Och så läser jag om läkarna i Haiti som tvingas amputera brutna armar och ben på drabbade eftersom de varken har resurser eller tid att hjälpa dem. Och så gråter jag en stund med dessa arma människor.
Men så slår de mig att mina tårar inte hjälper någon endaste själ. Så istället skickar jag i tanken styrka och hopp till alla de som nu mest behöver det. Och så sätter jag in pengar på Läkare utan gränser.
Gör det du med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar