Bra jobbat Duffy!

Hemma efter mysig kväll med Flixen (Becca saknades dock). Vi åt middag på en tapasbar på Sveavägen. God mat men de hade kunnat skruva upp temperaturen sisådär tio grader. Folk satt med jacka och mössa på sig. Det är inte okej. När det är 15 minusgrader ute vill man komma in till värmen och inte sitta inomhus och drömma om bastu och ångande bad.

Nåja, jag har i alla fall en soffa att krypa upp i och en filt att vira omkring mig. Och en söt hund som ligger nedanför mig. I kväll gick hon faktiskt in i sovrummet och lade sig en stund, medan vi satt i vardagsrummet. Hon vågade släppa oss ur sikte, och det helt frivilligt. Det var hon som ville vara ifred en stund. Bra jobbat Duffy. Nu ska hon ut på dagens sista kiss- och bajsrunda.

Duffy vilar på sin filt bredvid soffan.

Vet du någon bra hundkurs?

Hundtricket fungerar. Ja i alla på kvinnor 65 plus. Imorse lyckades Duffy locka till sig, välta och ändå charma en äldre dam i Rålambshovsparken. Och under promenaden nyss fick hon kram och godis av en kvinna som vi mötte. Hon sa att Duffy var fin. Sådant värmer mitt mattehjärta.

Ja, vi mötte även tre hundar ute, eller snarare såg dem på håll. Genast började Duffy dansa och skråla. Och hon är stark den här hunden. Men jag är ändå aningen starkare, och större armmuskler kommer jag med all säkerhet att få om hon ska fortsätta på det här sättet. Vilket hon inte ska. För nu letas här hundkurs för omplaceringshund. Vet du någon bra?

Bus och pussar

Bengt mejlade bilder från helgens busande och pussande - Gusten och Duffy gillade verkligen varandra.

Duffy fällde den äldre damen till marken...

Varje dag med Duffy är ett äventyr. Imorse var vi hos veterinären. Vi tog en promenad dit. I Rålambshovsparken springer det mycket hundar. Duffy gillar andra hundar. Väldigt mycket. När hon får syn på dem skuttar hon runt som en hare och skäller oavbrutet. Hon gör det av glädje, hon pratar med dem. Men det funkar liksom inte att göra så. Det ser inte bra ut, och det låter heller inget vidare.

Men tillbaka till parken. Där kom en äldre dam emot oss med en liten hårig sak bredvid sig. Hon och hårbollen styrde stegen mot oss, trots att Duffy dansande och sjöng för full hals. Hårbollen och Duffy ville såklart hälsa på varandra. Den äldre damen hamnade framför vildbasingen Duffy som enkelt fällde damen med en knuff i knävecken. Damen for i backen, Duffy fortsatte skälla och hårbollen stirrade storögt på sin sprattlande matte. Jag trodde först att damen hade brutit lårbenet eller fått knät ur led, för hon kom liksom inte upp till stående position igen. Jag fick med mig Duffy några meter bort (fortfarande dansandes) och tänkte att nu måste vi ringa ambulansen. Men när jag vände mig om höll Petrus på att få damen på fötter och de stod kvar och pratade en stund. Anmäla oss? Avliva hunden? Nej, det visade sig att hon tyckte att vi skulle komma till parken oftare med Duffy för där brukade hon och ett gäng andra hundägare samlas på dagarna, dessutom skulle vi ge Duffy en puss i pannan (inte ett skott alltså...). Antagligen bidrog historien om Duffys brokiga bakgrund till att damen mjuknade i sinnet. Tack snälla damen för din vänliga inställning!

I jämförelse med detta var veterinärbesöket en enkel match. Visserligen ville Duffy först inte hoppa upp på bristen, och kloklippningen gillade hon inte. Men hon accepterade det till slut och nu ligger hon här på mattan med nymanikerade klor. Öronen däremot är tydligen lite smutsiga men inget som lite bomull inte kan råda bot på. To be continued...

Har du tips som kan hjälpa oss och Duffy på vår fortsatta väg ihop? I så fall, dela gärna med dig. 

Nu lunch för min del. Ha en bra dag!

 Duffy och jag njöt av utsikten under promenaden.

Åh finaste Duffy - vi ska öva och öva

Kaffe och chokladbit. Jag framför datorn och Duffy på favoritmattan. Det är så vi jobbar hon och jag. Hon är lugn nu. Ligger så att hon kan se mig, vill ha koll. Går jag ut ur hennes synfält så är hon snabbt efter mig. Inte förlora matte ur sikte. Nej, då kanske hon lämnar mig. För Duffy har blivit övergiven/lämnad flera gånger och sådant tär på en liten hund, ja det tär ju även på oss människor att bli lämnade. Skapar nog en otrygghet hos alla levande varelser.

Men Duffy måste lära sig att kunna vara ensam. Jag/vi måste få vara mer än tre meter bort. Annars kommer det inte att fungera. Åh finaste Duffy. Vi ska öva och öva och öva. Små steg. Ge och ta. För det skulle vara så sorgligt om du tvingades lämna oss, återigen bli övergiven. Glada Duffy. Pigga Duffy. Nyfikna Duffy. Pussgalna Duffy. Svansviftande Duffy. Du underbara Duffy.

Och från skäll och ylande så fort jag stängde badrumsdörren bakom mig (med Duffy på andra sidan) har hon nu klarat att ligga kvar på matten i tio sekunder. Visserligen väldigt vaksam men inget skällande. Som sagt små steg. Små tassande steg.

Duffy-Doo och Gurra-G ska ut och busa

Morgonpromenad med Duffy i snövärlden. Hon blir tryggare och tryggare känns det som. I dag släppte vi henne i hundgården. Hon blev vild av glädje. Själva stod vi där som två livvakter spejandes efter andra hundar. Duffy blir ju nämligen väldigt väldigt i gasen när hon ser en annan vovve. Svansen går som en propeller samtidigt som hon studsar upp och ner.

Ja, nu är det alltså inte så att hon inte får träffa andra hundar. Men eftersom hon är så pass ny i familjen så vill vi testa henne på vovsingar som vi känner först...som mammas och Bengts Gusten till exempel. De kommer hit i dag. Om några timmar ska Duffy lockas/lyftas ut i den läskiga hissen igen och sedan blir det bus med Gusten a.k.a Gurra G i snön. Men efter lek blir det allvar. För då ska Duffys meterlånga klor klippas (vem vet när det gjordes senast?). Det ska bli intressant att se vad hon tycker om det.

Duffy-Doo och hennes nya pip-leksak (som hon verkar tycka är lite barnslig).

Jag, Duffy och Phil Collins

Jag och Duffy lyssnar på Phil Collins. Jag tror hon gillar det. Lagom lugnt så här andra dagen på ön.

Det hänger på håret...

Jag skriver och Duffy sover. När P kommer hem ska jag jag klippa mig. Äntligen! Jag ska säga åt frisören att klippa av det som är slitet och det lär bli en hel del. Kanske kommer därifrån med snagg. Jag är ju inte någon "pyssla med håret"-person så det kanske är lika bra. Vi får se. Det hänger på håret helt enkelt.

Duffy-dooo!

Och så lilla jag.

Duffys första dygn

Duffy och jag på väg hem igår. En dragkamp vill jag lova. (och nej man får ingen pli genom att dra i kopplet men då var jag inte på humör för fostran).

Både jag och Duffy njöt av utsikten.

Den gröna mjuka mattan är Duffys favoritplats.

Tittar lite på teve.

Duffy vänder ryggen till så fort hon anar att det är plåtning på gång.

Meeeen sluuuta då!

"Hon är lite vild, hon är en gatuhund från Irland"

Sitter framför datorn och skriver. Precis som imorse. Men skillnaden är att det ligger en hund på en filt bredvid mig. Duffy är här nu. I cirka tre timmar har vi nu känt varandra. Och det började nästan med att vi blev osams. För eftersom Duffy är en gatuhund från Irland så är hon inte så van vi att gå i koppel. Detta resulterade i en rejäl dragkamp från Gärdet och hem hit.

Jo, vi tog bussen en bit också. Duffy har aldrig åkt buss. Duffy är väldigt skeptisk till att åka buss. Så efter en stund hoppade vi av och tog oss fram till fots/tass istället. Duffy först i 100 kilometer i timmen och jag släpandes efter samtidigt som jag försökte ge intryck av att ha full kontroll över min hund. Det gick sådär.

Vi mötte en del andra hundar på vägen. Duffy gillar andra hundar. Det visar hon genom att hoppa upp på bakbenen, vifta på svansen och skälla oavbrutet tills den andra hunden har försvunnit ur sikte. Jag log mot förskräckta hussar och mattar som jag mötte och sa att "hon är lite vild, hon är en gatuhund från Irland". Det gjorde dem inte lugnare direkt.

Men en äldre dam stannade oss och sa att Duffy var fin "bäst i världen", så sa hon. Då blev jag stolt. För visst är hon söt. Nu ligger hon här på sidan på sin fleecefilt och andas lugnt. På söndag ska hon få en riktig korg och lite annat smått och gott för att känna sig hemmastadd.

Måste visa upp henne för resten av världen

Iiihhh. Nu ska jag snart åka och hämta Duffy. Hon befinner sig på Gärdet för tillfället. Så jag tar ettans buss dit och sedan kanske vi promenerar hem denna vackra vinterdag. Jo, så blir det nog. Måste ju visa upp henne för resten av världen. Har en text att lämna in på eftermiddagen så vi kan inte busa hela dagen. Men då får Duffy ligga på mysfilten. Ska lägga den vid mina fötter så jag får lite fotvärme på köpet :-)

Imorgon är man hundägare

Efter elva timmar lång inspelningsdag är jag så hemma. I dag var sista dagen som polis i Maria Wern-serien. Vi var ett superhärligt gäng statister, som jag hoppas att jag snart kommer få äran att träffa igen. Någon som jag med all säkerhet kommer att träffa igen är Duffy. Söta fina vovsingen. Imorgon ska jag hämta hem henne. För det här ska bli hennes nya hem. Jag ska köpa den mjukaste filten och ladda upp med mat, för är det något hon behöver så är det att lägga på sig några kilon, ja rätt många faktiskt. Åh, imorgon hundägare - spännande, roligt och lite nervöst.

En pigg och glad tjej som behöver kärlek...

Åh fina Duffy. I kväll har vi varit och hälsat på henne och fått massvis med pussar tillbaka. Duffy är fem år gammal och en blandning mellan labrador och collie. Namnet Duffy fick hon när hon kom till Sverige från Irland för drygt en månad sedan. För eftersom hon hittades på gatan så är det ingen som vet vad hon heter egentligen. Hon är så söt Duffy. En riktigt pigg och glad tjej som törstar efter kärlek. Och det vill vi ge henne. Därför är vi så gott som säkra på att Duffy ska få flytta in här oss hos.

Vad mer om Duffy. Hon gillar att titta sig själv i spegeln. Hon är lite rädd för stora fönster och aningens skeptisk mot trappor, fast hon går i dem ändå. Hon lade av två ljudlösa fisar under tiden vi träffade henne, men eftersom vi märkte det så förstår ni att de luktade desto mer :-) Duffy är smal eftersom hon levt på gatan och därefter var rätt stressad under de veckor hon levde på kennel när hon kom till i Sverige. Men vi ska nog få henne att lägga på sig några behövliga kilon.

 

Visst är hon fin...

Kanske är vi snart hundägare

God morgon! Så vad görs här hemma i dag då? Jo, det skrivs och dricks saft och nu kaffe. Nej, det gör det visst inte. För mjölken är slut, och kaffe utan mjölk är som.. ja någon liknelse som jag inte kommer på utan koffein i kroppen. Måste väl sticka näsan utanför dörren och huttra i väg till affären. I-landsproblem! Var är Rosa när man bäst behöver henne?

Nåja, ikväll ska jag i alla fall få träffa Duffy. Kanske är vi hundägare inom en snar framtid... Vi får se vad hon tycker om oss. Håll tummarna!

