Plötsligt dyker de upp här på gatorna i Stockholm, som från ingenstans kommer de rullande. Sakta så att alla ska hinna ta del av dem, oavsett om man vill eller inte. Ibland får jag för mig att de har försvunnit, att någon har kommit på bättre tankar och ställt undan dem för gott. Men precis då man trodde att man var fri från dem så dyker de upp. Vad tjatar människan om kanske ni tänker vid det här laget. Ska hon aldrig komma till saken? Jo, det ska jag, och saken är inget mindre än de två porrklubbsbilar som när man minst anar det rullar förbi på gatan. Alltid tillsammans, tätt efter varandra. Så att om man tack och lov skulle missa den första bilen i alla fall inte missar nummer två som kommer direkt efter.
På bilarna sitter stora skyltar med reklam för en specifik porrklubb. Lättklädda tjejer med öppna munnar och gärna en tunga utstucken stirrar ner från bilderna, men men blicken är avtrubbad, död. Varje gång jag ser de här bilarna blir jag illa till mods och blänger på chaufförerna i hopp om att de ska ta sitt förnuft till fånga och byta jobb. Men de tittar alltid bara rakt fram (om de skäms eller är likgiltiga är svårt att veta), så någon respons får jag aldrig.
Texten på skyltarna utlovar dans, privat sådan om man föredrar det, och shower och hela fadderrullan. Och jag tänker på dessa kvinnor som på nätterna måste dansa framför fulla drägg, det är som djur på en boskapsmarknad. Dessa kvinnor (och även en del män) säljer sin kropp för att någon annan okänd människa ska bli tillfredsställd, och detta till vulgära utrop och en stönande stämma.
Usch, blä och fy! Snacka om att känna sig smutsig när ”åskådaren” väl kommer… och går. Varför inte lägga pengarna man lägger på porrklubbsbesök på något som håller lite längre. Bjud ut någon trevlig person på middag så kanske detta leder till mer än bara njutning för stunden, och dessutom ger båda parter njutning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar