Lindsay Lohan, Britney Spears, Mischa Barton, Brittany Murphy, Tara Reid och så vidare – ja listan på trasiga kändistjejer är lång. I tidig ålder hamnade de i strålkastarljuset, många gånger ditknuffade av sina föräldrar. Sex säljer, uppmanar branschfolket. Spela på sexigheten. Det spelar ingen roll att du är en nybliven och många gånger osäker tonåring. Sex är lika med cash. Hur du kommer att må om några år, ja det är helt enkelt ditt problem.
Och nu är det sannerligen problem därute. Lindsay Lohan åker in och ut på rehabilitering och i dag dömdes hon till tre månaders fängelse efter att ha misskött sin skyddstillsyn. Britney Spears har brutit ihop både en och två gånger, och hon förlorade en period vårdnaden om de två sönerna. Mischa Barton har även hon drogproblem, Brittany Murphy bantade och överdoserade sig själv till döds och Tara Reid opererade sönder sin unga kropp.
Jag förstår dem. Att hela tiden ha kravet på sig att se snygg och sexig ut, jämt, även om du bara ska gå ut och slänga soporna. För papparazzis lurar överallt i buskarna. Och när du minst anar det så slår de till. Och du glömmer att hålla in magen, eller kanske orkar du inte just då. Klick! Stor bild i tidningen med rubriken: ”Stjärnan gravid”. Eller så rastar du hunden i de där gamla joggingbyxorna du bara älskar. Klick! ”Veckans sämst klädda”. Eller när du går ner på stranden i din dyra nyinköpta bikini som du är så stolt över och tycker att du är så snygg i. Klick! Ett uppslag med bildspecial: ”Hon har celluliter”.
Ja, tacka sjutton för att människan har celluliter, för att hon glömmer att hålla in magen och för att hon inte går ut och slänger soporna i galaklänning. Det är det som gör henne mänsklig.
Jag skulle troligtvis också bryta ihop om någon kritiserade hur jag såg ut, och dessutom gjorde det stort på en löpsedel, världen över. Jag skulle säkert också operera mig både här och där om jag fick se bilder på mig själv i tidningen under rubriken: ”Stjärnans viktuppgång”. Jag skulle förmodligen också vilja fly verkligheten med hjälp av droger om min verklighet bara bestod av en fasad bakom vilken jag inte längre kunde gömma mig. Så vad vill jag då ha sagt med detta. Jo, jag säger som indianerna. ”Döm ingen människa förrän du vandrat en mil i dennes mockasiner.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar