Min teaterkarrär...

Jag har anmält mig till en teaterkurs. Det ska bli superkul. Jag är dock lite nervös ska erkännas. Nej, inte för att jag ger mig in på okänd mark. Jag har nämligen varit där förut.

När jag var åtta år spelade jag prinsessa i skolpjäsen Lille Pär. Jag hade en enda replik, som dock inte ska förminskas. När Pär förklarade sin kärlek till mig så skulle jag med ljuv stämma säga: "Jag älskar dig också Pär". Saken var bara den att jag inte hade den minsta lust att säga detta just där och då. Jag var ju en självständig prinsessa och behövde ingen tråkig prins i mitt liv. När ridån drogs för stod vi där, en sur liten Pär som just blivit ratad och en prinsessa som kunde ta hand om sig själv.

Drygt fem år senare var jag med i Vår Teater i Stockholm. Där satte vi upp pjäsen Mormor gråter, skriven av Jonas Gardell. Eftersom det inte fanns någon cool prinsessa att spela så valde jag att spela rollen som morfar (en roll vi själva skrev in i pjäsen). Som morfar skulle jag sitta i en stol på scenen under hela pjäsen. Jag hade en nyckelroll och jag klarade denna svåra uppgift galant. Hur jag lyckades komma ihåg alla repliker? Nja, somliga har det och andra inte. Alltså, okej, det var väl inga jättekomplicerade repliker för min del. Morfar var nämligen väldigt trött och sov hela pjäsen igenom. Japp, jag snarkade en timme i sträck där i gungstolen. Och det gjorde jag jäkligt bra.