Jag är inte gjord för rusningstrafik...

Låser ytterdörren. Tvivel. Låser upp ytterdörren, springer in och kollar att alla plattor är avstängda. Det är de, som alltid. Låser ytterdörren igen. Trycker på hissknappen. Men kom då #@#?#/#!! hiss. Okej nyvakna ben, nu visar ni vad ni går för. Jag slår nytt personligt rekord i fem våningar trapplöpning nerför.

Mot bussen och den ständiga frågan: Ska jag öka takten eller inte? Rundar ICA Nära. Ser bussen vid hållplatsen. Med en fart som skulle få Usain Bolt grön av avund hinner jag fram i sista stund. Jag tränger mig in genom bakdörrarna och blänker ilsket på kvinnan närmast mig. Men är du fastvuxen människa, du har ju minst en meter tillgodo bakom dig. Tänker jag, måste kanske tilläggas. Hon blänger tillbaka och flyttar sig en centimeter eller två åt sidan. Aha, jag förstår, en barnvagn. Jag ler lite skamset, en sekund, innan leende går över i tandgnissling. Var är dåren som tar med barnvagnen i rusningstrafik?

Mannen bredvid mig på höger sida har ätit ägg till frukost känner jag, och kvinnan till vänster har en härlig pormask på hakan. Jag undrar om hon tar illa upp om jag med vänlig röst frågar om jag får klämma den. Min bok jag hade tänkt läsa om jag mot förmodan hade fått en sittplats (Hallelujah!) får ligga kvar oöppnad i väskan.

Vid Fridhemsplan tar den här resan slut. Kvinnan längst in mot väggen får panik och vill ut först. Jag flyger ut ur bussen och in genom dörrarna till tunnelbanan. Ler mot spärrvakten som inte ler tillbaka. Ner i tunnelbanan. Ursäkta, ursäkta. Suck! Vilken planet kommer ni från, vet ni inte att man står till höger och går till vänster i rulltrappan? Jag hör tåget bromsa in. Detta ska jag åka med, kosta vad det kosta vill. Med nöd och näppe lyckas jag tränga mig in genom de redan stängda dörrarna. Testa, det finns alltid en liten glipa. Trött tuffar tåget vidare. Jag tittar upp och ser ett härjat ansikte stirra på mig. Inser att det är min egen trötta nuna som jag ser i tågfönstret. Andas, tänker jag. Jag hyperventilerar några gånger. När tåget äntligen stannar springer jag uppför rulltrappan, mot utgången, mot friheten.