Jag är inte 20 år längre. Inte 25 år heller för den delen. Jag är 29 år och en glad natt med lekar och dans sätter numera sina spår. Nej, jag syftar inte på rynkor och påsar under ögonen, för jag har inte vågat granska mig själv så noga i spegeln efter helgens bravader. Men jag är trött. Nu kan ju detta delvis bero på att jag inte gav mig själv den sovmorgon jag behövde på söndagen, men bara delvis.
En gång i en avlägsen tid kunde jag vara ute och svänga mina lurviga natt efter natt, kropp och knopp klagade inte på den tiden. I dag är det annorlunda. Huvudet är tyngre än tyngst dagen efter, ögonlocken hålls uppe enbart med viljans kraft och benen väger bly i varje steg jag tar. Jag kan inte dricka alkohol och vara uppe till klockan fyra längre. Det funkar inte. Det är bara att acceptera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar