Vi gör Mora stad

Solen skiner här i Mora. Vi sitter på café och mumsar godsaker. Snart ska vi på guidad visning på Zorn-gården. Härlig dag. Allt gott till dig!

Spelar spel

Spel, vin och skratt i mängder-det är vår fredagkväll här i Mora.

Framme i Mora

Nu är vi så framme i stugan. Fyra grader var det när vi kom, inomhus alltså. Nu är vi uppe i tio grader. Snart åker jacka och mössa av.

Snart rullar vi i väg, jag och tjejerna...

Åh, snart rullar vi iväg, jag och tjejerna. Mot Mora och combat-living i stugan utan rinnande vatten och el. Senast vi var där tillsammans låg snön vit på marken, nu är det inte lika kallt ute men det lär ändå vara rätt burrigt i stugan när vi kommer fram. Gäller att få i gång kaminen snabbt och tända massvis med levande ljus. Sedan blir det till att duka fram godsakerna, korka upp vinflaskorna och spela sällskapsspel tills det börjar ljusna ute.

På lördag har vi planerat in en tripp till Mora stad, ja för vårt lilla boende ligger i den djupaste skogen. På kvällen ska vi svettas i bastun, vilket vi varvar med att sitta i morgonrockarna utomhus framför brasan. Kanske blir det lite korvgrillning också, vem vet. Mysigt ska det i alla fall bli.

Vi sparar det som är viktigt för oss...

Sitter uppe och väntar på att tvättmaskinen ska rulla sitt sista varv. Tar den inte lite längre tid än vanligt ikväll? För att hålla mig vaken surfar jag runt på internet och läser nyhetssidor, bloggar, skvaller och allt däremellan. Det finns så mycket där ute på nätet. Man skulle kunna sitta dygnet runt, livet ut och ändå aldrig lyckas ta sig igenom alltihop. Och det gör mig inte så mycket. Det är ändå väldigt lite av det jag läser som fastnar, majoriteten har jag glömt imorgon när jag vaknar. För hur ska hjärnan kunna ta in all denna information vi dagligen möts av. Det går inte. Vi skulle bli tokiga. Vi måste sortera, välja ut och spara det som är viktigt och som betyder något. Så är det med allt här i livet. Det handlar om att bestämma sig för vad som är viktigt för just mig.

Och där slog klockan halv tolv. Centrifugeringen är igång, och allt jag vill är att lägga huvudet på kudden och låta ögonlocken falla. Imorgon är det halvdag på jobbet och sedan bär det av till Mora och myspys i goda vänners lag.

Fylld av beundran inför dessa starka kvinnor

Skrev nyss om Postkodmiljonären, och visst det krävs mod för att ställa upp där, men det är bara en droppe i havet mot vad det krävs för att bekämpa cancer. Sitter och tittar på Rosa Bandet-galan och är fylld av beundran inför den styrka och envishet som dessa kvinnor som just nu kämpar eller har kämpat sig igenom denna sjukdom besitter. Ja, och även de som kämpade men inte nådde ända fram.

Jag köpte Rosa Bandet häromdagen som jag stolt bär på min jacka. Gör det du med! En liten peng, en stor insats.

Läs mer om hur du kan stödja cancerforskningen!

Postkodmiljonären nästa...?

Såg på Postkodmiljonären nyss. Var det inte väldigt enkla frågor ikväll eller var min hjärna kanske ovanligt alert? Både jag och mannen i heta stolen klarade alla frågor upp till 75 000 kronor, utan en enda livlina. Och nu sitter jag här och tänker att man kanske borde vara med ändå, se hur långt man kommer.

Men samtidigt vet jag att jag andra gånger halkat ur nästan direkt. Ibland är ju en del frågor busenkla för vissa insatta personer, medan andra är riktiga blåbär på området. Det gäller väl som med det mesta att ha tur. Ja, en dos tur, en nypa skicklighet och några droppar jävla anamma.

Gotland - i mina drömmar

I dag åker mamma till huset på Gotland. Jag är inte avundsjuk, bara lite. Men så länge får jag drömma mig dit i fantasin, och leva på mina minnen från ön.


Gotland en vacker sommardag!

Ta disken ikväll - få mer sex

Efter att ha studerat 6 877 gifta par är forskarna på Montclair State University i USA nu övertygade - de par som delar rättvist på hushållsarbetet har mer sex.

Jaha, och detta kunde de inte ha kommit fram till utan studier. Jag menar, det är väl rätt självklart att om det alltid är samma person i ett förhållande som står för matlagningen, städningen, disken, tvätten och allt annat som ska skötas i hemmet, ja då kanske denne inte har så mycket energi över till sovrummet.

Så du där ute som lever i ett förhållande. Ta disken ikväll. Det lönar sig i längden.

Från att fundera till att älta är gränsen hårfin...

Från att fundera till att älta är gränsen hårfin och väldigt lätt att ta sig över. Och är man väl är över på "fel" sida kan det vara svårt att ta sig tillbaka igen. Jag är en tänkare och går ofta över gränsen... Detta är något jag är fullt medveten om och därför försöker jag att vara en sträng gränsvakt som inte släpper förbi mig själv alla gånger. "Stopp, vänd om! Du är inte välkommen in i ältandets träsk", ryter jag. Ibland hjälper det och jag vänder om, andra gånger tar jag ingen notis om vakten utan tar mig förbi ändå. Och då sitter jag där en stund och ältar och tycker synd om lilla mig, och när jag äntligen är klar kryper jag med svansen mellan benen tillbaka och vakten i mig suckar och frågar: "Vad skulle du dit och göra?" Och tänkaren i mig mumlar något ohörbart, för på en sådan fråga finns inget svar...

Saker att göra en grå och regnig höstdag

Oktober, regnet vräker ner vareviga dag och allt är tråkigt. Nej, vad är det för tråkig ton Sara. Det går väl att ha roligt även en frusen höstmånad. "Ingenting är omöjligt", för att citera Gunde Svan, expert i positivt tänkande. Och vem är jag att säga emot en sjufaldig VM-guldmedaljör? Nej, just det. Sagt och gjort, jag satte mig ner och fick ihop en lista på saker att göra en grå och regnig höstdag.

Tips för en regnig dag

Hoppa i vattenpölar.

Baka muffins.

Se filmerna du aldrig hinner se annars.

Tokstäda.

Dansa framför spegeln.

Fika hela dagen.

Skriv en bok.

Läs en bok.

Sov ut, länge.

Måla en tavla.

Sortera böckerna i bokhyllan efter färg.

Sortera kläderna i garderoben efter tycke och smak.

Spela spel.

Sjung karaoke.

Fixa ditt eget hemma-spa.

Möblera om.

Sticka vantarna du aldrig annars hinner bli klar med.

Skriv listor.

Lär dig Björn Ranelid-citat utantill.

Öva på olika dialekter.

Lek Idol med dina vänner.


Själv sysselsatte jag mig just en sådan gråmulen dag med att sortera böckerna i bokhyllan efter färg. Resultatet ser du här nedan.

Dessa hundar behöver en vän...

Planerar du att köpa hund? Grattis, du kommer att få en ny bästa vän! Och en trogen vän det är vad hundarna på Hundstallet i Stockholm behöver. Hit kommer hundar som inte fått den kärlek och omsorg de förtjänar. De behöver en husse eller matte som älskar dem villkorslöst och som de kan älska villkorslöst tillbaka.

Så du som planerar att köpa hund. Kika in på Hundstallets hemsida! Kanske finns din framtida bästis här.

Högst upp på listan står...

Sitter i soffan och ser på Babel på Svt24. Kvällens avsnitt handlar bland annat om social kompetens. Humor står tydligen högst upp på listan över egenskaper som vi gillar hos andra, och detta oavsett var i världen vi kommer från. Vi trivs i sällskap med människor som får oss att skratta, för skratt utsöndrar endorfiner i kroppen som får oss att slappa av och må bra.

Så vill du ha framgång hos dina medmänniskor. Säg eller gör något roligt. Det går hem hos alla.

Här är lite skoj som i alla fall får mig att skratta!

Jordens chans - en blogg om världen

Jag har startat en till blogg som jag kommer att skriva på parallellt med denna. Den har titeln Jordens chans och kommer att handla om vår värld och hur vi behandlar den.

Du hittar Jordens chans här!

Så får du Alexander Skarsgård på fall...

Det går bra för Alexander Skarsgård just nu. Amerikanarna älskar svensken. Nyligen utsåg tidningen People honom till ”den sexigaste nu levande mannen i Sverige". Ett rätt bra betyg måste man ju säga. Beundrarna är givetvis många, såväl manliga som kvinnliga. Och alla undrar de: Hur får man den svenske hunken på fall?

- Humor och intelligens är väldigt viktigt, svarade Alexander Skarsgård när tidningen People ställde honom frågan.

Åh, Alexander, efter det svaret lär dina fans inte precis minska i antal. Och kanske någon av dessa får dig att skratta så där lite extra och utmanar dig med sin vishet.


Alexander Skarsgård i succéserien True Blood. Bild från truebloodnet.com.

Lärt mig allt om IB-affärren och Uzbekistan...

Dagen började luuugnt. Faktum är att jag inte kom utanför dörren förrän det var dags för oss att åka på släktturné vid tre-snåret. Vi åt en sen frukost och läste i tidningen om Jan Guillous förehavanden. I artiklarna refererade journalisterna hela tiden tillbaka till IB-affären på 1970-talet, en omskakande politisk händelse i svensk historia som herr Guillou var med och grävde fram. Både jag och Petrus hade hört talas om denna IB-affär, men inte mycket mer än så. Och vad gör man då när man inte vet men vill veta? Jo, googlar såklart. Vi hittade bland annat en radiodokumentär från 2006 som vi lyssnade på liggandes i soffan. Ja, och sen var klockan nästan tre, och den planerade städningen gick i en rasande fart.

Min bror med familj som bor i grannhuset kom och plockade upp oss med bilen och sedan blev det släktturné i Sollentuna. Först en snabbis till pappa och Birgitta. Hej och kram och prat och kram och hej och vidare till mamma, Bengt och goa Gusten. Där åt vi favoriten tacos och fick se ett bildspel från mammas vistelse hos några familjer i Uzbekistan. I dag har jag med andra ord lärt mig allt om IB-affären samt en del om livet i Uzbekistan.

Nu fotbad och lite gottgott framför teven. Ha en supermysig söndagkväll.




Uzbekistan. Foto: Min kära mor.






Här hittar du radiodokumentären vi lyssnade på!

Sovjet-agenten Jan Guillou ett scoop

Igår dominerades Expressen av avslöjandet att Jan Guillou arbetat som hemlig Sovjet-agent för KGB. I dag domineras tidningen av att Jan Guillou arbetat som hemlig Sovjet-agent för KGB. Och så här lär det se ut några dagar eller veckor framöver.

Dagen innan avslöjandet fick jag höra att det var något stort på gång på Expressen, inte vad, men tidningens reportrar som egentligen inte skulle jobba kallades plötsligt in på redaktionen. Ett scoop! Maskineriet var i full rullning. Redaktionen slöt sig inåt, hemlighetsfulla men i febrilt arbete. Och så pang, på fredagen var nyheten ett faktum. Löpsedeln var för dagen extra starkt gul, den syntes från långt håll, och alla andra nyheter bleknade i jämförelse.

På Aftonbladet var man givetvis tvungen att skriva om avslöjandet, och för första gången på mycket länge angav de konkurrenten Expressen som källa. Det måste ha suttit långt inne. På Expressen jublade man såklart.

Jag förstår om du är besviken på mig...

Igår kväll sa jag att jag inte skulle ställa väckarklockan utan istället lita på kroppens inbyggda klocka. Precis innan jag släckte sänglampan ångrade jag mig dock och ställde alarmet på 10:00. Det hade jag inte behövt. Jag vaknade nämligen av mig själv redan halv tio.

Förlåt kroppen min. Jag borde ha förstått att du slår alla väckarklockor i världen. Jag förstår om du är besviken på mig. Eller rättare sagt jag känner din ilska i den mensvärk du givit mig i dag. Men nu har jag ju bett om ursäkt. Nu kan vi väl leva i harmoni med varandra igen.

Vem är det som kör det här planet?

Tanken var ju att jag skulle krypa ner i sängen under duntäcket och låta John Blund strö sitt sömnpulver över mig. Det var tanken ja. Men det blir inte alltid som man har tänkt sig. Jag sitter fortfarande här i soffan med datorn framför mig, för det finns ju så mycket skoj på det här som kallas internet. Ja, och rätt mycket underliga saker får man också ta del av. Jag läser bland annat om två piloter som under en flygning mellan San Diego och Minneapolis i onsdags hamnade i en sådan livlig diskussion att de glömde att landa. Ja, de hade sannerligen bara ögon och öron för varandra för inte heller reagerade de på anrop från flygledartornet som till slut satte in två militärflygplan i jakten på dem.

Hört från cockpit:
Pilot 1: Vem är det som kör det här planet egentligen?
Pilot 2: Hoho. Kör? Ja, det är ju vi...
Båda: Aaaaaahhhhhhh!!

Får jag gå och lägga mig klockan 22:00?

Får jag gå och lägga mig klockan 22:00 en lördagkväll, eller är jag världens tant då? Tant eller inte, jag får faktiskt lägga mig och sova när jag vill. Precis som jag får gå upp när jag vill imorgon. Jag har ingen tid att passa. Nåväl, jag ska visserligen ut och fara vid tretiden imorgon eftermiddag, men om jag går och knoppar nu så borde jag väl vakna av mig själv tills dess. Eller ska jag ställa alarmet ändå? För kanske att jag just i natt får för mig att sova 17 timmar, nej 18 blir det ju med den extratimme vi får när vi inatt ställer om till vintertid. (Ställ tillbaka grillen/klockan på vinten och fram med den på sommaren.)

Fast jag vill inte ställa klockan på ringning, jag har fått för mig att jag sover sämre med vetskapen om att något oljud snart ska väcka mig. Som om jag ligger på helspänn, med fingret på snoozeknappen hela natten. Nej, i natt ska jag sova djupt och skönt. Jag får helt enkelt lita på kroppens inbyggda väckarklocka. Klockan 10:00 ställer jag den på nu. Imorgon berättar jag hur det gick!

I natt fick jag sällskap av en hemlös man...

I natt när jag stod och väntade på bussen fick jag sällskap av en hemlös man. Vi hade båda flytt kylan och tagit skydd inne på 7-Eleven på Odengatan. Den hemlöse mannen ställde ner sina kassar med burkar och tomglas när han kom in och gnuggade frenetiskt händerna mot varandra, de var alldeles röda och fingrarna såg stela och oböjliga ut.

Mannen vände sig mot mig. "Vet du om det är den här helgen eller nästa som man ställer om till vintertid?" Jag som passande nog stod och kollade i min almanacka svarade snabbt. "Ja, det är nu natten mellan lördag och söndag." Mannen såg skeptisk ut och jag höll fram almanackan så att han kunde se med egna ögon. "Jaha, då hade busschauffören fel då, för han sa nästa helg. Men då får folk vara ute längre på krogen då på söndag. Roligt för dem."

Han fortsatte försöka mjuka upp sina fingrar. "Har du inga vantar", frågade jag försiktigt. "Nej, det blir så blöta när jag ska gräva efter burkar", svarade mannen. "Men det är bussigt att jag får komma in här och värma mig, det är jäkligt kallt om nätterna på vintern."
"Var sover du då?"
"På vintern sover jag inte på nätterna då går jag mest runt och letar brukar, det är för kallt för att kunna sova. På sommaren är det bättre, då kan man ligga ute i nån park och ta det lugnt."
Jag nickade och försökte leva mig in i hans liv. Att inte ha något att komma hem till. Ingen dörr att stänga om sig. Ingen soffa att krypa upp i. Ingen säng att drömma i.

När jag sedan klev ut i duggregnet och småsprang mot bussen satt mannen kvar på 7-Eleven. Väl inne i värmen på bussen på väg mot mitt hem såg jag mannens ryggtavla genom rutan. När jag stängde ytterdörren bakom mig. När jag kröp upp i soffan och halvlåg framför teven. När jag låg nerbäddad under ett tjockt duntäcke någon timme senare, ja då tänkte jag fortfarande på den hemlöse mannen. Jag funderade på vad han gjorde och var i staden han befann sig.

Runt 70 kronor berättade mannen att han kunde få ihop under ett bra dygn. 70 kronor ger ett mål om dagen på Mc Donalds. Ser jag mannen igen så ska jag bjuda honom på något gott. Och ett par vantar tycker jag ändå att han ska ha. Ett par tjocka fingervantar med varmt ludd i.

Vi fick varsitt skyltdockshuvud...

Vad skönt det ska bli med fredagsmys ikväll. Jag ska slänga mig i soffan och mumsa praliner och somna tidigt framför en halvbra film. Så tänkte jag när jag vaknade imorse.

Och här sitter jag nu framför datorn, 18 timmar senare, och har varken hunnit ligga i soffan eller fått i mig en endaste pralin. Efter jobbet i dag styrde jag nämligen mina steg mot Miguels och Kalles nyöppnade café och hörlursbutik Yeadio på Tulegatan i Stockholm. Där fick vi genast varsitt skyltdockshuvud i frigolit i handen, som vi skulle måla efter egen fantasi. Mitt huvud blev efter många omgångar färg slutligen helsvart med röd mun. Dessa huvuden ska pryda fiket/butiken och givetvis ska våra konstverk vara "klädda" i hörlurar. Imorgon ska jag lägga ut lite bilder på dessa fantasifulla skapelser.


Den här coola tjejen med hår av hushållspapper tog flera timmar att få fin. Men resultatet blev som ni ser fantastiskt.


Malins huvud blev så här snyggt.

Förbud mot högklackade skor och smink

Skolans nya regel: Ingen student får bära kvinnokläder, högklackade skor och smink. Ja, på Morehouse College i USA har man fått nog av en del elevers utsvävande livsstil, och därför förbjuder man nu samtliga studenter att bära någon form av ”kvinnoattribut”.

På den anrika skolan som enbart tar emot manliga sökande går 2700 studenter, och några av dem stör alltså ordningen enligt skolledningen.
- Det handlar om ungefär fem studenter som lever en gay-livsstil, de klär sig på ett sätt som man inte förväntar sig av Morehouse-studenter, säger William Bynum, studierektor på skolan.

När man ändå var i gång såg man även till att förbjuda pyjamas i allmänna utrymmen, solglasögon, huvudbonad inomhus samt att gå barfota på campus.

Här kan du läsa mer om detta!

Ja till homovigsel...

Äntligen! Kvinna och man. Kvinna och kvinna. Man och man. Nu får alla förälskade par vigas i Svenska kyrkan. Det spelar inte längre någon roll vad man har mellan benen, kärleken sitter ju inte där. Detta måste man ha insett på kyrkomötet i dag då man röstade ja till homovigsel i kyrkan.

Grattis Sverige!

"Fotbollstjejerna" tar ut silikonbrösten

Ett tag var det väldigt populärt att lägga in silikon i brösten, var och varannan tjej gick omkring med två fotbollar under hakan som de lekte tittut emellan. Det ansågs av någon anledning sexigt. Var, hur och med vem denna silikonhysteri började är oklart, dock är det tydligt att detta är så 1999. För i dag tio år senare har flera av dessa "fotbollstjejer" tagit bort sina gigantiska bröst.

Och trenden verkar hålla i sig. För några veckor sedan gick Linda Rosing ut i media och sa hon fått nog av sina gigantiska tuttar, att hon gjort dem för att hon var osäker på insidan, men att hon nu kände sig trygg med sig själv och därmed inte behövde sina silikonbröst. Och i dag läser jag att inredaren Lulu Carter ska plocka ut sina silikonkuddar och göra lampskärmar av dem. På sin blogg skriver hon: Och alla Ni kvinnor som funderar på större bröst.. tänk efter före och gör inte "hyllan" så iögonfallande att Du slutar få ögonkontakt med det motsatta könet. Om Ni förstår..

Ja, vad säger man...Djupt olyckliga Lolo Ferrari hade ständig värk på grund av sina bröst. Hon kunde inte sova på mage och knappt på rygg heller eftersom brösten var så tunga. Varför opererade hon då både ansikte och kropp för miljontals kronor?
- Jag skämdes, jag ville förändra mitt ansikte, förvandla mig själv. Egentligen ville jag nog bara dö, berättade Lolo i en intervju.
Några år senare dog Lolo Ferrari under oklara omständigheter. Hon blev 37 år.