Ljusmanifestation för klimatet på måndag

Den 29 november genomför Sveriges samlade klimatrörelse en ljusmanifestation inför klimatmötet i Cancún. Klimatförändringarna försvinner inte, tvärtom är situationen än mer allvarlig nu än inför mötet i Köpenhamn förra året.

Plats: Rosenbad
Tid: Måndag 29 november, 15.30 - 17.30 (kom när du kan).

Ta med dig familj och vänner och kom!
Du som inte finns i huvudstaden kan skicka ett meddelande, så tänder vi ett ljus i ditt namn.
Skicka bara ett mejl till info.nordic@greenpeace.org med ämnesraden "LJUSMANIFESTATION".
Sprid gärna detta vidare!

På Facebook: Klimatet väntar inte

Undrar vad straffet blir den här gången?

För sex år sedan våldtog och misshandlade den i dag 23-årige mannen en ung kvinna. Överfallet var minst sagt brutalt. Jag har sett polisens bilder på kvinnan efter överfallet, och det är ingen trevlig syn. Mannen som då var 17 år dömdes till två års sluten ungdomsvård. Förra veckan rånade och våldtog samme man en 84-årig kvinna i hennes hem. Jag undrar vad han får för straff den här gången? Och vad han tar sig för när han är ute igen?

Alltså. Längre straff och framförallt mer och bättre vård.

Utelåst

Sitter i trappuppgången. Nästan hemma. Bara en sabla dörr i vägen. Och nycklarna har jag förlagt. På andra sidan dörren eller på filminspelningen. Gaah! Tur att man har en mobil att leka med. Nycklar är på väg, i taxi. Kanske sånt som kallas Vardagslyx. Eller bara ren och skär klantighet.

Hund eller inte hund, det är frågan?

Bankmöte och lunch med finaste mammsen. Den sistnämnda har nästan lyckats lura på mig en hund. Min kära mor blir lätt engagerad, och på senaste tiden är det herrelösa hundar som upptar hennes tid och engagemang. Hunden som hon nu vill att jag ska adoptera är skickad till Sverige från Irland genom en organisation som hjälper hemlösa hundar där.

Vovsingen som fått namnet Duffy är fem år gammal och tydligen väldigt snäll om man får tro mammas kollega där Duffy bor just nu. Kollegan kan dock inte ta hand om Duffy permanent för hon har redan en hund (också den adopterad från Irland). Och nu har mammsen alltså nästan lovat sin kollega att Duffy ska få bo här. Visserligen så älskar jag hundar och är uppvuxen med dem, men därför vet jag också att det är en väldans jobb att vara hundägare. Det är som att ha en liten bebis. Nåja, jag har inte svarat vare sig bu eller bä än. Ska fundera en stund till. Ska få bild skickad senare i dag och då lovar jag att lägga upp den här.

Och här kommer så en bild på fina Duffy.

Tårtkalas för morbror

Igår firade vi morbror Örjan (ö:et ska uttalas som i ödla enligt min mormor, rätt svårt - testa själv). Av oss fick han fin whiskey. Och en dikt som jag skrivit. Den inleddes med orden: "Tänk vad tiden går. Nyss nykläckt, nu 50 år". :-)

Jag och min fina mormor klädd i kärlekens färg.

Jag, mormor och bror bänkade oss snabbt vid tårtbordet.

Några minuter senare fanns det bara smulor kvar...

Världens bästa brorsdotter. Som kramade mig och sa att vi var bästisar. Jag, hon och treåriga kusinen Fia. Jag är hedrad!

Jag höll på att bränna ner stället

Den här dagen började sent. Sov till närmare elva, vilket innebar lika många timmars sömn. Nästa lite för många. Är gäspigare än vad jag brukar vara. Nåväl har i alla fall tagit mig utanför dörren den här gråregniga lördagen. Ja, jag var helt enkelt tvungen. Med raska steg gick jag till systemet för att förhoppningsvis kunna liva upp dagen.

Nej, nu far jag med osanning igen. Jag gick visserligen till Systembolaget men inte för egen räkning (jo jag betalade ur egen ficka) men det dyra jag fick med mig ut därifrån ska min morbror få, i 50-årspresent. Det blev en flaska fin whiskey. The Glenlivet - Nadura. Lagrad i 16 år. Det fick jag reda på att den trevlige man som hjälpte mig i att välja rätt i whiskeyhyllorna. Det var alltså en man som jobbade där, ingen stamkund.

På vägen hem igen satte jag mig på ett fik för att skriva en dikt till min käre morbror. Jag beställde en kopp té och blev så inne i mitt skrivande att det dröjde innan jag märkte att jag åstadkommit en lite värmande brasa på bordet. Kuvertet till mitt nyinköpta kort stod i ljusan låga. Det kunde ha gått illa, men handlingskraftig som jag är lyckades jag släcka elden. Jag förväntade mig applåder för mitt mod men de övriga cafégästerna skrattade bara. I deras ögon var jag ingen hjälte á la Modesty Blaise, utan snarare en nära släkting till Papphammar och Mr Bean.

Usch och fy och allt därtill

Men ursäkta. Vad är det för patetisk j-a looser. Våldta och råna en 80-årig kvinna. I hennes bostad. Grrr! Snacka om en sjuk sate som gör sådant. Och den stackars äldre damen. Man kan ju bara ana hur hon mår nu. När man är 80 år ska man på sin höjd oroa sig för att trilla och bryta lårbenet, och inte att man ska bli överfallen av en dåre i det egna hemmet. Usch och fy och allt därtill.

Magiskt vackert...

Lasse Berghagens tolkning av Petters låt Längesen är magiskt vacker. Och vilka musiker de fått tag i till programmet Så mycket bättre. Underbart!

"Min pappa skulle varit här"

Oj, att reklamfilmen för Hjärt-Lungfonden där jag spelar bröllopsbrud väckte så starka känslor det visste jag inte. Men tummen upp, för det är ju syftet.

Kommentar på Familjeliv.se: "När en tjej i brudklänning vänder sig om mot kameran och säger "Min pappa skulle ha varit här". Herregud vad jag grät. Mitt i ett väntrum fullt med människor."

Lillalinusens blogg: Just nu går det ofta en reklam på tv som gör så ont i mig! Det är den där hjärtforskningsreklamen. När flera personer säger: Jag skulle inte ha varit här. Och sist står en tjej i brudklänning och säger: Min pappa skulle ha varit här.

Enligt Ellen-blogg: I väntrummet hade de en tv. Bara det är ju jättedumt, att ha en tv där det sitter fullt med hormonella och nervösa gravida kvinnor. I alla fall så sändes ju självklart en reklam som jag aldrig sett förut, med flera människor som säger "jag skulle inte ha varit här" och så handlar det om att med hjälp av hjärtforskningen kan man idag rädda människor som tidigare skulle ha dött. Och så slutar reklamen med att en ung kvinna i bröllopsklänning vänder sig mot kameran och säger "min pappa skulle ha varit här". För mig, som just har förlorat min mest älskade manliga släkting, blev det lite för mycket och jag började storgråta.

"Min pappa skulle varit här"

Tommy Lindströms hårfans hittar hit

Jag tittar på vad folk har googlat på för att hitta hit. "Tommy Lindström frisyr" är tydligen hett att söka på just nu, och dessutom hamnar många av Tommys hårfans här hos mig. Jag är visserligen varken frisör eller har någon frisyr att tala om själv, men däremot ser jag ofta på Efterlyst där mannen med det googlade håret varje onsdag visar sin kalufs.

Kalla mig konstapeln tack...

Den andra dagen i polisuniformen avklarad (av totalt fyra i den här produktionen). Ja, jag spelar alltså polis i de kommande Maria Wern-filmerna (för både bio och teve) med Eva Röse och Allan Svensson i huvudrollerna. Det är intensiva och långa inspelningsdagar men samtidigt superroligt. Jag är så glad över att ha träffat så fina människor och har inte skrattat så här mycket på länge.

Större bröst och ett liv i koma

Nu ska ska jag se Uppdrag granskning. I kväll handlar programmet om 31-åriga Christina Hedlund som inte vaknade upp efter bröstoperationen. I dag ligger hon i koma, och läkarna tror aldrig att hon kommer att vakna igen. Nu vill hennes makeBenny Håkansson varna andra för riskerna, innan de lägger sig på operationsbordet.  

Läs intervju med Benny Håkansson här!

Dagens outfit

Dagens outfit: Puffra, walkie-talkie och slips.

Har spelat polis i nio timmar i dag, i kommande Maria Wern-filmen. Byxorna var för stora och skjortan likaså. Men som polis ska man ju kunna röra sig och ta ut svängarna rejält, i alla fall om man ska hinna ifatt bovarna.Och snacka om att kläderna kan ge dig en riktig egoboost. Så fort jag hoppat i polisuniformen och fått hölstret på plats gick min hållning från lätt krokig till självsäkert ståtlig. Jag kände mig stark, liksom "kom och jävlas med mig om du törs".

Skriva, kompisträff och veckans brott

Skriva. Skriva. Skriva. Vid klockan 16:30 hade jag fortfarande inte stuckit så mycket som en tå utanför dörren. Därför var det skönt att då ta en promenad ut på stan och möta upp fina vännen Maria. Vi satte oss på ett café och pratade bort några timmar.

Nu är jag hemma i soffan igen. På balkongen är ljusslingan tänd. Hos grannarna började det lysa redan förra veckan så jag kände att det var dags för oss också. Man vill liksom inte vara den mörka fläcken utifrån sett.  Nu ska jag mumsa clementiner, har en hel påse framför mig, och sätta på Leif GW Persson. Alltså på teven. Jag ska sätta på teven. Och titta på Herr Persson. Det är dags för Veckans brott.

"Jag såg dig på teve"

Häromdagen ringde min pappa till mig. "Jag är ju här", sa han. Jag svarade att jag inte riktigt förstod vad han menade. "Jag såg dig på teve", fortsatte han. Ja, han syftade alltså på Hjärt-Lungfondens reklamfilm, i vilken jag spelar bröllopsbrud med repliken "Min pappa skulle ha varit här". Nu är jag lyckligt lottad som har en pappa som mår lever och mår bra. Men det har långt ifrån alla. Och de behöver din hjälp.

Stöd Hjärt-Lungfonden - ge en gåva som verkligen sänker glädje

Nämen här är jag ju som bröllopsbrud. Från videokamera till teve till dator och vidare hit - teknikens under.

 Hihi. Här är jag efter inspelningen. Både klänning och skor var för stora. Men det gick ju bra ändå.

Jag och Eminem gör duett ihop

Jag fortsätter min nya hobby... :-)

Peter Jihde är som Mikael Nyqvist

Zappade över till Fotbollsgalan. Och gissa om jag blev förvånad. Programledare är ingen mindre än Peter Jihde. Var har han hållit hus de senaste...timmarna. Hihi, den mannen kan verkligen konsten att synas. Han är som Mikael Nyqvist är i filmens värld. Överallt och jämt och ständigt.

En mycket bra helg...

Helgen gick i umgängets tecken. På lördagen firade vi den nyblivna 30-åringen Monica. På söndagen var det alla rara pappors tur att bli uppmärksammade. Min egen far var här på brunch tillsammans med Birgitta. Och därefter hyllades farsan Sven med middag tillagad av den eminenta kocken Maggan.

När jag tänker efter så gick helgen mycket i frosseriets tecken också. Trevligt sällskap och gott på tallrik och i glas. Måste säga att jag är mycket nöjd med helgen.

Dancing queens! Erika och jag gav allt vi hade.

Min styrkeövning

I de tidigare klippen jag lade in visade jag prov på min, ja vi kallar det skådespelartalang. I dag kör jag styrka. För att det inte ska bli för mycket av min nuna i rutan så gjorde jag först tricket och sedan lät jag en bekant härma mig. Så jag gjorde alltså som killen här nedan. Fast före honom. Och inte i bild.

Jo, men det är sant. Jag gjorde så. Fast okej, jag använde två händer. Liksom varför inte använda båda om man nu har två? Och så gick jag kanske inte upp lika högt i luften. Nej, det gjorde jag nog inte. Men jag tror inte det var så långt ifrån.

Petter och Eye N' I gjorde mig sällskap i soffan

Jag var rastlös och sugen på lite bus. Och då dök passande nog Petter och Eye N' I upp och började riva helt haket :-)

Fötterna värker och skrona har krympt

Ajajaj. Fossingarna värker efter kvällens glada dansfest. Drygt två timmar dansade jag och då snackar vi nonstop dancing. Och detta i högklackat. Hmm, högklackat skulle väl en och annan stilettkvinna muttra om de såg mina stövlar. Jo, för en sneakertjej som jag så är fyra centimeter detsamma som att gå högt upp i luften. Och att dessutom dansa ett längre tag i dessa, det känns kan jag lova.

Ja, och till saken hör även att skorna verkar ha krympt. Eller så är det mina fötter som har vuxit så här på ålderns höst. Fast när Erika kollade under skorna stod där storlek 38. Que? Storlek 38 har jag typ inte haft sedan mellanstadiet. 39 brukar vara det minsta jag kommer i. Skumt det här. Måste gå ut och kika på skorna, kanske såg Erika lite suddigt...

Åh nu ska det bli himmelskt skönt att krypa till kojs. Imorgon bjuds det här på Fars dag-brunch.

Loca...

Nu blir det uppvärmning inför kvällens kalas.

Två kalas blev ett kalas

Jaha, här var man laddad för kalas gånger två. Men det blir inte alltid som man tänkt sig, eller planerat rättare sagt. Äldste systersonen fick konkurrens av lillebrorsan och tvingades ställa in sitt 7-årskalas. Okej, nu låter det allvarligare än vad det är. Minstingen Victor har i natt kräkts och för att skona oss kalasgäster valde man att ställa in festligheterna. Och det tackar jag för. Kräksjuka är inte att leka med, en nära döden-upplevelse närmare bestämt. Och Wille oroa dig inte. Present är redan inköpt så den kommer du att få, oavsett om det blir kalas eller inte. Men det hoppas jag att det blir, för jag vill ju fira dig och dessutom är jag väldigt sugen på tårta och bullar.

Födelsedagsbarn nummer två har jag inte hört något från i dag. Så där räknar jag med att partajet blir av. Det är Monica som ska firas, en av de sista i gänget av alla årets nyblivna 30-åringar. Jag ska slå in paketen snart. Det är något jag mindre bra på, men insidan är ju det viktigaste ändå. Om man inte gör som en av mina kära vänner och sparar presentpappret. Miljövänligt och ekonomiskt. När jag väl lyckas hålla mig från att slita sönder inslagningspappret så gör jag samma sak. Och krusidullerna de sparar jag nästan alltid.

En helg i kalasens teckens

Trötter. Men att gå och lägga sig halv åtta en fredagkväll är för tidigt även för en sån som jag... P har redan gått och knoppat. Han ramlade in vid 03-tiden i natt. Och då hade han alltså inte varit ute och svirat, utan jobbat hårt. Tidningslämning, sista för i år, så nästa vecka blir förhoppningsvis lugnare för hans del. Och då kan han ju sällskapa mig här hemma vettja. Massera mina fötter medan jag sitter och skriver. Servera mig kaffe och nybakade bullar. Det låter bra. Väldigt bra.

Imorgon är det kalas x två. Först fina systersonen Wille som fyller sju år. Har börjat skolan och allt. Hur gick det till? Var ju alldeles nyss som jag höll det där knytet i famnen, och nu en ettagluttare. Jag köpte en bok i födelsedagspresent. LasseMajas detektivbyrå - Campingmysteriet. Likt sin faster så gillar han deckare. Tummen upp Wille!
På kvällen ska Monicas 30 år firas. Hur gick det till? Vi är ju födda samma år, så man behöver inte vara ett mattematiskt geni för att räkna ut att även jag är 30 år. Tiden går fort. Det gäller att njuta av den, av livet.

På söndag är det Fars dag. Då ska alla rara pappor firas. Min egen kommer hit på brunch.

Nu ska jag göra mig lite kvällsfika i min ensamhet. Nej, jag är inte ensam, jag är bara själv. Det är två olika saker tycker jag. Ensam, då gör det lite ont i hjärtat av längtan efter sällskap. Själv, då är man tillfreds med att vara solokvist, eller man är i alla fall inte ensam.

Om en halvtimme börjar CSI och därefter Criminal Minds. Hoppas du får en mysig kväll.

Skrivande och blöta stunder...

Sitter hemma vid köksbordet och skriver i dag. Hjälp vad timmarna flyger fram när man sitter framför datorn. Nyss åt jag frukost (tre timmar sedan) och nu är det dags för lunch.

Lite ensamt är det allt...

Cykeln är blöt. Blommorna är blöta. Utemöblerna är blöta. Allt är blött. Och snart även jag som ska ut i den våta världen.

Han kan konsten att marknadsföra sig...

Snacka om att 50 Cent kan konsten att marknadsföra sig själv och sin musik. Miljontals människor har nu sett den här videon med honom och Keenan Cahill. Och tänk hur många bloggar som har länkat till den :-)

Dagens bästa rubriker

Henemark: "Jag var kungens lekkamrat"
- Expressens förstasida

Eniros reklamjippo urartade i snusk
- Dagens Nyheter

Inga bilder, hajar du?
- Expressens förstasida

Serien av våldtäkter är unik
- Svenska Dagbladets förstasida
Min kommentar: För mig är ordet unik förknippat med något positivt. Jag vet att det kan användas även om det motsatta, men det känns ändå så fel.

Nya traineeprogram: Här får du klappa kor
- Metro

Fler! Fler! Fler!

I kväll väljer jag...

Klockan 20:00 i Tv-tablån.

SVT 1: Mitt i naturen
SVT 2: Babel
TV 3: Byggfällan
TV 4: Robinson
Kanal 5: SOS Västkust
TV 6: Vampire diaries
TV 8: Bones
Kanal 9: CSI Miami
TV4 Plus: Ladies på Östermalm
Kunskapskanalen: Skolfront

Okej. Ladies på Östermalm går bort direkt. Vampire diares har jag inte följt. Babel och Skolfront är jag för trött för just nu. Byggfällan kommer jag må dåligt av. Robinson, nej jag är trött på intriger och skitsnack. Bones och CSI är tummen upp, men jag ska se Criminal Minds kl 21:00, så jag sparar lite på spänningen. SOS Västkust, ja nästan men ändå inte för jag valde till slut Mitt i naturen. Lagom lugnt, inget bråk, inga pakter, inga överopererade kroppar - utan bara naturligt.

Livsviktiga investeringar

I dag har jag i flera timmar intervjuat försäkringsbolag om hur man bäst skyddar sin bostad (och inte minst de som lever där). Visste du till exempel att brandlarm har ett bäst före-datum? Japp, så är det. Kolla på på baksidan. För du har väl ett brandlarm hemma, och då installerat och med batterier som fungerar? Ett brandlarm säger man räcker för 60 kvadratmeter, så bor du större ska du alltså ha två eller fler larm i bostaden.

Nu i dessa vinter och tända levande ljus-tider så är brandsläckare och brandfilt också goda investeringar. Livsviktiga investeringar. Och dessutom finns det riktigt snygga sådana, för meningen är ju inte att de ska ligga undangömda i garderoben.

Hittade några snygga på Fireinvent och St George.

Åh så bra...

I dag lyssnar jag på en av mina favoritlåtar med en härlig duo. Elvis version är också bra :-)

Se det här programmet

Annas eviga handlade i kväll om kvinnor och hur vi ser på oss själva. Alltför ofta är vår vi egen största kritiker, när vi istället borde vara vår bästa vän!

Tänkvärt program. Se det här!

Lady Gaga - ännu bättre

Jag gillar Lady Gaga. Jag gillar Key of Awesome. Med andra ord - en underbar kombination!

En kombination av Papphammar och Bridget Jones

Har varit och fikat med Leif nu på eftermiddagen. Han kom hit till mina hoods eftersom han är ledig (just då var han det i alla fall) och jag faktiskt arbetar. Leffe-Lus är en god vän. Han är lika uppe i det blå som jag själv och vi skrattar mycket ihop, ja i stort sett hela tiden.

Till vår fika i dag kom Leif en halvtimme försent, i alla fall enligt min tidtabell. Därefter slog han sig ner på en annan cafégästs väska, och satt så en bra stund medan han åt smörgås så att kycklingbitarna flög åt alla håll. Men som sagt, det skulle lika gärna ha kunnat varit jag. Det är en kombination av Papphammar och Bridget Jones över oss båda. Lite hit och dit och överallt, men kul har vi på vägen.

Swedish House Mafia vill vara rockstars

Efter gårdagens intervju och skrivande samt kvällens korrekturläsning av Studentmagasinet och Piraja var jag trött. Kanske var det just därför som jag inte hade ork nog att ta mig hem och dunsa ner i soffan. Istället följde jag med Petrus och Malin till Bio Rio i Hornstull där dokumentären Take one om dj-trion Swedish House Mafia hade premiär. Efter några klunkar öl var Malin stark nog att vinka "Hej då, nu går jag hem och slaggar".

Jag och Petrus sjönk ner i biofåtöljerna och fick följa med Sebastian Ingrosso, Axwell och Steve Angello a.k.a. Swedish House Mafia i deras "vardag". Musik såklart, och dansande, skrikande, glada, halvnakna, svettiga fans. Filmen var snyggt gjord men huvudpersonerna framstod som tre rätt osympatiska herrar i mina ögon. I filmen alltså. För jag känner dem inte. Men framför kameran var det mycket divaliteter. Fel bilar. Fel människor. Fel hotellrum. De är och vill vara rockstars, och de beter sig som sinnebilden av sådana. Sådärkul tycker jag. Men filmen var välgjord och musiken får mig och många andra på fötter.

Jag irrade runt på mina isklumpar till fötter...

Promenad, buss, tunnelbana, buss. Så var jag framme i Segeltorp. Men sedan då. Jo, jag irrade runt där ute i det fina vädret. Det gör ingenting om jag är lite vilse nu när solen strålar från en klarblå himmel. Så tänkte jag. För i Segeltorp var det varmt och gott.

Nej, Sara. Var ärlig nu. Det är ändå ingen som går på den lögnen. Okej, det var galet kallt och ruggigt, även i Segeltorp. Jag irrade runt på mina isklumpar till fötter och mumlade ord som bastu, varm choklad, och långkalsonger till människorna jag mötte (vilket inte var mer än en handfull personer, eftersom alla andra just i dag hade ringt sig sjuka och låg hemma i soffan under en varm filt och mumsade praliner och tittade på Malou i Efter Tio).

Nåja till slut hittade jag i alla fall rätt. Åh, nu får jag komma in i ett varmt hus, tänkte jag. Fast det varma huset visade sig sakna fönster och människor där inne gick omkring i täckjacka och mössa. Så även jag. Anledningen till mitt besök i det fönsterlösa huset i Segeltorp var att två hantverkare vid namn Johnnie och Mattias befann sig där, och just dem skulle jag intervjua. Det gjorde jag också. Och det gick bra. Trots kylan. De bjöd på kaffe och kaka (jag tog två av bara farten). Sedan lämnade jag det kalla huset för kylan utanför. Jag gnuggade mina iskalla ben. Tänkte på långkalsongerna hemma i garderoben. Och bröt av istappen under näsan.

Men varför återupplever jag det här igen. Nu är jag ju hemma. Tända ljus omkring mig. En kopp té inom räckhåll. Snart en varm dusch. Utanför har det börjat snöa. Blommorna på balkongen har fått vita täcken. Mm, täcken. En varm säng. Nej, Sara. En varm dusch på sin höjd. Klockan är kvart i tre. Du kryper inte ner i sängen nu.

Kanske är därför min hjärna segat ihop

Okej, i dag var dagen då skrivarflödet inte infann sig. Jag väntade och skrev några ord. Väntade och skrev några ord till. Väntade. Raderade. Väntade. Skrev. Raderade. Skrev. Väntade. Och jag väntar än... Är det ämnet eller mitt huvud som är segt? Båda delarna antagligen. Antagligen borde jag stänga ner datorn och sova på saken. För har man suttit några timmar med en och samma mening, då behöver man en lång paus.

Imorgon ska jag intervjua Johnnie och Mattias från tv-programmet Roomservice. Det ser jag fram emot. Behöver komma bort från datorn en stund och bege mig ut i verkligheten.

Kanske är på grund av allt skärmstirrande som min hjärna har segat ihop. Dags att krypa till kojs med en hederlig bok med riktiga sidor. Sov gott!

Glädje för många...

Julklapp som både skänker glädje och gör nytta. Årets julklapp stavas Omtanke.

Underverk i vår vardag...

"Hela världen är en rad av underverk, men vi är så vana vid dem att vi kallar dem vardagsting." 

- H.C. Andersen.

Jag var bättre på zoombies än Sofia Arkelsten

Nutidstest. Jag gjorde tre stycken på tåget hem från mormor igår. Nu har jag bestämt mig för att göra det varje vecka. När jag jobbade på kvällstidning var jag ständigt uppdaterad på allt som hette nyheter. Det var mitt jobb helt enkelt. När jag gjorde nutidstesten igår så insåg jag att så är inte längre fallet. Det var för många frågor som jag var osäker på eller rentav inte kunde.

Allra bäst gick det i zoombietestet (samtliga test finns på dn.se). Att videon till Michael Jackssons låt Thriller innehåller dansande zoombier det kunde jag. Men till vilket land Sofia Arkelsten lät sig bjudas av Shell det hade jag dålig koll på. Nu vet jag dock att svaret är Pau. Pau Pau Pau. Ligger i Frankrike förresten. Ni ser vad jag lär mig... :-)

Så nu ska jag alltså göra sådant nutidstest varje vecka. Och mitt mål är att få alla rätt. Jag ska läsa på. Jag ska hänga med. Jag ska vara uppdaterad. Så gott det går. Så mycket jag hinner. För det är ju det också. Man ska ha tid. Och ibland räcker den där tiden inte riktigt till för att hinna sätta sig in i vad som händer här och där och överallt. Man måste sålla i informationen. Och Pau sållade jag visst bort. Tidigare. Nu vet jag ju att det var dit hon åkte. Och nu vet ni det också. Om det hade råkat gå er förbi.

Grannarna förvånade - Malmöskytten var speciell

Läser nedanstående ingress på expressen.se. Det handlar om den man som gripits misstänkt för att vara Malmöskytten. Jag måste säga att vissa delar i texten är något motsägelsefulla. Grannarna är förvånade över gripandet. Mannen var ju så speciell och osympatisk!! :-)

38-åringens grannar är förvånade över misstankarna mot mannen.
Deras bild av honom är att han var en speciell person.
- Han gav inte ett särskilt sympatiskt intryck, säger en av grannarna till Expressen.se.

Skriv- och kaffedag hos Ola

God morgon! Ute strålar solen och jag ska snart hoppa upp på min ädle springare och trampa till fina Ola. Vi ska ha en skriv- och kaffedag. Jag hoppas söta Sture är hemma också. Så jag kan få några blöta pussar och någon som värmer mina fötter under bordet. Önskar dig en underbar dag. De är söndag. Vilodagen. Njut och gör precis det du känner för.

Hälsat på morfar på kyrkogården...

Alla helgons dag. I dag. Jag har hälsat på morfar och gammelmorfar på Täby kyrkogård. Och även tänt ljus för Petrus mamma Monica som gick bort alldeles för tidigt. Därefter åt vi lunch hos mormor. Ett glas rödvin till detta och det räckte för att jag skulle bli gäspig. Nu hemma i soffan. Och där levererades kvällens middag - sushi. Ha en skön kväll!

Natalia Kazmierska och Paul Ronges tangentslarv

På Twitter har det tydligen varit ett jättelikt bråk (för att citera Resumé). Det är journalisten Natalia Kazmierska och pr-konsulten Paul Ronge som råkat i luven på varandra. Ja, och så en mängd andra så kallade twittare som också vill ha ett (sitt) ord med i det hela.

Eftersom jag inte följer någon av ovan nämnda personer på Twitter så fick jag nys om det inträffade först i dag när jag läste om det på resume.se. De publicerar nämligen bråket i sin helhet, kopierat direkt från Twitter.

Jag måste säga att jag tycker att det är lite fånigt med pajkastning på internet. Fram och tillbaka. Alla kan vara med och tycka. Och ingen läser egentligen vad de andra har skrivit. Så länge man får synas på bästa Twittertid. Det är lätt att kasta skit när man kan ta skydd bakom skärmen. Skulle det gå helt åt pipsvängen kan man alltid skylla på att man slant på tangenterna.

Natalia Kazmierska till Paul Ronge: Jag menade inte osäker, det skulle såklart vara säker. "Han verkar säker alltså". Så skulle det stå.
Paul Ronge till Natalia Kazmierska: Och jag tycker såklart inte att du är en kass reprorter. Vass skulle det givetvis vara. Snacka om att vara vass reporter"”.

Skönt. Då skakar vi hand på det. Vänner. Frid och fröjd. Och ni, korrläs gärna allt ni publicerar nästa gång. Annars händer sånt här. Helt i onödan. Va? Jo, du slant visst på tangentbordet Natalia. Jo, det gjorde du. Säg inte emot. Så, nu vill jag inte höra ett ord mer om detta. Har ni något mer att säga, så gör det på Twitter vettja.

Dagens låt...(dagens skiva)

Jag misstolkade kungens jakttal...

Kungen vänder blad. Börjar på ett nytt kapitel. Men inte är det väl " Den ofrivillige monarken" han läser hemma på slottet? Som för övrigt spås bli årets bok, innan den ens har nått butikerna.

Skandal ropar folk. Jag slår upp ordet i Svenska Akademins ordlista.  Skandal - ngt som väcker allmän förargelse el. obehagligt uppseende; skamfläck od. Jag är osäker på om de menar att boken är en skandal eller händelserna i den eller rentav dess huvudperson - Hans Kungliga Höghet.

Dessutom är jag osäker på vad kungen tycker om boken. Det kom liksom inte fram under hans presskonferens igår. Till en början trodde jag visserligen att han pratade om boken. Hans Majestät babblade på om "jägare" "representationsjakt" och "byten" och där satt jag med gapande mun och tyckte att han var lite för burdus och ärlig. Men efter ett tag insåg även jag att det inte var innehållet i boken han orerade om. För det var det väl inte?


Se kungens presskonferens här!

Vaken men ändå inte helt...

God morgon du fina. Hoppas natten varit god mot dig. Själv är jag lite omtumlad efter nattens drömmar och har nog inte riktigt vaknat än. Men med kaffe, dusch och lite höstsol ska det nog bli ändring på den saken. Må gott. Det är ju ändå fredag!

På stammishaket med Monica

Nu sitter jag på stammishaket med Monica. Vi sitter bredvid varandra med varsin dator. Jag har med mig hela kontoret som vanligt, det vill säga dator, tangentbord, mus och musmatta samt stödet som jag ställer upp datorn på för att få den i ögonhöjd. Hihi, i hyra betalar jag 32 kronor, och då får jag även en stor latte på köpet...

Nu ska vi jobba en liten stund till och sedan ska jag följa Monica en bit på vägen hem. Känner att kropp och knopp behöver såväl frisk luft som motion. Hoppas du har en härlig dag!

 Jamen, det här blev ju skarpt och bra...

Dagens lyssnarval (dvs mitt)

Nu vilar jag ut i soffan

Hemkommen efter myspysdate med vännen Charlotte. Jag svepte en stor latte och det var alldeles för mycket koffein på en och samma gång för min känsliga kropp. När jag cyklade hem kände mig darrig och lätt förvirrad.

Nu vilar jag ut i soffan med datorn i knät, skrivandes samtidigt som jag tittar på Efterlyst. Även om Leif GW Persson är min idol så gillar jag Tommy Lindström som tagit över som Hasse Aros sidekick. Han är lugn och saklig. Och trovärdig enligt mig (även om hans företrädare verkar tycka något annat).

De där rosenröda dagarna...

"Ibland är det som om livet plockade ut en av sina dagar och sa: "Dig ska jag ge allt! Du ska bli en av de där rosenröda dagarna som skimrar i minnet när alla andra är glömda." 

- Ur Vi på Saltkråkan

Anhöriga stämmer fyraåring för vårdslöshet...

I USA kan man stämma och bli stämd för allting oavsett ålder. Okej, du måste visserligen ha fyllt fyra år för att kunna bli stämd men därefter är det fritt fram.

Juliet Breitman var fyllda fyra år när hon cyklade på en 87-årig kvinna på en trottoar i New York. Den äldre damen ådrog sig sådana skador vid händelsen att hon tvingades operera höften. Tre veckor senare dog kvinnan och nu har hennes anhöriga alltså stämt Juliet Breitman för vårdslöshet.

Jag förstår mycket väl att den äldre kvinnans familj är förkrossade av sorg. Men att stämma en fyraåring på en cykel med stödhjul är inte det lite väl mycket USA?

Morgon och kväll

Jaha, här sitter jag och dricker kaffe, tittar på Nyhetsmorgon och knapprar på datorn.

Igår kväll var det mys med Flixen på restaurang Koh Phangan på söder. Trevligt sällskap och gott i glas och på tallrik, det är allt man behöver för en lyckad kväll. Att sedan komma ut från värmen och mötas av regn och rusk när man ska cykla hem var en mindre mysig överraskning men jag peppade mig själv med att jag i alla fall har ett hem som väntar på mig och en varm säng att krypa ner i.

Här är vi på Koh Phangan. Lånade bilden från Rebecca som finns bakom kameran.

Smått och gott...

Även om det går blixtsnabbt när jag cyklar (nåja jag kommer i alla fall framåt) så hinner jag knäppa kort både här och där. Lite suddigt men vackert!

Jag har inneboende på balkongen, eller uteboende snarare. I morse drack de ur mitt ljus som står kvar utomhus. Ja, när det regnar så samlas det vatten i ljuset och det går tydligen hem hos dessa kraxande krabater. För att skona deras magar så har jag nu ställt skål med vatten istället (och tagit in ljuset).

Hihi, fick den här bilden från min bror igår. Alicia och gammelmormor (min mormor) gömmer sig bakom gardinen. De två är ena riktiga filurer.

Vi ses första tisdagen varje månad...

Jaha ja, då var det datortid några timmar framöver. Klockan halv tolv har jag date på stan och sedan tillbaka och skriva, skriva, skriva. Och när jag så stirrat in in datorn tills ögonen svider och knapprat så flitigt på tangentbordet att fingrarna värker, ja då kommer belöningen. Middag med finaste Flixen. Första tisdagen varje månad har vi fem tjejer inbokade middagsträffar. Var vi ses och äter någonstans turas vi om att välja. I kväll är det Erikas val. Mysiga Koh Phangan på söder.

Jag lämnade det stillasittande livet

När man sitter framför datorn hela dagen är det viktigt att ha disciplinen att resa sig och ta en promenad. Dels för att musklerna inte ska förtvina men även för att ge hjärnan en välbehövlig paus och för att själen ska få en dos av höstens vackra färger.

Ja, och så här i november måste man även passa på att lapa sol när den väl tittar fram. I dag var solen här och jag hoppade genast i gympaskorna och lämnade datorn och det stillasittande livet för en stund.

Gult är välanvänt på höstens palett.

Svantanten var som vanligt utrustad med en säck bröd.

Morgonstund...

Här sitter jag uppkrupen i soffan och dricker hemgjord caffè latte. Jag samlar kraft. För det krävs en del sådan för att orka lyfta rumpan och ta mig de få metrarna till badrummet och duschen. Jag har gjort den dealen med mig själv. Även om jag ska sitta hemma hela dagen framför datorn så måste jag duscha (rätt som det är så får man oväntat besök) och dessutom måste jag ta en promenad, oavsett väder (att inte sticka så mycket som stortån utanför ytterdörren på en hel dag är rent ut sagt osunt). 

Så. Dags att mumsa i mig det sista skummet av min latte och ta mig upp till stående position. Framåt marsch.