Vad tusan! Är det hundarnas dag eller? Varenda jycke var ju ute ute vår lunchpromenad. Och Duffy svängde sina lurviga, det vill jag lova. Hej och hå. Vattensprutan var inte mycket värd. Vad är väl lite vatten på nosen mot att få rocka loss vid vart enda hundmöte. Vi skulle ju ha picknick, jag och Duffy. Jag hade med mig en termos kaffe och ett grisöra till Duffy, vilket hon älskar. Nu blev det ingen picknick. Inget kaffe och inget grisöra. Grrr!
Jag är irriterad, vilket kanske märks. Irriterad på mig själv för att jag inte lyckades dämpa Duffys hetsande. Irriterande på den sabla vattensprutan som tappat sin kraft. Irriterad på att alla hundägare absolut ska gå med sina fyrbenta hårbollar så nära mig och Duffy som möjligt, trots att de ser att detta inte är välkommet. Irriterad på Duffy för att hon inte kan behärska sig. Irriterad på irritationen eftersom jag vet att den inte hjälper mig.
När hundcoachen Johan Andersson från Fria Hundar var här i förra veckan och fick Duffy att känna respekt för vattensprutan så sa han också att hon kommer att tappa respekten för den och att vi då måste gör om proceduren. Hjälp! Tänk om jag gör fel. Tänk om Duffy blir rädd för mig istället för vattensprutan? Grr. Nu blir jag irriterad på min feghet. Jag måste helt enkelt våga. För min skull. För Duffys skull. För att vi ska kunna ha kvar henne. Kom igen nu Sara. Kom igen nu Duffy. Kämpa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar