Så var valet 2010 över. Och vilket val det blev. Det började redan för flera veckor sedan. Sverige fullkomligt dränktes i valaffischer, på teve sändes otaliga debatter och i tidningarna skrevs det spaltmetrar om de olika partierna med fokus på partiledarna och språkrören.
Allra flitigaste diskuterades och debatterades Sverigedemokraterna. Alla ville prata om dem men ingen ville prata med dem. Istället för att konfrontera dem försökte man sig på någon form av utfrysning, som vi så här i efterhand kan se misslyckades totalt. Istället gjorde man Sverigedeomkraterna till martyrer som oemotsagda fick sprida sitt budskap.
Att försöka frysa ut Sverigedemokraterna tror jag med andra ord inte alls på. Då kör vi ju med samma metod som de själva gör, den metoden som vi så kraftigt kritiserar. Vi måste ju vara större än så och starkare. Få dem att förstå att Sverige är ett land som står för kärlek och medmänsklighet, inte rädsla och utanförskap. Och detta görs inte genom att som Lars Ohly vägra gå in i samma sminkloge som Jimmie Åkesson eller skrika glåpord på Sverigedemokraternas torgmöten. För hat kan aldrig besegra hat. Hat göder bara hat.
Så sant och väldigt bra skrivet.
SvaraRadera