Från att fundera till att älta är gränsen hårfin...

Från att fundera till att älta är gränsen hårfin och väldigt lätt att ta sig över. Och är man väl är över på "fel" sida kan det vara svårt att ta sig tillbaka igen. Jag är en tänkare och går ofta över gränsen... Detta är något jag är fullt medveten om och därför försöker jag att vara en sträng gränsvakt som inte släpper förbi mig själv alla gånger. "Stopp, vänd om! Du är inte välkommen in i ältandets träsk", ryter jag. Ibland hjälper det och jag vänder om, andra gånger tar jag ingen notis om vakten utan tar mig förbi ändå. Och då sitter jag där en stund och ältar och tycker synd om lilla mig, och när jag äntligen är klar kryper jag med svansen mellan benen tillbaka och vakten i mig suckar och frågar: "Vad skulle du dit och göra?" Och tänkaren i mig mumlar något ohörbart, för på en sådan fråga finns inget svar...