Jag blir så rädd när jag tänker på det. Så fruktansvärt rädd. Tänk vilka dårar som går lösa där ute. Jag läser om det mordet på Nancy Tavsan i Göteborg. Jag minns dubbelmordet på Mohammed Ammouri och Anna-Lena Svensson i Linköping 2004. Två brutala och hänsynslösa dåd där ingen gärningsman ännu har gripits. Jag skriver ännu, för jag hoppas och tror att den dagen kommer då dessa fruktansvärda brott klaras upp.
Tre oskyldiga människor som råkade vara på fel plats vid fel tillfälle. Tre oskyldiga människor med puls, drömmar och planer. Tre oskyldiga människor, varav två knappt hade hunnit börja livet.
Mohammed Ammouri och Nancy Tavsan kommer aldrig att gå klart skolan. De kommer aldrig att få springa ut, kasta stundentmössan i luften och dansa på flak genom stan. De kommer aldrig få uppleva den stora kärleken, gifta sig och få barn och barnbarn. De kommer aldrig att bli äldre än 8 respektive 16 år.
Och 56-åriga Anna-Lena Svensson som hjältemodigt försökte skydda Mohammed Ammouri där på gångvägen i villaområdet i Linköping, hon gjorde detta med livet som insats. Nu är hon likt Nancy och Mohammed en ängel, och här på jorden går deras banemän fria mitt ibland oss och nästa gång kan det vara du, jag eller någon vi känner som kommer i deras väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar