och snask.
Kanske ska ta cykeln ändå?
Slutligen nådde vi dock vårt mål. Goda vännerna (alltså inte smakmässigt) Maria och Cristian var redan på plats. På Etnografiska museet pågår en utställning om Trafficking, detta fasansfulla som drabbar miljontals kvinnor och barn varje år. Jag blev så förbannad när jag gick runt där och läste om vad dessa stackars människor utsätts för och samtidigt kände jag mig så hjälplös, man vill så gärna göra något för dem men vet inte riktigt hur man kan hjälpa. Utställningen pågår till och med imorgon, så har du inget annat planerat, gå och se den.
Någon timme senare var vi alla i behov av ett mål mat. Vi styrde stegen mot Tekniska museet mittemot där det surplades värmande gulaschsoppa. När vi ändå hade foten inne på ytterligare ett museum kikade vi runt lite även där. Fanns faktiskt en hel del roliga saker att leka med även för oss gamlingar (medelåldern på resten av besökarna var snäppet yngre). Två museum på en dag alltså, det höjer min årskvot rätt rejält. Efter ett snabbt spontanbesök hos bror med familj ska nu här lagas kyckling i ugn och sen blir det filmtajm och snask.
Godmorgon världen!
Vilken underbar dag att vakna till. Solen skiner från en blå himmel. Snön gnistrar och nedanför balkongen bygger några barn en snöborg. Nu en promenad till Etnografiska museet och träffa goda vännerna Maria och Cristian.
fredag 8 januari 2010
Jag blir så fruktansvärt rädd...
Jag blir så rädd när jag tänker på det. Så fruktansvärt rädd. Tänk vilka dårar som går lösa där ute. Jag läser om det mordet på Nancy Tavsan i Göteborg. Jag minns dubbelmordet på Mohammed Ammouri och Anna-Lena Svensson i Linköping 2004. Två brutala och hänsynslösa dåd där ingen gärningsman ännu har gripits. Jag skriver ännu, för jag hoppas och tror att den dagen kommer då dessa fruktansvärda brott klaras upp.
Tre oskyldiga människor som råkade vara på fel plats vid fel tillfälle. Tre oskyldiga människor med puls, drömmar och planer. Tre oskyldiga människor, varav två knappt hade hunnit börja livet.
Mohammed Ammouri och Nancy Tavsan kommer aldrig att gå klart skolan. De kommer aldrig att få springa ut, kasta stundentmössan i luften och dansa på flak genom stan. De kommer aldrig få uppleva den stora kärleken, gifta sig och få barn och barnbarn. De kommer aldrig att bli äldre än 8 respektive 16 år.
Och 56-åriga Anna-Lena Svensson som hjältemodigt försökte skydda Mohammed Ammouri där på gångvägen i villaområdet i Linköping, hon gjorde detta med livet som insats. Nu är hon likt Nancy och Mohammed en ängel, och här på jorden går deras banemän fria mitt ibland oss och nästa gång kan det vara du, jag eller någon vi känner som kommer i deras väg.
Tre oskyldiga människor som råkade vara på fel plats vid fel tillfälle. Tre oskyldiga människor med puls, drömmar och planer. Tre oskyldiga människor, varav två knappt hade hunnit börja livet.
Mohammed Ammouri och Nancy Tavsan kommer aldrig att gå klart skolan. De kommer aldrig att få springa ut, kasta stundentmössan i luften och dansa på flak genom stan. De kommer aldrig få uppleva den stora kärleken, gifta sig och få barn och barnbarn. De kommer aldrig att bli äldre än 8 respektive 16 år.
Och 56-åriga Anna-Lena Svensson som hjältemodigt försökte skydda Mohammed Ammouri där på gångvägen i villaområdet i Linköping, hon gjorde detta med livet som insats. Nu är hon likt Nancy och Mohammed en ängel, och här på jorden går deras banemän fria mitt ibland oss och nästa gång kan det vara du, jag eller någon vi känner som kommer i deras väg.
torsdag 7 januari 2010
Gåvorna gick in på skurkarnas konto...
I Musikhjälpen samlade SR och Svt in 5,7 miljoner kronor till kampen mot malaria. Nja, inte riktigt ändå. En viss del av pengarna tog de som under drygt tjugo minuter bytte ut insamlingsnumret mot sitt eget. Under den tiden gick svenska folkets gåvor direkt in på skurkarnas konto, ett konto som numera är stängt.
Samvetslösa människor finns det gott om!
Samvetslösa människor finns det gott om!
På kvällens meny står...
Så vad äta till middag? Varje kväll samma kniviga fråga.
Men i dag är jag mot all förmodan förberedd. På kvällens meny står majs- och kesoplättar med fräscha grönsaker. Jag läser innantill, grönsakerna ska vara fräscha, om någon nu hade fått för sig något annat.
Här finns receptet!
Men i dag är jag mot all förmodan förberedd. På kvällens meny står majs- och kesoplättar med fräscha grönsaker. Jag läser innantill, grönsakerna ska vara fräscha, om någon nu hade fått för sig något annat.
Här finns receptet!
Min ynklighet är ett hån...
Okej, jag fryser. Jag fryser så mycket att jag tycker synd om mig själv när jag tidigt på morgonen går till jobbet. Men samtidigt hade jag en väldigt varm natt där jag låg under duntäcke och filt i min stora säng, och det är inte alla förunnat. Hundratals människor fryser ihjäl i världen varje år, såväl de med som utan hem.
Min ynklighet under den korta promenaden från hemmet till bussen och från bussen till jobbet är ett hån mot de människor som verkligen, verkligen fryser.
Min ynklighet under den korta promenaden från hemmet till bussen och från bussen till jobbet är ett hån mot de människor som verkligen, verkligen fryser.
onsdag 6 januari 2010
Prognos 2010
Vilken blir 2010 års viktigaste accessoar?
– Skärmglasögon (som jag precis införskaffat).
Vad blir årets löpsedel?
– Tiger Woods blev otippat 2009 års strulpelle. Kanske dags att syna våra egna helylle-hjältar Carolina Klüft och Henrik Larsson.
Om 2009 var surdegens år – vilken deg gillar vi 2010?
– Pepparkaksdeg. Smakar bättre än själva kakorna.
Vem är fullast på prinsessbröllopet?
– Det är Silvias tur nu.
Vem blir årets komet?
– Vem? Snarare vilka? Numera behöver du inte lysa vackrast för att vara en stjärna.
Vilken tv-serie blir det givna temat på reklambyråernas maskerader?
– True blood.
Vilken tidning går i graven?
– FHM sa adjö förra året, så kanske dags för ännu en tutt-tidning att bli historia.
Vad tar vi med oss från nollnolltalet?
– Val, kval och möjligheter.
Vad händer med Sverigedemokraterna?
– Partiledaren Jimmie Åkesson träffar stora kärleken och konverterar till Islam.
Vilken diet går vi på 2010, nu när Fettdoktorn blir allt tokigare?
– Den enda som funkar, ät i lagom dos och rör på dig.
Svaren är mina men frågorna hittade jag i senaste numret av Nöjesguiden.
– Skärmglasögon (som jag precis införskaffat).
Vad blir årets löpsedel?
– Tiger Woods blev otippat 2009 års strulpelle. Kanske dags att syna våra egna helylle-hjältar Carolina Klüft och Henrik Larsson.
Om 2009 var surdegens år – vilken deg gillar vi 2010?
– Pepparkaksdeg. Smakar bättre än själva kakorna.
Vem är fullast på prinsessbröllopet?
– Det är Silvias tur nu.
Vem blir årets komet?
– Vem? Snarare vilka? Numera behöver du inte lysa vackrast för att vara en stjärna.
Vilken tv-serie blir det givna temat på reklambyråernas maskerader?
– True blood.
Vilken tidning går i graven?
– FHM sa adjö förra året, så kanske dags för ännu en tutt-tidning att bli historia.
Vad tar vi med oss från nollnolltalet?
– Val, kval och möjligheter.
Vad händer med Sverigedemokraterna?
– Partiledaren Jimmie Åkesson träffar stora kärleken och konverterar till Islam.
Vilken diet går vi på 2010, nu när Fettdoktorn blir allt tokigare?
– Den enda som funkar, ät i lagom dos och rör på dig.
Svaren är mina men frågorna hittade jag i senaste numret av Nöjesguiden.
Nu kan jag leka skolfröken
Hämtade mina skärmglasögon igår. Dessa ska jag ha när jag sitter framför datorn. Visst, bokstäverna på skärmen blir kanske aningens tydligare med glasögon på, men när jag tar av mig dem efter en stund då kan vi snacka suddigt. Det tar några minuter innan ögonen (hjärnan) förstår att jag inte längre har glasögonen på mig och ställer om till min normala syn igen.
Nåja, jag kan i alla fall leka skolfröken.
Nåja, jag kan i alla fall leka skolfröken.
tisdag 5 januari 2010
Legat i en frysbox i flera veckor...
Sitter i soffan med fötterna i ångande fotbad. Försöker få de stela klumparna längst fram att sära på sig och bli tio tår igen. Fikade ikväll med två fina vänner och tog visserligen bussen hem efteråt, men promenaden från hållplatsen till min port räckte för att det skulle kännas som jag legat i en frysbox i flera dagar, nej veckor.
Om jag sa Grr igår säger jag Brr i dag. Tur att jag är ledig imorgon så att jag kan ligga i sängen med underställ och tre täcken hela dagen.
Om jag sa Grr igår säger jag Brr i dag. Tur att jag är ledig imorgon så att jag kan ligga i sängen med underställ och tre täcken hela dagen.
Att yla i efterhand hjälper inte döda vargar
Stoppa vargjakten, kräver Vänsterpartiet. Några dagar för sent tyvärr. För vargarna är skjutna och jakten är över. Att yla i efterhand hjälper inte döda vargar.
måndag 4 januari 2010
Fan att man inte ska våga gå där man vill...
Fan att man inte ska våga gå där man så vill, att några få galningar ska lyckas ha makten över mina val. Vill jag gena genom parken på väg hem i natten borde jag rimligen också få göra så, utan att vara rädd för att bli överfallen och kanske rentav dödad.
Det är inte klokt! Jag blir så förbannad och samtidigt finns det inget jag kan göra. För jag vill ogärna utmana ödet eftersom jag har svårt att tro att en eventuell dåre i parken skulle förstå mitt resonemang och lomma i väg med svansen slak mellan benen.
Snacka om fegisar de där som gömmer sig i buskar och hoppar på oskyldiga. Grr!
Samtidigt som jag skriver detta ser jag på en dokumentär om andra världskriget på teve. Den där Adolf Hitler, han borde ha sällskapat dårarna i buskarna och sedan kunde de stannat kvar där och roat varandra.
Det är inte klokt! Jag blir så förbannad och samtidigt finns det inget jag kan göra. För jag vill ogärna utmana ödet eftersom jag har svårt att tro att en eventuell dåre i parken skulle förstå mitt resonemang och lomma i väg med svansen slak mellan benen.
Snacka om fegisar de där som gömmer sig i buskar och hoppar på oskyldiga. Grr!
Samtidigt som jag skriver detta ser jag på en dokumentär om andra världskriget på teve. Den där Adolf Hitler, han borde ha sällskapat dårarna i buskarna och sedan kunde de stannat kvar där och roat varandra.
ICA gör narr av (vissa) modebloggare
Ja, vad kan man säga. Klockrent helt enkelt!
ICA makes fun of fashion bloggers.
söndag 3 januari 2010
Vaknar av solljus och fågelkvitter
Började se The Departed på teve. Efter 50 minuter insåg jag dock att filmen slutar efter midnatt. Alldeles för sent för Sara. I alla fall om jag ska orka upp och jobba imorgon. Har haft elva underbara dagar, men nu är det slut på ledigheten.
Tur att jag fick en wake-up light i julklapp. Istället för telefonens aggressiva signal vaknar jag nu av solljus och fågelkvitter (ja, inte äkta förstås men det märker jag ändå inte förrän jag redan är vaken).
Tur att jag fick en wake-up light i julklapp. Istället för telefonens aggressiva signal vaknar jag nu av solljus och fågelkvitter (ja, inte äkta förstås men det märker jag ändå inte förrän jag redan är vaken).
Vill man vara fin...
Vackert men väldigt kallt ute i dag. Tog en långpromenad och funderade på om jag kanske trots allt gick omkring i Sibirien, om än ett väldigt bekant sådant.
Förutom förfrusna ben och en näsa som en istapp fick jag positivt nog också lite färg i det annars blekgråa ansiktet. Och vill man vara fin så får man ju lida lite pin...
Förutom förfrusna ben och en näsa som en istapp fick jag positivt nog också lite färg i det annars blekgråa ansiktet. Och vill man vara fin så får man ju lida lite pin...
Sånt gillar jag...
God morgon! Hoppas natten varit god mot dig, oavsett om du sussat eller svängt dina lurviga på en bardisk någonstans. Jag började min dag med en rejäl frukost och nu bär det av ut och pulsa lite snö.
Om några timmar kommer bror, svägerska och brorsdotter över på fika. De bor två minuter härifrån, vilket gör att man kan ringa och säga: Hallå, kom över på fika om en stund vettja. Det behövs liksom ingen längre planering. Och sånt gillar jag.
Om några timmar kommer bror, svägerska och brorsdotter över på fika. De bor två minuter härifrån, vilket gör att man kan ringa och säga: Hallå, kom över på fika om en stund vettja. Det behövs liksom ingen längre planering. Och sånt gillar jag.
lördag 2 januari 2010
I ett vinterland...
Promenad i en vit värld.
Vitt, vitt och åter vitt.
Okänd hurtbulle...
Ursäkta min dykstil, men jag kan inte ens få till det från bryggan.
Jag väntar lite med skridskorna.
Mr Lyktstople och jag är så tajta. (Barn, gör inte så här).
Jag ska grotta ner mig i de kriminellas värld...
I vår ska jag grotta ner mig i de kriminellas värld. Nej, jag ska inte ut på stan och slå ner folk och rycka väskor från gamla tanter. Detta är helt teoretiskt. Jag ska nämligen läsa Kriminologi på distans under våren. Med andra ord, jag ska jobba på dagarna och vara student på kvällarna. Det ska bli superkul att plugga igen!
fredag 1 januari 2010
Vi välkomnade 2010.
Ett mycket trevligt nyårsfirande med fantastisk mat och dryck och härliga vänner. Klockan var närmare fem när jag stupade i säng, men har man roligt så har man.
Nyårsbordet uppdukat.
Jag åt mitt andra ostron, någonsin.
God mat, dryck och trevligt sällskap. Vad mer kan man begära?
Cristian och Pontus - två stiliga herrar.
Jag och Maria har roligt.
Obligatoriskt sällskapsspel.
Andra tyckte att en viss rödhårig flicka med flätor var skojigare.
Nyårsbordet uppdukat.
Jag åt mitt andra ostron, någonsin.
God mat, dryck och trevligt sällskap. Vad mer kan man begära?
Cristian och Pontus - två stiliga herrar.
Jag och Maria har roligt.
Obligatoriskt sällskapsspel.
Andra tyckte att en viss rödhårig flicka med flätor var skojigare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)