När jag pluggade arbetade jag även extra på Stadsmissionens härbärge vid Slussen. Under en av mina första dagar kom en av besökarna, en man i 30-årsåldern, fram till mig. Han började prata med mig, först trevligt och sedan alltmer hotfullt. "Jag ska ta med dig till mitt ställe i skogen", sa han. "Nej, det har jag ingen lust med", sa jag. "Det bryr jag mig inte om, jag ska ta med dig dit", fortsatte mannen och såg på mig med ett hånfullt leende. "Det ska du inte alls, jag ska inte med dig någonstans", svarade jag honom gång på gång.
Hela situationen kändes mycket obehaglig och som om hon hört mina tankar kom Kicki, en bastant kvinna och tillika stamgäst, fram till oss. Mannen som inte verkade bry
sig om henne fortsatte försöka skrämma mig, eller vad nu hans syfte var, och Kicki lyssnade och skakade på huvudet. Till slut spände hon ögonen i mannen och tog till orda: "Ett nej är ett nej, det kan låta komplicerat, men det är så det är".
Något mer träffande än det Kicki sa där och då kan jag inte komma på. Mannen stod gapade en stund och lommade sedan iväg därifrån, och faktum är att jag inte såg honom där någon mer gång efter det. Det hela blev väl antagligen för komplicerat för honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar