Här sitter jag och hostar. Jag vill inte för det svider i halsen varje gång, men har ni någonsin försökt att hålla emot en hostning så vet ni också att det inte går. Den ska liksom upp och ut genom munnen, och det finns inget man kan göra för att hindra den. Jo, för att mildra hostan finns det flera beprövade husmorstips. Té med honung i till exempel. Japp, det har jag druckit. Men det verkar inte bita på den här sabla hostan som nu bott i min hals i snart en månad. Och detta utan att ens vara inbjuden. Vad är det för stil? Hade jag varit en hyresvärd med någon sorts auktoritet så hade den här hyresgästen åkt ut innan han eller hon (hosta är nog könlös när jag tänker efter...) hunnit säga så mycket som "host".
Nej, nu är det dags att ta i med hårdhandskarna. Jag har varit för snäll med mitt ljumna té och min lena honung. Jag måste sätta in hårdare motstånd helt enkelt. Det är dags gräva i medicinskåpet och plocka fram de magiska tabletterna från Barcelona (ordinerade av doktorn där, jag lovar).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar