Dessa dagar...

Det finns dagar när allt känns fel. Dagar då man knappt orkar stå, än mindre gå. Det finns dagar när man helst vill stanna i sängen, låta rullgardinen förbli nerdragen och själv bara ligga där och stirra ut i mörkret. Dagar då den där känslan lägger sig som ett lock över allt som är vackert, roligt och underbart - över allt som är jag.

Det finns dagar då man bryr sig alldeles för mycket om vad andra människor tycker och tänker. Dagar då blickar man möter inte är vänliga utan hårda och kalla. Det finns dagar då snälla ord inte når ända in i hjärtat. Dagar då beröring gör ont. Det finns dagar då världen utanför är alltför stor men samtidigt så fruktansvärt liten. Det finns dagar då kroppen är för tung att bära och huvudet känns som ett ostädat rum där man inte hittar det man söker. Dagar då man inte vet vad man letar efter.

Det finns dagar som saknar färg och smak. Dagar då fåglarnas kvitter skär i öronen långt efter att det tystnat och ett skratt någonstans gör ont, så ont. Det finns dagar då man fryser i solen. Dagar då orden som kommer ur mig på pappret är mörka och sorgsna. I dag är en sådan dag.

(Ja, så finns det dagar som är fantastiska,, fyllda med färg, smak och skratt. Dagar då tiden står stilla men samtidigt aldrig har gått så fort. Om dessa dagar berättar jag en sådan dag...)