Lolo Ferrari. Bild från The Sun.

En tavla målad av naturen...

Att titta ut genom fönstret den här årstiden är som att titta på en tavla i tusentals nyanser av gult, grönt, rött och orange. Denna tavla är målad av naturen och ingen konstnär kan komma i närheten av att skapa någonting så vackert. Har inte hunnit ut och föreviga årets färgexplosion med kameran, men här är minnen från förra hösten.






Lövregn.








Fasters ögonsten.

Isabelle Caro så skör och så stark...

Jag ser på bilden av 29-åriga Isabelle Caro, den franska modellen som för ett par år sedan lät sig fotograferas av fotografen Oliviero Toscani. Det var inte bilder för någon reklamannons eller till någon tidning. Det var för att visa världen att det råder ett skevt skönhetsideal i modebranschen som i sin tur smittar av sig på miljontals unga pojkar och flickor som ser upp till dessa modeller. Isabelle lider själv av anorexi sedan 13 års ålder. Som sjukast var hon år 2006 då hon på grund av sin undervikt låg i koma. Isabelle Caro vägde då 23 kilo.

Jag ser på bilden och tänker på debatten kring Ralph Laurens reklamaffisch på modellen Filippa Hamilton. Affischen som retuscherades så kraftigt att Filippas huvud på den färdiga bilden var bredare än hennes höfter. Ralph Lauren bad efteråt om ursäkt för det inträffade och drog in annonsen. Ett tips till nästa gång är att först titta så att resultatet ser bra ut och sedan publicera det.


Isabelle Caro. Bild från style.popcrunch.com.

Elvira Bira spelar ukulelepunk

Det är kul när människor vågar vara och göra annorlunda. Elvira Bira spelar punk på ukulele, som den enda kända artisten i världen.

Lyssna på Elvira Bira här!

Burk-Curt blev miljonär på att samla tomglas...

Curt Degerman samlade burkar och tomglas i över 30 år. Därför gick han under smeknamnet Burk-Curt i hemstaden Skellefteå. Utifrån hans leverne kunde man lätt tro att Burk-Curt var en fattig och mindre begåvad man. Men det ögonen ser och hjärnan drar slutsats av är inte alltid sanningen.

Burk-Curt var nämligen ingen fattig man. När han dog förra året lämnade han efter sig en förmögenhet på 12 miljoner kronor. Inte heller var han klen i sinnet. De pengar han fått ihop på att panta burkar och tomglas hade han smart investerat i olika fonder. Lärdom: Allt är inte alltid som det ser ut att vara.

Läs mer om Burk-Curt här!

Siktade högt men föll ner platt som en pannkaka..

För uppmärksamhet, kändisskap och pengar verkar folk kunna göra det mesta. Senast i raden är ballongpappan Richard Heene. I förra veckan slet sig hans hemmabyggda luftballong från trädgården där den var fastsurrad (enligt hans version). Samtidigt försvann familjens sexårige son Falcon spårlöst. Här skulle nog i alla fall jag ha börjat med att leta igenom huset efter pojken. Men inte familjen Heene. De ringde istället media för att berätta att deras son Falcon befann sig ombord på en förarlös ballong högt upp i luften.

Miljontals amerikaner kunde följa ballongfärden live i teve och när den väl kraschade befarade man det värsta. Men ballongen var tom. En kort stund därefter rapporterade Richard Heene att sonen hittats välbehållen, han hade gömt sig på vinden under hela dramat.

När familjen senare intervjuades i teve råkade den stackars pojken försäga sig: ”Men ni sa ju...Vi gjorde det ju för showens skull.” Oops! En miss av pappan att göra verklighet av denna galna idé och dessutom involvera sitt barn i den. Nu riskerar Richard Heene upp till sex års fängelse och 500 000 dollar i böter.

Så vad har vi nu lärt oss av denna historia då? Jo, att kändisskapet kan stå dig dyrt. Att du kan sikta högt men falla ner platt som en pannkaka innan du hinner njuta av utsikten. Att du inte ska ljuga, eller i alla fall inte försöka tvinga barn att ljuga, för de är bra mycket smartare än så.


Richard Heenes hemmabyggda ballong. Foto: telegraph.co.uk.

Lyckorop till Massive Attack

Massive Attack spelade på Annexet i kväll och jag var där. När jag fick förfrågan om jag vill gå med på konserten kände jag igen bandnamnet men kopplade ihop det med hård musik á la Rage against the machine. Ja, det politiska engagemanget har de visserligen gemensamt med i samma musikgenre hör de inte hemma.

Publiken inklusive jag själv var som svensk publik oftast är, nämligen otroligt blygsam - inte röra sig för mycket och inga överdriva applåder. Damen framför mig var inte från Sverige utan från Tyskland och hon kunde konsten att digga musiken. Det var dans, det var glädje och det var spontana lyckorop. Och när hon släppte loss tillät även jag mig att lyfta fötterna från marken. Och det kändes skönt, väldigt skönt!

Lyssna på Massive Attack här!

Tackar Anna Anka för ditt genombrott

Komikern Anna Blomberg har fått sitt stora genombrott, och detta tack vare Anna Anka och de övriga Hollywoodfruarna.

Se Annas parodi på Anka!

Han bar mig till sängen...

Så var en ny dag kommen, om än en väldigt regnig sådan. Jag som tänkt gå ut på stan, och då inte bara fönstershoppa utan faktiskt få med mig några fina och nödvändiga saker hem. Men ut nu, nej tack. Det blir liksom inte alltid som man har tänkt sig, och det är det som gör livet så spännande.

Ja, nu kanske inte detta var det bästa exemplet på en spännande vändning, men... nåja, vad hitta på istället. Ikväll har min kära vän Erika inflyttningsfest så ta mig utanför dörren de närmaste timmarna och hitta en present till henne det måste jag. Kanske samtidigt då ska passa på att gå till videobutiken och hyra Taxi Driver. Jo, den gick ju på teve igår och jo jag hade också krupit upp i soffan, laddad. Men vad är det för stil av Svt att visa en sådan klassiker klockan halv elva. Har teve-tablåfolket aldrig hört talas om fredagströtthet?

Jag försökte koncentrera mig, men det gick bara inte. Klockan halv tolv satt jag och höll upp ögonlocken. En timme kvar, kom igen Sara. Men det är inte så man ska se en film, och Taxi Driver är värd så mycket mer. Det hela slutade med att John Blund bar mig till sängen, åh om det ändå hade varit Robert De Niro

Are you talkin´ to me?

Snacksen är framplockade och colan på kylning - Robert De Niro i en taxi kan bara bli succé. Ja, jag är en faktiskt en av de få som inte sett Taxi Driver än, men ikväll är det dags. Dock har jag sett en hel del annat med De Niro, för som barn var jag hemligt förälskad i den mannen. Jag tror att det var för att han påminner om min egen far, ni vet en period i livet är ju flickor kära i sin fäder och pojkar i sin mamma. Och även om min förälskelse med åren blivit svalare så har min fascination för Robert De Niro blivit allt starkare. Han är en mäktig skådis.

"You talkin' to me? You talkin' to me? You talkin' to me? Then who the hell else are you talkin' to? You talkin' to me? Well I'm the only one here. Who the fuck do you think you're talking to?"

Färjan-tjej: "I sängen vill de ha oss lite större"

Slår på teven och hamnar i taxfreen på en finlandsfärja. Två norrländska killar står och väljer i sprithyllan. "Du ska väl ta nå vin ifall du få me en tjej till hytten", säger den ena killen till den andre. Sagt och gjort. En låda rödvin åker ner i shoppingkorgen.

I nästa scen sitter fyra tjejer i sin hytt, lite runda under fötterna. De berättar om hur bra de trivs med sina mulliga kroppar och hur lätt de har för att få ragg. "Killar vill ha en viss typ av tjej att visa upp, men i sängen vill de ha oss lite större", förklarar en av tjejerna in i kameran.

Det är spännande det här. För även om jag läst om Färjan-Håkan i kvällstidningarna, så är det första gången jag ser själva programmet. Det är inte så att jag med sorg missat Färjan tidigare, det är helt medvetet. Jag mår nämligen direkt dåligt när jag ser människor göra bort sig eller förlöjligas på teve. För jag vet att det är något de kommer att få äta upp, även när strålkastarna släckts och kamerorna stängts av. Det är av den anledningen jag inte ser Idol. Dock kanske jag ska se ikväll. För de som är kvar nu kan ju faktiskt sjunga, och då riskerar de inte att bli totalt utskällda. Dessutom är det ju Michael Jackson-tema i kvällens Idol. Kan bli en Thriller!

Oj, nu är reklamen slut. Nu fortsätter färjan glida fram. Fullt ös!


Färjan-Håkan. Foto: Kanal 5.

En spark mot våldet

På söndag är det ett år sedan Ahmed ”Romario” Ali, blev knivskuren till döds intill E4 i Stockholm. För att hedra hans minne och samtidigt ge våldet som tog hans liv en känga arrangerar ungdomar från Husby i helgen eventet ”En spark mot våldet”

På lördagskvällen bjuds det på livemusik utanför ungdomsgården Reactor, uppträder gör bland annat rapparen Pato Pooh och hiphop-duon Ison och Fille. På söndagen anordnas en fotbollsturnering där segrarna får en silverbuckla med Romarios namn inristat.

Bra initiativ! För vi kan aldrig låta hat och våld vinna. Tro och hopp är så mycket starkare, och störst av allt är kärleken.


Romario. Bild från nyheter24.

Öka sexlusten med rätt ingredienser

Är lusten sådär och sexlivet obefintligt? Det kan bero på dålig kosthållning, eller i alla fall att du inte äter enligt orgasmdieten. Ja, glöm GI, Atkins, och allt vad de heter, det är dåtid, passé, på utelistan. I dagens sönderstressade samhälle måste även dieterna anpassas efter vårt leverne, och med orgasmdieten kan du slå två flugor i en smäll - få ett bättre sexliv och gå ner i vikt på köpet.

Så nästa gång du är och handlar, fyll korgen med erotikhöjare som svamp, kakao, bär, alger, örter, rötter, frukter och nötter och känn hur du fylls av lust. Och glöm inte att se till så att din partner får en dos av samma mirakelmedicin.

Jaha ja, hur ska jag nu avsluta detta på ett bra sätt. Har ju liksom skrivit allt jag ville, och ändå känns det som att slutet blev hängande i luften. Nåja, iväg med sig nu och laga middag. Kanske svampsoppa på menyn?

Läs mer här!

Ett fall för Louise - för barnens skull?

När det brittiska programmet "Supernanny" sändes i tv tyckte jag det var ren galenskap. Uppfostra barn med uppenbara emotionella problem framför en kamera och sedan visa det för en miljonpublik, bara tanken är skrämmande. Men de inblandade barnen far inte illa av detta, försvarar sig Nanny-förespråkarna.
Okej, och vem är de att avgöra detta? Dessa barn mår ju redan så dåligt över sin livssituation, så hur skulle någon märka om de plötsligt mådde ännu sämre?

Men sådana här program säljer, vilket Svt nu insett. Fast varför ta brittiska barn när vi har tusentals här på hemmaplan som mår dåligt, resonerade någon samvetslös idékläckare på kanalen. Hurra, ropade övriga medarbetare, vi gör vårt eget program. Japp, och så blir det också. Låt mig presentera ”Ett fall för Louise”. I programmet träffar och hjälper psykoterapeuten Louise Hallin familjer där barnen tycker att deras föräldrar beter sig fel, som Nanny alltså fast omvänt.

Och jag håller visserligen med om att barnen och inte minst deras föräldrar är i stort behov av professionell hjälp, men att utnyttja deras sårbarhet för att göra bra underhållning, det är inte rätt metod. Man hänger ut dessa barn, kablar ut dem över världen och tycker samtidigt att man gör dem en god gärning, det går liksom inte ihop.

Hör vad en professor i pedagogik tycker om programmet!

Ingen människa är fullkomlig...

I tisdags middag med Maria, igår fika med Jessica och ikväll träffa pappa. Tre väldigt olika människor, men lika fantastiska. Det är bra att stanna upp ibland och glädjas åt vilka fina personer man har äran att omges med. Tänk att vi funnit varandra och att vi funkar med varandra.

Och så är det ju för oss alla. Vänskap och kärlek bygger på ömsesidig respekt. De negativa egenskaperna har vi överseende med för att dessa gör våra älskade kompletta. För ingen människa är fullkomlig, vi har alla brister och fel. Men för att vi ska fungera ihop gäller det att de positiva egenskaperna lyser starkare.


Jag och pappsen i New York för två år sedan.

Ska det vara så mycket begärt?

Jaha, då kan jag lägga till "skela" på mitt cv. För här sitter jag i soffan med ett öga riktat mot fotbollen på teven och det andra fokuserat på datorskärmen. Sverige-Albanien, bra fart på bollen från blågult. Nu kan väl Malta vara lite bussiga och få in sisådär fyra mål. Snälla för vår skull. Tänk på allt vi gjort för er, eller kommer att göra åtminstone, om ni bara ser till att vinna den där matchen mot Portugal. Ska det vara så mycket begärt?

Ica-reklamen väcker känslor...

Ja, även jag undrade vad Ica höll på med när jag såg deras senaste reklamfilm med den nya praktikanten, funktionshindrade Jerry. Var det ett skämt eller var det reklambyrån som efter år med Stig och Ulf fått nog och nu visade sitt missnöje på det här sättet? Nej, dubbelfel av mig. I dag läser jag nämligen att syftet med reklamfilmen är att spela på folks fördomar mot utvecklingsstörda och att väcka debatt. Dessutom är det ju även ett smart sätt att få lite gratisreklam. Expressen skriver om det, Aftonbladet skriver om det, och jag skriver om det – och tillsammans når vi ju ut till en rätt stor del av Sveriges befolkning…(japp, jag är inte blygsam här inte).

Just nu är det dock svårt att förstå hur man tänkt att reklamfilmen ska förändra fördomarna mot utvecklingsstörda. Men enligt Ica kommer det en fortsättning, och med den kommer också budskapet.

Se reklamfilmen här!

Höstens vackra färger...

Vem sa att hösten är mörk och färglös? Bilden är tagen i ett höstmålat Vallentuna.

Den ger honom en vinst på 1.4 miljarder...

Har du massvis med pengar på banken som du inte vet vad du ska göra av? Varför inte köpa konst för stålarna? För 1.5 miljarder kronor kan du bli ägare till Leonardo da Vincis målning ”Kvinna i profil”. Ja, namnet är förvisso mitt påhitt men resten är sant. Tavlan såldes senast 2007 för blygsamma 130 000 kronor, då med konstnär okänd. Men sedan dess har man alltså luskat ut att konstnären bakom verket är självaste Leonardo da Vinci.

Det var den nye ägaren som insåg att tavlan kunde vara ett verk av den store Leonardo. Detta sa han dock såklart efter att han hade köpt den. Ett smart drag som, om han säljer tavlan, ger honom en vinst på runt 1.4 miljarder kronor. Lite synd tycker jag dock om den tidigare ägaren, hon måste känna sig lite snuvad på… allt. Hon fick aldrig njuta av att ha en da Vinci på väggen och de där tusenlapparna hon tjänade på tavlan måste nu kännas som sandkorn i öknen.


"Kvinna i profil"


Ps. Dags att kolla din konst hemma. Kanske hänger det en miljard eller två på väggen.

Läs mer här!

Gårdagen i Vallentuna

På tåget ut till Vallentuna. Det tar sin lilla tid så det gäller att ha bra läsning på vägen.


Funderar lite.


Äntligen framme hos mysiga Maggan och Sven.


De bjöd som alltid på godsaker.

Jag är inte 20 år längre...

Jag är inte 20 år längre. Inte 25 år heller för den delen. Jag är 29 år och en glad natt med lekar och dans sätter numera sina spår. Nej, jag syftar inte på rynkor och påsar under ögonen, för jag har inte vågat granska mig själv så noga i spegeln efter helgens bravader. Men jag är trött. Nu kan ju detta delvis bero på att jag inte gav mig själv den sovmorgon jag behövde på söndagen, men bara delvis.

En gång i en avlägsen tid kunde jag vara ute och svänga mina lurviga natt efter natt, kropp och knopp klagade inte på den tiden. I dag är det annorlunda. Huvudet är tyngre än tyngst dagen efter, ögonlocken hålls uppe enbart med viljans kraft och benen väger bly i varje steg jag tar. Jag kan inte dricka alkohol och vara uppe till klockan fyra längre. Det funkar inte. Det är bara att acceptera.

De fann varandra i fängelset...

Jag ljög i mitt förra inlägg. Eller nej, jag ljög inte men det blev inte som jag trodde då. Jag skrev att jag inte skulle se dramadokumentären om Hagamannen, och här sitter jag nu och tittar på...ja just det, dramadokumentären om Hagamannen. Och inte nog med det, samtidigt som programmet visas så googlar jag denna galning. I träffarna jag får upp kan jag bland annat läsa att Hagamannen, eller Niklas Lindgren som han heter, numera är bästis med våldtäktsmannen och mördaren Anders Eklund. De två träffades i fängelset och numera fikar de tillsammans där inne var och varannan dag.

Jag undrar vad de pratar om när de ses? Om de låtsas vara normala eller om de står för vad de har gjort? Är de stolta eller skäms de? Ser de upp eller ner på varandra eller betraktar de varandra som jämlikar? Usch, nej jag vill inga svar ha. De kan få sitta där bakom galler och snacka bäst de vill. De förtjänar varandra.

Hagamannen - bra tv?

Om en kvart börjar SVT:s dramadokumentär om Hagamannen. Jag har velat hit och dit men nu bestämt mig för att inte se programmet. Visst är jag nyfiken på denna galning och vad som drev honom till att under flera års tid överfalla och våldta kvinnor i Umeå. Jag undrar hur han var som make och far och hur det var möjligt för honom att leva ett sådant dubbelliv utan att någon märkte det.

Som sagt, jag är nyfiken, men ändå känns det inte rätt att sitta och snaska i denna tragedi. Hade det varit en dokumentär hade jag nog tittat, men som nu med skådespelare och...nej, det känns inte bra. Hagamannens hustru har förståeligt nog försökt att stoppa sändningen, för hennes och inte minst för deras gemensamma barns skull. De flesta av offren har avböjt att se en förhandsvisning av programmet, för dem var verkligheten hemsk nog.

Tjejpartaj med lekar, dans och Michael-moves

Igår var det tjejpartaj hos födelsedagsbarnet Maria. Hon bjöd på god mat med morotstema- pasta med tillhörande sås gjord på bland annat morötter samt till efterrätt en sagolik morotstårta.

Dessutom blev det en hel del lekar. Vad sägs om hela havet stormar, charader samt dansfrys. Den sistnämnda leken går ut på att alla dansar utom en som är domare och som helt plötsligt säger "frys", varpå alla dansare ska frysa i sina rörelser. Den vars reaktionsförmåga förmåga för stunden är lite sämre än de andras åker ut. På födelsedagskalas när jag var yngre lekte vi ofta hela havet stormar, och formen satt kvar så här 20 år senare. Japp, i den leken tog jag hem segern.

När vi ätit, lekt, skrattat och dansat våra Michael Jackson-moves var det dags att göra stan, där dansen fortsatte några timmar till.

Längtan efter hund...

Uppvuxen med hund. Nu vuxen utan hund. Men det händer att jag längtar efter en egen vovve. Men jag har ju alltid Gusten, mammas och Bengts gosing!

Min underbara vän...

Ikväll blir det kalas hos min underbara vän Maria som i dag fyller 29 år. Stort grattis fantastiska du!

Maria och jag!

Massa minnen som trängs i min hall...

Det står en massa minnen och trängs i min hall. Pappa och Birgitta var nämligen här imorse och lämnade fem kartonger med smått och gott från min barndom, kartonger som stått på deras vind i över tio år. Det är som julafton här hemma, fast ännu bättre.

Jag har läst Boken om mig som jag skrev 14 år gammal och en massa skoluppsatser, samt bläddrat i mina gamla favoritböcker (och som den bokmal jag var så är det en hel del). En kartong var fylld med barnkläder, med alltifrån små mössor med vacker brodyr på till stickade tröjor i 1980-talets starka färgkombinationer.

Allt ska upp i ljuset, dammas av och beundras. Den planerade städdagen kan jag med andra ord glömma för tillfället.


Vi har alla varit små. Hittade detta dagiskort på mig i en av kartongerna. Då och nu!

Retuschering - Ralph Lauren ber om ursäkt

Okej, alla modebilder retuscheras, det vet vi vid det här laget. Men Ralph Laurens senaste reklamkampanj är ändå att gå steget för långt. På bilden syns modellen Filippa Hamilton posera, dock är det svårt att koncentrera blicken på något annat än hennes minimala, ja på gränsen till obefintliga, midja. Det finns ju inget där som håller upp hennes överkropp. Huvudet är större än höfterna. Hon är bara ett stort huvud med en liten, liten kropp därunder. Går det så dåligt för Ralph Lauren att de måste anlita blinda redigerare?

Istället för att erkänna misstaget valde Ralph Lauren först att anklaga kritikerna som publicerat bilden på diverse bloggar för intrång i upphovsrätten. Men till slut förstod även klädjätten att det inte gick att tala bort den här tabben. I ett uttalande kröp de till korset och bad om ursäkt:
"I 42 år har vi byggt vårt varumärke på kvalitet och integritet. Efter ytterligare undersökning har vi insett att vi är ansvariga för den dåliga bildbehandlingen och retuscheringen som resulterade i en mycket snedvriden bild av en kvinnas kropp".

Bilden som fick Ralph Lauren att be om ursäkt


Bild från boingboing.net.

Dagens citat

"Jag förtjänar det inte"
Herta Müller, årets nobelpristagare i litteratur.

"Jag älskar henne fortfarande, men hon är efterbliven"
Guy Ritchie om ex-hustrun Madonna

"Är man trygg i sig själv behöver man inte fixa brösten"
Linda Rosing, som nu tar ut bröstimplantaten.

"Det var dadelkalas inne hos mig”
Prinsessan Victoria om sitt besök i Arabemiraten.

Mammas pojkar

Mammas pojkar! Tio minuters tittande räckte mer än väl. Nu kan jag inte med att kolla längre, men jag hör teven ute i vardagsrummet. Femton minuter kvar sedan vågar jag mig ut dit igen, inte en minut tidigare. Jag gillade inte Big Brother och än mindre Paradise Hotel och detta är en blandning av de båda.

Galna mammor med galna åsikter.
Hysteriska tjejer som snackar skit om allt och alla.
Mjäkiga killar som låter mamma styra deras liv.

Det sägs att kärleken är blind men i det här programmet ska allt synas genom kräsna modersögon. De kommer ju hitta fel på varenda tjej de möter. För att klippa navelsträngen är det väl inte tal om.

Vågar kasta kläderna på riktigt

Nakne kocken släng dig i väggen, eller i ugnen om du så föredrar. Här är några som vågar kasta kläderna på riktigt, offentligt, samtidigt som de småpratar över öl och fish´n chips.

En hyllning till människokroppen, säger initiativtagaren med det passande namnet Natalie Bak.

Herta Müller...

Stämningen var förväntansfull, Gert Fylking hade lyckats ta sig förbi vakterna och på världens kulturredaktioner var texterna redan förberedda – nu var det bara namnet som fattades. Och där kom han så, Peter Englund, som nyligen efterträdde Horace Engdahl som akademins ständige sekreterare. ”Äntligen” hördes det från publiken, lättade skratt från åhörarna och sedan... Årets nobelpristagare i litteratur heter Herta Müller.

Vem? Nej, jag känner inte till henne och det står jag för. Sedan finns det säkert några som med förvånat uppspärrade ögon undrar hur jag kan ha missat henne. ”Hon är ju bara så fantastisk, jag har läst alla hennes böcker.” Mm, det har du säkert gjort, själv har jag en massa bra läsning att se fram emot.

Göran, Alicia och Hasse

Så, då var jag så gott som klar med Göran Persson-artikeln. Lite finslip kvar bara. Känns bra, väldigt bra!

Men jag har inte suttit och skrivit hela kvällen. De senaste timmarna har jag och min brorsdotter Alicia röjt runt hemma hos bror och svägerska. I dag var det faster som hämtade på dagis, faster som lagade middagen, faster som hällde upp badvattnet och plaskade med badankorna och faster som läste bok. När min bror kom hem låg alla leksaker utspridda över golvet. Jag och Alicia låg i soffan och halvsov framför teven som visade My little pony.

Nu ska jag snart se Efterlyst. Förmodligen somnar jag i soffan. Bäst att borsta innan tänderna Hasse Aro dyker upp i rutan, för det tar emot att halvsovandes på vägen från soffan till sängen behöva slinka in i badrummet och tvätta gaddarna.

Sov gott och dröm sött!

Bli modell du med...

Den tyska modetidningen Brigitte har fått nog av trådsmala modeller med size zero. Därför ska läsarna nu få ta över modelljobben i tidningen. Via hemsidan kommer man via en audition kunna konkurrera ut såväl Heidi Klum som Kate Moss.

Hmm, vill jag synas i en tysk modeblaska. Ja, varför inte!

Kika in på Brigittes hemsida här (ett plus om du förstår tyska)!

I dag är det herr Persson och jag

Är hemma i dag och skriver, ja inte på bloggen, eller jo det gör jag ju nu, men det är inte därför jag är hemma. I dag ska jag nämligen bli klar med min intervju med Göran Persson. Jag har förflyttat mig ut till köksbordet där min dator samsas med en nyköpt latte, en påse choklad, ett vinglas fyllt med vatten, en pappershög, ett block, några pennor, en bandspelare och en hjärtformad sten som jag hittade på Gotland i somras (ja, stenen har ingenting med dagens arbete att göra, men den får vara med ändå).

I mjukisbxyor, fårskinnstofflor och kofta sitter jag här och skriver så fingrarna glöder, eller nåja inte just i denna stund, för nu matar jag in chokladbönor i munnen med ena handen samtidigt som jag skriver med den andra. Gott men i längden inget bra arbetssätt. Nej, nu tillbaka till herr Persson


Kaffe är bra en dag som denna!


Tänker, skriver, och tänker lite till...


Någon som vet hur den där herren gjorde som kunde förvandla vatten till vin?

Skakar rumpan - inte brösten...

Återigen måste jag slå ett slag för afrikansk dans. Det är andra terminen jag dansar och som med det mesta här i livet så blir det bara roligare och roligare ju mer man lär sig. Det är visserligen fortfarande min rumpa som skakar när det ska vara brösten/bröstkorgen, och jag kan ännu inte under uppvärmningen spreta med vänster hands fingrar och höger fots tår samtidigt som jag kniper i ihop höger hands fingrar och vänster fots tår. Men jag försöker och det går framåt.

Va, tänker ni som fastnat i spreta/knipa och prövar detta i just denna stunden, det är väl ingen konst. Nej, inte en gång kanske men pröva att växla snabbt mellan de båda flera gånger. Hajar ni nu? Hjärnan verkar liksom inte få ihop det. Att göra likadant på samma sida är enkelt, men när man ska knipa diagonalt och dessutom koncentrera sig på att spreta med den andra handen och foten, ja då blir svårare, i alla fall för min knopp.

Men nu var det ju inte svårigheterna jag skulle fastna i, utan hur roligt det är att dansa och hur bra jag mår av det, både i kropp och själ. Kolla nedanstående klipp och dras med i glädjen!

Se mer här: Med rytmen i blodet!

Och lite mer...

Märklig intervju...

Thomas Bodström var gäst i lördagsintervjun i Sveriges Radio i helgen. Märklig intervju måste jag säga. Det kändes som om reportern gjorde en kritisk granskning av sitt intervjuobjekt. Frågorna smattade som kulspruteeld och när den anklagade försökte försvara sig laddades vapnet om och avtryckaren trycktes återigen ner. Något givande samtal blev det aldrig. Och när programmet väl var till ända kände jag mig lite frånlurad på 35 minuter av min tid.

Nattmacka...

Ojojoj, vad mat dessa två kvinnor lagar. Hur hinner de med allt och var tar all mat vägen? Nu måste jag gå och ta en nattmacka. Sedan sussa mätt och belåten!

Rånarna - verklighetens hjältar

Helikopterrånarna i Västberga är nog stolta när de läser dagens tidning. Enligt Time Magazine är deras insats nämligen värd en placering på tidningens lista över historiens mest spektakulära kupper och rånet beskrivs "som hämtat ur Mission Impossible".

När man läser artikeln får man känslan av att dessa rånare är verklighetens hjältar. Det Tom Cruise gör på vita duken gör dessa herrar live, utan stuntmän eller specialeffekter. Mm, man kan bli berömd för det mesta här i livet. Råna lite här, säg lite provocerande saker där eller ha sex naken i teve. Vill du bli känd finns det många tänkbara vägar att gå.

Läs Time Magazine här!

Låt din nalle få sprida glädje...

Har du en nalle hemma som du känner skulle sprida större glädje och få mer uppmärksamhet i någon annans famn? I så fall ska du bege dig till Junibacken, där man under oktober månad har nalleinsamling till förmån för SOS Barnbyar i Baltikum. Som tack för din gåva får du ett nallediplom och dessutom mår du bra i själen över att veta att du har gjort en annan människa glad. Den 27 oktober avslutas insamlingen med en nalleparad från Junibacken till Skansen där alla barn under 15 år som lämnat in en nalle får gratis inträde hela dagen.

Så var har du dina gosedjur – i en kartong på vinden eller längst ner i källaren där de aldrig får krama eller kramas? Låt dem få komma upp och sprida sin mjuka glädje till någon som verkligen behöver det.

Läs mer här!

Kill Bill 3 på gång

I dag avslöjade Quentin Tarantino att han planerar att göra en Kill Bill 3. Jag kan ju inte bli annat än glad eftersom Kill Bill 1 hamnar på min topp tio-lista över de bästa filmerna jag sett, och tvåan är även den suverän. Men samtidigt som jag är förväntansfull är jag också aningens nervös, det är svårt att slå något som redan är världsklass. Men är det någon som klarar det så är det Tarantino, och så länge Uma Thurman är Beatrix Kiddo kan det bara bli bra!

Läs mer här!

Se Kill Bill-klipp här!

Jag föll för Alicia

En nivåhöjning i trottoaren. Min vrist vek sig. Hjärnan signalerade varning och på en mikrosekund vred sig min kropp några decimeter åt vänster, bort från den hårda asfalten och mot gräset. Och sedan föll jag, som i slowmotion såg jag hur marken kom allt närmre. Och det hade inte varit lika läskigt om jag varit ensam i mitt fall. Men det var jag inte. I min famn bar jag min brorsdotter, vi var alltså två som var på väg neråt.

Det är märkligt hur vi fungerar ändå, det var som att min kropp och jordens dragningskraft enades om att "okej, neråt men långsamt". Jag och Alicia föll, men inte värre än att den väntade smällen uteblev och istället fick vi en mjuk landning i gräset. Visst det resulterade visserligen i en värkande vrist, lite gråt och en skamsen jag, men några minuter senare kunde vi skratta åt det inträffade och modiga Alicia vågade åter klättra upp i fasters famn.

Titta här: Min look alike - vi dras mot jorden!


En stund senare - en glad Alicia intar teve-ställningen framför Pippi.

Smygbloggar på toaletten

Jag röker inte, jag snusar inte, jag använder inte droger och jag behöver inte dricka alkohol varje helg för att må bra. Jag har med andra ord inga laster, inget beroende - trodde jag. Men det var då det. För några timmar sedan knackade det nämligen på toalettdörren här hemma som jag för ovanlighetens skull hade låst. "Är du klar snart?" Petrus röst utanför, lite otålig. "Ja, jag ska bara...", svarade jag. Några minuter senare vred jag om låset och försökte obemärkt smita in i sovrummet. Men försent. Petrus hade sett mig. "Har du datorn med dig in på toa?, frågade han förvånat. Jag försökte se oskyldig ut. Han skrattade högt. "Har du smygbloggat?" Jag stirrade oförstående på honom, eller försökte göra det i alla fall, men det är svårt när man innerst inne vet att man är skyldig. För han hade rätt, jag hade suttit på toaletten och bloggat.

Petrus tycker att jag sitter framför datorn och skriver för mycket, och jag har lovat att skärpa mig. Men imorse blev begäret för starkt och likt en alkoholist som gömmer sprit längst in i garderoben och står där och tjuvdricker när ingen ser väntade jag tills kusten var klar och smet sedan in med datorn på toaletten. Och det hade gått vägen, jag hade kommit undan om jag bara inte blivit påkommen där på mållinjen. Men det är rätt skönt ändå att vara avslöjad, jag behöver inte smyga längre. Hej, jag heter Sara och jag är blogg-beroende.

Kanelbullens dag!

Du glömmer väl inte att fira vår älskade sockersöta frestelse i dag - det är ju Kanelbullens dag! Själv tror jag tyvärr att jag är för lat för att baka mina egna bullar, även om det självklart är godast. Blir nog till att köpa en mumsig godsak nere på stammisfiket istället.


Bild från recept.nu
Receptet finns här!

Kryssning med spa-fokus

Jag har varit på kryssning, spa-kryssning. Jo, visserligen åkte vi samma båt som de andra resenärerna men om deras mål var att supa och få ligg var vårt mer att äta gott, bada bubbelpool på däck och umgås med varandra.

Men visst, även vi åt buffé och drack vin ur tap-kranar, och även vi dansade till bortglömda schlagers bland palmerna på däck tio - men där slutar nog ändå likheterna. När vi gick upp morgonen därpå (imorse) ja då gick merparten av de övriga passagerarna och la sig, och när vi satt och åt frukost då hulkade många andra över toalettstolen och fick ur sig gårdagens middag, och när vi sedan låg i poolen utomhus och drack hälsodrink, ja då låg majoriteten nere i hytterna och tog en återställare.