”Tänder, ögonbryn och armar.” Nej det är ingen version på barnvisan Huvud, axlar, knä och tå, utan helt enkelt det första min vän tänker på när hon träffar en kille. 1. Han ska ha vackra tänder. 2. Han ska ha fina ögonbryn. 3. Han ska ha snygga armar.
Tänder? Jag försöker erinra mig hur mina nära och käras tänder ser ut och kan nog på ett ungefär beskriva dem, men det är absolut ingenting jag kollar in extra mycket när jag möter folk. Visst, antagligen skulle jag reagera om det var något riktigt speciellt med dem, men annars nej. Och ögonbryn, där är jag helt lost. Eftersom jag inte lägger ner någon direkt tid på mina egna så vore det märkligt om jag granskade andras. Nej, det enda jag direkt kan förstå är väl hennes passion för armar då, snygga armar är trevligt att titta och ta på, men dock inget jag faller för.
Efter min väns utläggning om vad hon ”faller för” så var jag naturligtvis tvungen att tänka igenom vad jag själv kollar på hos det motsatta könet, och svaret blev: Jag vet inte, eller snarare allt, ja helheten. Hmm, det låter lite tråkigt ungefär som när man svarar ”jag är allätare” på frågan om vad man lyssnar på för musik.
En gång i tiden var skorna det viktigaste, nåja, en väldigt viktig del för mitt hjärtas val, eller mina ögons val i alla fall. Det gick så långt att en kille med snygga skor ansågs som ett större kap än en betydligt trevligare människa med fula skor (enligt mina kriterier). I dag har jag kommit över min skofetish, som när jag ser tillbaka var direkt ohälsosam. Nuförtiden är skor mer ett nödvändigt ont, fick jag bestämma skulle vi alla gå barfota.
En grupp vi alltid kommer att förknippa med...just det, skor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar