Usch vad jag inte gillar mörkerkörning. Jag blir nervös, känner mig osäker och får en enorm lust att sätta på helljusen. Men jag motstår lusten. Istället sitter jag där och kisar med ögonen ut i natten. Och så rätt som det är dyker det upp en mötande bil och då måste ögonen snabbt vänja sig från mörker till bländande strålkastare.
Som om det inte var nog så tycker jag även att det är svårt att se vägmarkeringarna i mörkret, vilket gör att jag inte riktigt vet om jag ligger i rätt fil eller ens ligger i en fil överhuvudtaget. På motorvägen lägger jag mig i det jag tror är snigelfilen och försöker se ut som fröken självsäker när andra bilister susar förbi samtidigt som de vrider på huvudet mot mig för att se vem köbildaren är. Hade jag haft en blindkäpp skulle jag vinkat med den till alla stressade förbipasserande. Det hade varit något det. Och ledhunden Duffy i en bur där bak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar