Jag röker inte, jag snusar inte, jag använder inte droger och jag behöver inte dricka alkohol varje helg för att må bra. Jag har med andra ord inga laster, inget beroende - trodde jag. Men det var då det. För några timmar sedan knackade det nämligen på toalettdörren här hemma som jag för ovanlighetens skull hade låst. "Är du klar snart?" Petrus röst utanför, lite otålig. "Ja, jag ska bara...", svarade jag. Några minuter senare vred jag om låset och försökte obemärkt smita in i sovrummet. Men försent. Petrus hade sett mig. "Har du datorn med dig in på toa?, frågade han förvånat. Jag försökte se oskyldig ut. Han skrattade högt. "Har du smygbloggat?" Jag stirrade oförstående på honom, eller försökte göra det i alla fall, men det är svårt när man innerst inne vet att man är skyldig. För han hade rätt, jag hade suttit på toaletten och bloggat.
Petrus tycker att jag sitter framför datorn och skriver för mycket, och jag har lovat att skärpa mig. Men imorse blev begäret för starkt och likt en alkoholist som gömmer sprit längst in i garderoben och står där och tjuvdricker när ingen ser väntade jag tills kusten var klar och smet sedan in med datorn på toaletten. Och det hade gått vägen, jag hade kommit undan om jag bara inte blivit påkommen där på mållinjen. Men det är rätt skönt ändå att vara avslöjad, jag behöver inte smyga längre. Hej, jag heter Sara och jag är blogg-beroende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar