Den som väntar på något gott...

Klockan kvart över elva, det vill säga om åtta minuter ska jag stänga ner datorn, hänga upp tvätten samt krypa ner i sköna sängen och läsa några kapitel ur den fantastiska bok jag för tillfället läser. Flera gånger varje dag kommer jag på mig själv med att vilja dra mig undan med min bok. "Ja, men gör det då", muttrar säkert en och annan nu. Ja om jag kunde så skulle jag, men det är svårt att luta mig tillbaka och läsa på jobbet, eller vid middagsbordet, eller under fikaträffen med en kär vän, det känns liksom inte riktigt bra. Och dessutom som man klyschigt säger; Den som väntar på något gott...

Så vad läser jag nu då för bok som är så himla bra?

Jo den 650 sidor tjocka Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates - rekommenderas!