I natt när jag stod och väntade på bussen fick jag sällskap av en hemlös man. Vi hade båda flytt kylan och tagit skydd inne på 7-Eleven på Odengatan. Den hemlöse mannen ställde ner sina kassar med burkar och tomglas när han kom in och gnuggade frenetiskt händerna mot varandra, de var alldeles röda och fingrarna såg stela och oböjliga ut.
Mannen vände sig mot mig. "Vet du om det är den här helgen eller nästa som man ställer om till vintertid?" Jag som passande nog stod och kollade i min almanacka svarade snabbt. "Ja, det är nu natten mellan lördag och söndag." Mannen såg skeptisk ut och jag höll fram almanackan så att han kunde se med egna ögon. "Jaha, då hade busschauffören fel då, för han sa nästa helg. Men då får folk vara ute längre på krogen då på söndag. Roligt för dem."
Han fortsatte försöka mjuka upp sina fingrar. "Har du inga vantar", frågade jag försiktigt. "Nej, det blir så blöta när jag ska gräva efter burkar", svarade mannen. "Men det är bussigt att jag får komma in här och värma mig, det är jäkligt kallt om nätterna på vintern."
"Var sover du då?"
"På vintern sover jag inte på nätterna då går jag mest runt och letar brukar, det är för kallt för att kunna sova. På sommaren är det bättre, då kan man ligga ute i nån park och ta det lugnt."
Jag nickade och försökte leva mig in i hans liv. Att inte ha något att komma hem till. Ingen dörr att stänga om sig. Ingen soffa att krypa upp i. Ingen säng att drömma i.
När jag sedan klev ut i duggregnet och småsprang mot bussen satt mannen kvar på 7-Eleven. Väl inne i värmen på bussen på väg mot mitt hem såg jag mannens ryggtavla genom rutan. När jag stängde ytterdörren bakom mig. När jag kröp upp i soffan och halvlåg framför teven. När jag låg nerbäddad under ett tjockt duntäcke någon timme senare, ja då tänkte jag fortfarande på den hemlöse mannen. Jag funderade på vad han gjorde och var i staden han befann sig.
Runt 70 kronor berättade mannen att han kunde få ihop under ett bra dygn. 70 kronor ger ett mål om dagen på Mc Donalds. Ser jag mannen igen så ska jag bjuda honom på något gott. Och ett par vantar tycker jag ändå att han ska ha. Ett par tjocka fingervantar med varmt ludd i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar