Jag undrar vad som försiggår i huvudet på dig som ger dig på och slår och sparkar en annan människa. Tänker du alls eller är det bara ett sort tomrum där innanför pannbenet? Var finns samvetet och känslor som medmänsklighet och empati – för de måste väl finnas där någonstans i bakgrunden. Gömda och undantryckta, kanske till och med blockerade och utan möjlighet att förhindra tragedin och skrika ”stopp, sluta det här fel, du gör en annan människa illa."
Ser du inte blodet och rädslan i ögonen, hör du inte jämret? Kan du inte känna hur ont det gör av slagen från dina knutna nävar och hårda knogar, kan du inte uppleva smärtan när du tar sats och sparkar någon som ligger ner? Gör det inte ont i dig när du ser att någon lider?
Och så dessa bortförklaringar efteråt – att du inte ville att den du misshandlade blodig och medvetslös skulle dö. Och det är förmodligen sant. Men det är likväl världens sämsta försvarstal. För även om alla medmänskliga sinnen är avstängda så måste du ju någonstans inse konsekvenserna av dina handlingar, det vill säga att om du sparkar någon i huvudet så kan det också innebära att du bokstavligt talar sparkar livet ur den personen.
Och oavsett om du sedan menade det eller inte så går det inte att göra ogjort. Det är inget våldsamt dataspel eller en actionfilm där man kan trycka på stopp och spola tillbaka i tiden. Verkligheten är betydligt skörare och brutalare än så. Verkligheten är här och nu, och förlåt är inget värt för den som inte längre kan höra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar