Igår kväll sa jag att jag inte skulle ställa väckarklockan utan istället lita på kroppens inbyggda klocka. Precis innan jag släckte sänglampan ångrade jag mig dock och ställde alarmet på 10:00. Det hade jag inte behövt. Jag vaknade nämligen av mig själv redan halv tio.
Förlåt kroppen min. Jag borde ha förstått att du slår alla väckarklockor i världen. Jag förstår om du är besviken på mig. Eller rättare sagt jag känner din ilska i den mensvärk du givit mig i dag. Men nu har jag ju bett om ursäkt. Nu kan vi väl leva i harmoni med varandra igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar